Sommarboken – Tove Jansson

 
Titel: Sommarboken

Författare: Tove Jansson
Språk: Svenska

Förlag: Bonnier Pocket

Sidantal: 192

Format: Pocket
ISBN: 9100576476
Utgiven: 2001 (original 1972)

Handling:Sommarboken handlar om tre människor som bor på en vacker ö i skärgården: Sophia, hennes pappa och farmor. Det är mest av allt en berättelse om vänskapen mellan en mycket gammal kvinna och en mycket ung flicka. Deras vänskap över generationsgränserna är lika stark och intensiv som en sommar i skärgården kan vara efterlängtad. Sommarboken en glad och varm bok fylld av livskänsla.”

 
Jag läste Sommarboken för några år sedan, före bloggen fanns. Därav blir det min första recension.
Jag kom ihåg vissa bitar men inte allt. Den är så melankolisk, nedstämd dock ändå hoppfull. Lite märklig förklaring på känslan i boken, det är bara så den är.
 
Sophia har förlorat sin mamma, detta näms bara som snabbast i början av boken, men man kan känna av denna sorg mellan raderna, genom t.ex. Sophias små vredesutbrott. Sophias pappa är med på ön, men han får (medvetet av Jansson) en minimal roll. Som läsare kan man känna hur det kändes för Sophia; en pappa som syns i ett hörn men försvinner lika snabbt. Ingenting säger han heller. Det avspeglar ganska tydligt en bakomliggande sorg för honom också. Farmorn kämpar med att hålla Sophia sällskap och sysselsatt, trots att hon är sjuk. Deras dynamik på den isolerade ön skulle säkert gå utmärkt att diskutera i en bokcirkel.
I övrigt händer det inte så mycket, det är vackra skärgårdsskildringar och det känns ganska hemtrevligt, som finländare kan man relatera till skärgården och stämningen där. Jag tyckte boken var okej, trevlig strandläsning, men inte mer än så. Dialogerna kändes inte tillräckligt flytande och handligen ibland lite hoppsig.
 
Tove Jansson och Tuulikki Pietiläs sommarstuga (källa: Moomin.com).
 
Tidigare läst av författaren:
Trollvinter
Sent i november
 
Finns på Adlibris och Bokus.
 
Betyg:

2 kommentar på “Sommarboken – Tove Jansson”

  • Anonym skriver:

    Jag vet inte, men det känns som en bok jag skulle gråta floder av. Mest för att jag tänker mig så mycket in i hur det skulle vara att gå bort ung medan barnen behöver mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *