Sommarboken – Tove Jansson
Titel: Sommarboken
Författare: Tove Jansson
Språk: Svenska
Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 192
Format: Pocket
ISBN: 9100576476
Utgiven: 2001 (original 1972)
Handling: ”Sommarboken handlar om tre människor som bor på en vacker ö i skärgården: Sophia, hennes pappa och farmor. Det är mest av allt en berättelse om vänskapen mellan en mycket gammal kvinna och en mycket ung flicka. Deras vänskap över generationsgränserna är lika stark och intensiv som en sommar i skärgården kan vara efterlängtad. Sommarboken en glad och varm bok fylld av livskänsla.”
Jag läste Sommarboken för några år sedan, före bloggen fanns. Därav blir det min första recension.
Jag kom ihåg vissa bitar men inte allt. Den är så melankolisk, nedstämd dock ändå hoppfull. Lite märklig förklaring på känslan i boken, det är bara så den är.
Sophia har förlorat sin mamma, detta näms bara som snabbast i början av boken, men man kan känna av denna sorg mellan raderna, genom t.ex. Sophias små vredesutbrott. Sophias pappa är med på ön, men han får (medvetet av Jansson) en minimal roll. Som läsare kan man känna hur det kändes för Sophia; en pappa som syns i ett hörn men försvinner lika snabbt. Ingenting säger han heller. Det avspeglar ganska tydligt en bakomliggande sorg för honom också. Farmorn kämpar med att hålla Sophia sällskap och sysselsatt, trots att hon är sjuk. Deras dynamik på den isolerade ön skulle säkert gå utmärkt att diskutera i en bokcirkel.
I övrigt händer det inte så mycket, det är vackra skärgårdsskildringar och det känns ganska hemtrevligt, som finländare kan man relatera till skärgården och stämningen där. Jag tyckte boken var okej, trevlig strandläsning, men inte mer än så. Dialogerna kändes inte tillräckligt flytande och handligen ibland lite hoppsig.
Tove Jansson och Tuulikki Pietiläs sommarstuga (källa: Moomin.com).
Tidigare läst av författaren:
Trollvinter
Sent i november
Betyg:
2 Kommentarer
Det osynliga barnet – Tove Jansson
Titel: Det osynliga barnet
Författare: Tove Jansson
Språk: Svenska
Serie: Mumin #7
Sidantal: 207
Förlag: Schildts förlag Ab
Format: Inbunden
Utgiven: 1998 (original 1963)
Handling:
Snusmumrikens vårvisa och Ti-ti-oo
Homsans hemska äventyr och möte med lilla My
Filifjonkan som trodde på katastrofer
Den sista draken i världen, inte större än en tändsticksask
Hemulen som älskade tystnad och byggde ett nöjesfält
Det osynliga barnet som blev synligt igen
Hattifnattarnas hemlighet
Den lilla plysch-hunden Cedric med topasögonen
Mumintrollets jul under granen i snön
Homsans hemska äventyr och möte med lilla My
Filifjonkan som trodde på katastrofer
Den sista draken i världen, inte större än en tändsticksask
Hemulen som älskade tystnad och byggde ett nöjesfält
Det osynliga barnet som blev synligt igen
Hattifnattarnas hemlighet
Den lilla plysch-hunden Cedric med topasögonen
Mumintrollets jul under granen i snön
Det osynliga barnet består av nio korta historier från Muminvärlden. Jag upplevde att många av historierna hade en underbyggd mening, exempelvis Hattifnattarnas hemlighet, då Muminpappan ger sig iväg på en resa, får plötsligt nog av lugnet och tryggheten hemma i muminhuset. På vägen träffar han på hatifnattar, men de har problem att förstå varandra. Till slut får pappan nog och saknar muminmamman och allt det andra som var bra hemma, och så blir han så otroligt lycklig och tacksam att få komma hem igen. Det är ju lite så det är, plötsligt kan man bli så otroligt trött på sitt liv, men sedan inser man hur bra man har det.
Det osynliga barnet minns jag bra från tecknade muminfilmerna, men i boken är storyn inte alls samma. I filmen handlar det mycket om häxan som den osynliga flickan Ninni bor hos, medan i boken så flyttar Ninni in till muminhuset med Tootickis hjälp, för att komma bort från den elaka häxan som gjort henne osynlig med sin elakhet. Muminfamiljen är snälla mot Ninni och efterhand blir hon mera och mera synlig.
Historien om när mumintrollen blir väckta i december för att fira jul var så himla rolig! De vet inte var jul är för något, och tror det är något otroligt farligt. Mat ska den ha, och en gran fylld med en massa saker. Julen tycks tycka om mat?
Betyg:
0 Kommentarer
Pappan och havet
Titel: Pappan och havet
Författare: Tove Jansson
Författare: Tove Jansson
Språk: Svenska
Sidantal: 207
Förlag: Schildts
Format: Inbunden
Utgiven: 2010 (1965)
Handling: ”Muminpappan går omkring och känner sig onödig. Det är augusti, hettan är tung och pappan längtar efter att få beskydda sin familj som verkar klara sig ganska bra på egen hand.
Långt ute i havet ligger Ön. Dit tar Muminpappan familjen och Lilla My. Ön är vild och ödslig, något helt annat än den hemtrevliga Mumindalen där allting är som det ska. Havet lever sitt eget liv, stort och skrämmande. Det som till en början verkade vara något nytt och lite spännande utmynnar i hemlängtan och rädsla för de mörka nätterna.”
Ytterligare en muminbok läst! De är så otroligt fina. Denna bok är den mest ”vuxna” boken av dem alla tycker jag. Som barn skulle jag inte alls gillat den på samma sätt. Den är väldigt stillsam och inte alls lika äventyrlig och händelsefull som de andra böckerna. Handlingen är i princip havet och muminfamiljen. Men sen finns det så mycket mer… Symboliken, just wow. Man märker att Tove Jansson bott i skärgården eller nära havet, annars skulle hon inte kunnat skriva på det sätt hon gör. Det märks även i en annan av hennes böcker, Sommarboken.
Det är sån spännande familjedynamik, muminpappan känner sig ”onödig” och behöver lite spänning i sitt liv, muminmamman går som vanligt med på allt, haha. Så de beger sig till en avlägsen ö, med en fyr som inte fungerar. På ön bor bara en avtrubbad och butter fiskare som inte har lust att umgås. Pappan vill få fyren att fungera, men misslyckas och skäms alldeles förfärligt. Man kan känna mammans hemlängtan, även om hon döljer det väl. Hon målar Mumindalen på väggen och fantiserar om sin trädgård där hemma. Varje dag känns som söndag, ingen fisk vill fastna i näten och taket läcker. Ändå kämpar familjen tillsammans, muminpappan vet ju faktiskt bäst, så som pappor gör. Tar hand om sin familj, är den naturliga ledaren. Iallafall om man ska tro mumintrollen. Pappan vill förstå sig på havet, varför beter det sig som det gör? Till slut kan han bara konstatera att havet har en dålig karaktär…men iallafall fick han en låda whiskey av det.
En väldigt speciell bok! Gjorde mig nog lite varm om hjärtat. Jag saknade nog ändå den lite barnsliga stämningen som kan finnas i de andra böckerna, fast denna var väldigt fin.
”Havet är en stor varelse som ibland är på gott humör och ibland på dåligt humör. Det är alldeles omöjligt för oss att veta varför. Vi ser ju bara ytan. Men om vi tycker om havet så gör det ingenting… man tar det ena med det andra.” Favoritstycket. Visst kan vi alla relatera till detta?
Betyg:
0 Kommentarer
Farlig midsommar – Tove Jansson
Titel: Farlig midsommar
Författare: Tove Jansson
Författare: Tove Jansson
Språk: Svenska
Sidantal: 142
Serie: Mumin #5
Förlag: Schildts
Format: Inbunden
Utgiven: 1991 (original 1954)
Handling: ”Vattnet bara stiger och stiger i Mumindalen och allting börjar flyta. Där kommer en teater på drift och med den driver Muminfamiljen in i en midsommarnatt full av trolldom och överraskningar, av nya vänner och – fiender!Vet du att hattifnattar kommer ur frön och att man måste så dem på midsommarnatten? Har du någonsin borrat hål genom golvet eller sett en självlysande parkvakt? Och vet du att det är hemskt farligt att vissla på teatern? Det här är berättelsen om vad som hände i den magiska månaden juni samma år som det eldsprutande berget rörde på sig och Muminmamman gjorde sin vackraste barkbåt.”
Man behöver inte läsa muminböckerna i sin riktiga ordning, det gör inte jag och det går jättebra att hänga med ändå. ”Farlig midsommar” har den där rätta sommarkänslan, och det händer ovanligt mycket i denna bok. Översvämmning, en flytande teater och märkliga sammanträffanden. Muminfamiljen sitter på sitt tak och ser teatern flyta förbi och hoppar på. De har aldrig sett en teater förut och tycker det är ett konstigt hus. Någon bor där, men visar sig inte…
Mumintrollet och Snorkfröken sover i ett träd, men när de vaknar är teatern och resten av familjen borta. Familjen försöker hitta tillbaka till varandra, och teatern kommer till stor nytta! Samtidigt försvinner My flytande i en sykorg och stöter på Snusmumriken.. I denna bok presenteras Filifjonkan också, en karaktär jag alltid gillat. Hon tar upp problemet med släktträffar, varje år bjuder hon sin morbor och hennes fru, men aldrig kommer dom!
Jag fnittrade högt flera gånger åt vissa saker, mumintroll har en förmåga att få allt att verka enkelt och oroar sig inte trots missöden. Speciellt My är ganska rolig. I slutet ordnar sig allting förstås.
Betyg:
4 Kommentarer
Kometen kommer – Tove Jansson
Titel: Kometen kommer
Författare: Tove Jansson
Författare: Tove Jansson
Språk: Svenska
Sidantal: 153
Serie: Mumin #1
Förlag: Schildts Söderströms
Format: Inbunden
Utgiven: 2010 (original 1946)
Handling: ”Sommaren är som den brukar i Mumintrollets dal, varm och full av trevliga möjligheter. Det lilla djuret Sniff har hittat en egen grotta – en mycket stor händelse. Men sent på natten kommer stormen…Om man är mycket liten är det svårt att fatta at världsrymden är kolsvart och aldrig slutar, och att jorden är en förvinnande liten gnista av liv.Plötslig – långt ute i mörkret – lyser ett rött öga, som blir större för varje dag. Det är kometen som kommer närmare och närmare Mumindalen! Himlen är röd och havet kryper längst ner i sina hålor. Vartenda litet knytt packar ihop sina saker och flyr. Men Snusmumriken tar sin munharmonika och spelar visan om äventyr som inte är lagom stora utan alldeles kolossala, och så ger de sig rakt ut i farligheten. Följ med!”
Dags för en muminbok igen. ”Kometen kommer” räknas som den första muminboken, men det finns en tidigare bok som heter ”Småtrollen och den stora översvämningen”. Den skulle vara intressant att läsa också.
Stackars Mumintrollen blir alldeles till sig när Bisamråttan buttert meddelar att en komet är påväg mot jorden. Mumintrollet frågar Muminmamman om han får leta reda på ett observatorium, för att kunna titta på rymden. Muminmamman skickar glatt iväg honom. Det tyckte jag var väldigt roligt. Om man lite läser mellan raderna så handlar det om att skicka barnen iväg mot faran, och att nyfikenheten är det som vinner i många fall. Påvägen till observatoriumet stöter de på en hel del filurer och bekymmer. Sniff har en stor hemlighet som börjar på K och slutar på T, meddelar han. Alltså Sniff är bara så härlig!
Man får i denna bok veta hur Mumintrollet möter flera karaktärer som kommer för att stanna. Nu fick jag också svaret på vad mumintrollen har för valuta, nämligen finsk mark (en valuta jag själv saknar). De ska bl.a. köpa ett par nya byxor åt Snusmumriken, men eftersom de inte passade på honom räknade både kassörskan och Snorken att allt annat blir gratis. Intressant matematik!
Det var till och med lite spännande hur det riktigt skulle gå med kometen. Jag tycker boken var så som man förväntade sig, mysigt med mumintrollen.
Betyg:
0 Kommentarer
En smakbit på söndag: Kometen kommer
Söndag och dags för en smakbit! Det går ut på att vi delar med oss av ett kort stycke från boken vi för tillfället läser, så denna gång blir det från; Kometen kommer av Tove Jansson. Eftersom vi har riksdagsval idag i Finland så är det passande med en finlandssvensk författare, allas vår Tove.
36 Kommentarer
Trollkarlens hatt – Tove Jansson
Titel: Trollkarlens hatt
Författare: Tove Jansson
Författare: Tove Jansson
Språk: Svenska
Sidantal: 158
Serie: Mumin #2
Serie: Mumin #2
Förlag: Alfabeta
Format: Kartonnage
Utgiven: 2010 (original 1948)
Handling: ”En vårdag bestämmer sig Mumintrollet, Snusmumriken och Sniff för att ge sig ut i världen och hitta på något ovanligt. Uppe på en bergstopp hittar de en hög, svart hatt. Och det är inte vilken hatt som helst. Allt som läggs i den förvandlas! Ett äggskal blir till fem små moln som man kan sitta på. Mumintrollet gömmer sig i hatten och förvandlas till ett läskigt spökdjur. Och när Muminmamman råkar tappa en bukett rosa perenner i hatten förvandlas Muminhuset till en djungel. Det blir en underbar och hemsk sommar som aldrig kommer att glömmas i Mumindalen.”
Muminböcker läser jag lite nu som då, har läst alla någon gång i tiderna, men det börjar vara så länge sen redan. Så nu tyckte jag att Trollkarlens hatt var dags. Och jag är ju en muminälskare. Av många orsaker. Mumin är som en del av den finlandssvenska identiteten. Svenskar (från Sverige) kan fråga mig hur jag kan prata så bra svenska om jag kommer från Finland? Jaa, jag är ju finlandssvensk svarar jag. Svensken tittar oförstående på mig och frågar ”Men har du bott i Sverige då?” eller ”Är någon av dina föräldrar från Sverige?”. Då vet man att dom nog inte har någon aning om att det ens finns finlandssvenskar, så jag brukar köra med ”Har du sett på Mumin nångång? Jag är ett mumintroll.” Den informationen brukar räcka iallafall.
Trollkarlens hatt är den bok som jag faktiskt kommer bäst ihåg. Mumintrollet, Snusmumriken och Sniff hittar en svart hatt som de tar med hem till muminhuset. Konstiga saker börjar när man lägger någonting i hatten. I denna bok får man stöta på två roliga figurer, Tofslan och Vifslan (därav valet av dagens kaffemugg som ni ser, samlar på Arabias muminmuggar). De kommer släpandes med en kappsäck, med någonting gömt inuti den…
När man läser Muminböcker får man en såndär speciell känsla. Vid första anblicken är det som om man läser en vanlig saga för barn. Men när man lite börjar läsa mellan raderna, och fundera lite noggrannare, så märker man att det finns en hel del mörker i dessa böcker. Mårran; är hon ensamheten eller är hon fienden? Hela mumindalen är en vacker, idyllisk värld, men det är också en värld som ständigt hotas av något.
Karaktärerna är så välgenomtänkta och roliga. Många av dom är väldigt vresiga och tillochmed bittra, härligt att det också vågar finnas sånt, inte bara puttenuttiga karaktärer som är söta och glada hela tiden.
Mitt favoritstycke i boken var festen som de har i slutet när Muminmammans väska blev hittad. Dessutom var det jättefina teckningar. Hemulen är min nya favoritkaraktär, han var underhållande.
Sniff tittade på dem och konstaterade att de var mycket mindre än han själv. Då kände han sig vänligare och sa nedlåtande:
”Hej. Roligt att se er.”
”Tacksla detsamsla!” sa Tofslan.
”Kokslar ni kafsla?” undrade Vifslan.
”Vad sa de nu?” frågade muminmamman.
”De är hungriga”, sa Hemulen. ”Men de tycker fortfarande inte att Sniffs utseende är något till komma med.”
”Hej. Roligt att se er.”
”Tacksla detsamsla!” sa Tofslan.
”Kokslar ni kafsla?” undrade Vifslan.
”Vad sa de nu?” frågade muminmamman.
”De är hungriga”, sa Hemulen. ”Men de tycker fortfarande inte att Sniffs utseende är något till komma med.”
Det förekommer en hel del finlandismer som ”tuppapper” och ”tippa”. Tuppapper betyder toapapper och tippa betyder fågel. Alla sånadär små detaljer gjorde att man kände sig som hemma när man läste boken. Jag har funderat en hel del på var Mumindalen ”befinner sig”. I boken ”Trollvinter ”får man bilden av att Mumindalen de fakto är på Nordpolen. Kanske, kanske inte.
Jag skulle vilja haft mera kött på benen med alla möjliga detaljer, så som hur köper de saker? (valuta) Var köpte Snusmumriken sin munharmonika? Om han inte köpte den, var tillverkas sådana? Finns det mumintroll i hela världen eller bara omkring Mumindalen? Om de inte har TV, hur kunde Mumin veta vad Tarzan var för något (han lekte Tarzan en gång)? Om Mumin läste boken om Tarzan, hur har den boken kommit dit? De får dagstidning, vem trycker den någonstans? Om Muminmamman lagar pannkakor eller plättar så behöver hon t.ex. mjöl, vem fixar mjölet? Hur förökar dom sig, lägger de ägg? Hur får dom tag i kaffe? Kanske saker ska lämnas åt fantasin. Som barn tänker man ju inte på detdär, men som vuxen gör man det.
Men iallafall: Jag älskar mumin! ”Sent i november” är nog min favorit av dem alla.
Betyg:
8 Kommentarer
Årtidsläsning
Läser ni böcker enligt årstid eller högtid? Jag gör det, jag sparar ofta böcker till ett visst tillfälle som jag tycker är bäst. Före julen läste jag flera böcker med jultema, men det är jag knappast ensam om! Nu har jag valt ut några böcker som jag ska läsa under ”den rätta tiden” (samma tid som beskrivs i boken), påsk, thanksgiving, vår, höst osv.
Vår 2015:
Sommar 2015:
Höst 2015:
2 Kommentarer