Vägskäl – Jonathan Franzen
Titel: Vägskäl
Originalets titel: Crossroads
Författare: Jonathan Franzen
Översättare: Rebecca Alsberg
ISBN: 9789178091959
Sidantal: 639
Förlag: Brombergs
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”En av USA:s skönlitterära giganter är aktuell med en fristående första del i en kommande trilogi. Vi dras raskt in i svenskättlingarna Hildebrandts hiskeliga familjesaga. Familjefadern är den veke och självcentrerade prästen som försöker parera sin psykiskt instabila och geniförklarade hustru. Deras fyra barn driver den dramatiska historien framåt. Medan Vietnamkriget rasar, och deras land plågas av motsättningar, pendlar de mellan syskonkärlek och upprivande rivalitet. Och deras livsöden kastas mellan lyckorus, förtvivlan och svek.
Med elegant lätthet och mästerlig berättarkonst får Jonathan Franzen oss att förstå våra mörkaste drivkrafter, vår egen tid och historiens gång.”
Jonathan Franzen är en ny bekantskap för mig. Jag visste verkligen ingenting om vare sig boken eller författaren när jag började läsa. Jag blev i vilket fall som helst mycket positivt överraskad. Efter ett tag är jag totalt inne i handlingen, den rätt så vardagliga handlingen om vi ska vara ärliga. Det är en stor roman om en familj där alla har sina egna problem men också påverkas av varandra. Pappan Russ är präst, det är där vi börjar. Därefter får vi lära känna de tre äldsta barnen; Clem, Perry och Becky. Och såklart prästfrun Marion.
Det blir en hel del snack om kyrkan, vilket man förstår p.g.a. Russ jobbsituation men också av ungdomsklubben Crossroads där det finns en karimastisk ledare som står i konflikt med Russ. Marion är inte särskilt nöjd med livet, eller är hon? Vilket bagage har hon med sig? Och Becky, den vackra och omåttligt populära flickan som kommer med i Crossroads till sin bror Perrys förtret. Clem bryter sig fri från familjen på college men hittar inte sin plats.
Jag är förvånad över att Franzen lyckas hålla mitt intresse uppe. Jag skulle ge en trea i betyg för berättelsen men nära på en femma för berättarstil. Sidorna bara flyger fram och ingenting känns det minsta krystat eller tillgjort. Översättaren har dessutom gjort ett fantastiskt jobb! Det här är en roman att gotta ner sig i, speciellt för alla som gillar romaner med fokus på familjerelationer. Jag vet inte vad Franzen inte får med, det finns verkligen av allt. En storartad läsbuffé för den som bara vill dras med i någon annans liv! Jag hade önskat mer 70-tals referenser och ett par partier blev överdrivet välgjorda, så in på den minsta detaljen att det var onödigt petigt.
Detta är första boken i en planerad trilogi! Rekommenderas!
Betyg:
0 Kommentarer
Vid vansinnets berg vol. 1 och 2 – H.P. Lovecraft
Titel: Vid vansinnets berg vol 1 och vol 2
Originalets titel: At the Mountains of Madness
Författare: H.P. Lovecraft
Illustratör: Francois Baranger
Översättare: Arthur Isfelt
ISBN: 9789189143098 och 9789189143395
Sidantal: 72 + 72
Förlag: Fria Ligan
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021 (original 1931)
Handling: ”Antarktis. Ett ödsligt landskap av frusna vidder och ting man helst glömmer. Det här är William Dyers berättelse. Professor vid Miskatonics universitet och ledaren för den olycksaliga expedition som gav sig av till den mest otillgängliga kontinenten av dem alla. Genom en rad brev får vi följa en historia om märkliga fynd och fruktansvärda händelser. Vilka mörka hemligheter ruvar under isen och vad är de underliga strukturer som skymtas invid de hisnande uråldriga berg som syns vid horisonten? Dyerexpeditionen tar sig dit ingen annan någonsin nått, och betalar det slutgiltiga priset för det.”
Mitt första möte i bokens värld med den mycket välkände H.P. Lovecraft blev i ett häftigt format, nämligen Vid vansinnets berg med stora illustrationer av Francois Baranger. Det kändes tryggt att lotsas fram av en skicklig illustratör i en berättelse som hör till en av Lovecrafts mest kända. Jag har alltid fascinerats av Antarktis och visst är det spännande med arktiska expeditioner?
Jag tycker berättelsen börjar starkt och jag var med på noterna. I åtanke hade jag att berättelsen trots allt var ganska till åren nu och att den i originalversion inte hade bilder att stöda sig på. Det blir lite av ett dilemma i detta format eftersom bilderna på varje uppslag i princip berättar det mesta av det som Lovecraft använder otroligt mycket (okej, för mycket) tid åt att måla upp. Exempelvis går han så långt som att med exakta mått beskriva vissa byggnader. Det både bidrar till att berättelsen känns äkta, som om det verkligen var en forskare som redogör för sina fynd, men också att det blir väldigt tungläst.
Man kan fråga sig hur dessa geologer och arkeologer får så många och tydliga svar direkt från sina fynd på Antarktis. Stundvis blir jag uttråkad av att läsa den ganska torra beskrivningen av landskap och fynd, men likväl hoppar jag till när det sedan finns något obehagligt i berättelsen som får mig att haja till.
Man ska inte veta så mycket om boken på förhand, det förstör mera än det ger. Men det är bra att känna till den väldigt beskrivande berättarstilen för att inte bli avskräckt. Jag tycker dessa böcker passar perfekt som gåva åt inbitna Lovecraft-älskare som vill ta läsningen till en ny nivå. Baranger gör att berättelsen får liv, det stora formatet på böckerna gör att de känns lyxiga och att man verkligen kan leva sig in i bilderna.
Ett svajigt första möte med Lovecraft, jag kände att mycket kunde varit annorlunda och bättre, å andra sidan respekterar jag hans stil på berättelsen. Det är möjligt att det är jag som läsare som är van med en mindre beskrivande text. För mig är det viktigt att våga läsa klassiker för att förstå litteraturens historia.
Tack till Fria Ligan för recensionsexemplaren! 
Betyg:
0 Kommentarer
Tomtefar tar jullov – Mauri Kunnas
Titel: Tomtefar tar jullov
Originalets titel: Joulupukin joululoma
Författare: Mauri Kunnas
Översättare: Amanda Mannström
ISBN: 9789523334021
Sidantal: 37
Förlag: Förlaget
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Tomtefar tar jullov är fylld av hjärtlig glädje, värme och humor. Ett måste för alla som redan nu längtar till jul! Har du nånsin grubblat över vad tomtefar och tomtenissarna gör när alla julklapparna delats ut och julen är som allra juligast? Jo, på Korvatunturi-fjället, högst uppe i Finlands nordligaste hörn, inleder de sin välförtjänta semester! Ledigheten varar i tolv härliga dagar, från juldagen till trettondagen.”
Vilket härligt komplement till en redan existerande bok, Tomtefar och trolltrumman, som berättar som jultomtens liv uppe i det finska Korvatunturi. Mauri Kunnas är en av finlands främsta författare när det kommer till barnlitteratur och för mig som finlandssvensk har jag definitivt en förkärlek till hans kännspaka stil och illustrationer. Det som jag älskar är att hans bilder har mängder av små detaljer, man han helt enkelt inte se sig mätt på bilderna. Dessutom är det härligt att läsa om den finska tomten enligt de traditioner man själv känner till. I Tomtefar tar jullov tar Kunnas det hela till en ny nivå; vad gör jultomten när det inte är julafton? Har han semester?
Det blir en känsla av att gnutta in i en förtrollad värld, en som man har fantiserat ihop sedan man själv var liten. Vad månne julgubben riktigt pysslar med dit uppe? Kunnas ger svaren! Bland annat berättas det att jultomten älskar att läsa, vilket han har mera tid för från juldagen framåt. Tomtenissarna drar sig tillbaka till sina rum och slappar. På Annandag jul blir det en stor matfest och staffansdans, vid midnatt äter jultomten plommonkräm. Dagarna efter jul har alla egna namn, betydelser och traditioner. Jag blev själv inspirerad att ha några egna nya traditioner på basen av boken.
Varför inte fira Snögubbsdagen 2.1 eller Skidutfärdsdag 4.1? Jag älskar julen och tycker varje år det är lika trist när den är slut. Med dessa fina tips kan man förlänga sina traditioner och slå upp i boken vad jultomten gör just nu. Fantastiska illustrationer och dessutom med lite fakta (och påhittat) inbakat, jag fullkomligt älskade boken!
Tack till Förlaget för recensionsexemplaret!
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Unga kvinnor – Louisa May Alcott
Titel: Unga kvinnor
Originalets titel: Little Women
Författare: Louisa May Alcott
Översättare: Anna Pyk
ISBN: 917021876
Sidantal: 256
Förlag: Niloé
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1988 (original 1869)
Handling: ”Systrarna March växer upp i en pittoresk liten stad i 1860-talets USA. Det är den vackra och lite fåfänga Meg, pojkflickan Jo, känsliga Beth och romantiska Amy. Deras far är ute i kriget, familjen har ont om pengar och de får klara sig så gott de kan. Visst drömmer de om att bli rika och uppvaktade. Men som Jo säger: – Jag tror inte att fina unga damer har ett dugg roligare än vi, trots våra gamla klänningar och våra för små skor…”
Den här fick platsa in som månadens klassiker för december 2021. Den har dammat i hyllan ganska många år, men efter att ha läst den söta novellsamlingen av Alcott så bestämde jag mig för att ta tag i Unga kvinnor. Jag läste den tillsammans med två andra på bookstagram, vilket gjorde läsningen ännu roligare. Vi var alla ganska överens med våra åsikter om boken dessutom.
Jag älskar början av boken eftersom det är jul, det passade perfekt att läsa nu. Just den delen finns dock återgiven i novellsamlingen som jag läst, men nu läste jag det på svenska. Alcott gjorde ett bra jobb att introducera de fyra systrarna och deras omgivning, dert var lätt att komma in i handlingen. På tal om handlingen så kan man väl säga att det inte ”finns någon”. Det finns bara en hel del små, vardagliga händelser som skildrar hur det kunde se ut i en familj på 1860-talet. I en tid där vi stressar och överkonsumerar, särskilt inför jul, så var det mysigt och inspirerande att läsa om andra tider. Hur de tog vara på det lilla de hade.
De fyra systrarna Jo, Meg, Beth och Amy är såklart alla väldigt olika. Det som svetsar dom samman är den fantastiska hel-ylle mamman som gör allt för sina döttrar. Jag tror många kan tycka att berättelsen är lite ”puttenuttig” på sina ställen, men för mig fungerade det perfekt. Om jag hade fått välja så hade jag också hoppat över allt religiöst snack, särskilt i uppläxande syfte för flickorna, men det skildrar hur människor tänkte på den tiden. I ett skede bestämmer sig Alcott för att citera en pjäs som flickorna spelar, rad för rad, vilket inte bidrog till berättelsen alls och kunde ha strukits.
En liten tidskapsel till bok som både berör och skapar mys-känsla. Jag tyckte om den här!
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Kan det här vara nåt? – Jerry Seinfeld
Titel: Kan det här vara nåt?
Originalets titel: Is this anything?
Författare: Jerry Seinfeld
Översättare: Henrik Johnsson
ISBN: 9789150965568
Sidantal: 471
Förlag: HarperCollins Nordic
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”I Kan det här vara nåt? delar en av vår tids allra största komiker med sig av sina bästa skämt från fem decennier på humorscenen.
Första gången Jerry Seinfeld uppträdde som komiker var 1975, som 21-åring på den legendariska New York-klubben Catch a rising star. Sedan dess har han skrivit allt sitt material själv – och sparat det. Till den här boken har han valt ut sina favoriter, sorterade i årtionden. På sida efter sida med briljanta och skrattframkallande betraktelser får läsarna en unik inblick i en av vår tids största komikers utveckling, och den härliga men också mycket krävande konstformen standup.”
Som ett fan av tv-serien Seinfeld var jag väldigt nyfiken på hur Jerry Seinfelds skämt skulle göra sig i bokform. Att han samlat ihop skämt från fem decennier är ett roligt koncept. Först och främst blir det lite av en tidsresa, skämten ger ofta en bild av samtiden. Vissa referenser kan vara svåra att förstå om de är lite äldre eller något från USA som man inte känner till. I övrigt blev jag positivt överraskad att skämten kan nås av en väldigt bred publik.
I övrigt är jag inte alls ett fan av stand-up, det här med Jerry Seinfeld är ett undantag för mig. Jag har alltid uppskattat hans humor och hans utstrålning, i bokformat kommer inte de roliga gesterna eller tonfallen fram, men boken igenom kan jag absolut ”höra” Seinfeld röst. Jag tror jag skulle uppskattat boken mer på originalspråk, men jag tycker översättaren gjorde en väldigt bra jobb. Dessutom lämnade han några han skämt eller uttryck oöversatta om det inte gick. Det utmärker en bra översättare – att ha spelöga när man kan och inte kan/ska översätta.
Vissa skämt är en aning stereotypiska, särskilt de lite äldre. Men i humor är trots allt det mesta tillåtet tycker jag, inom rimliga gränser. Att driva med rollerna ”män och kvinnor” eller om äktenskap är något som alltid har gjorts, och det är snarare mina 2020-tals kritiska glasögon som hajar till ibland. Jag får ibland påminna mig själv om att detta faktiskt är humor, och allt behöver inte granskas lika kritiskt. Dessutom var det mesta faktiskt ganska roligt.
Jag är förvånad över hur väl Seinfeld lyckas, bara genom text, få ut humor i dessa korta, rappa textstycken. Jag är oerhört svårflirtad när det kommer till humor, få kan få mig att börja skratta högt, men klart att Seinfeld klarar det. Den här boken är perfekt att äga och slå upp i när man behöver muntras upp! Julklappstips för Seinfeld-fans!
Tack till HarperCollins Nordic för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer
Mysteriet Henri Pick – David Foenkinos
Titel: Mysteriet Henri Pick
Originalets titel: Le Mystère Henri Pick
Författare: David Foenkinos
Översättare: Sara Gordan
ISBN: 9789189157293
Sidantal: 266
Förlag: Sekwa
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”I ett bibliotek i Bretagne finns ett helt rum tillägnat manus som refuserats av förlagen. En dag hittar en ung parisisk förlagsredaktör ett helt makalöst manus bland pappershögarna. Hon bestämmer sig för att ge ut boken, som genast blir en bästsäljare.
Men den förmodade författaren, en viss bortgången pizzabagare vid namn Henri Pick, skrev aldrig något mer avancerat än en inköpslista enligt änkan. Den erkände litteraturkritikern Rouche anar att något inte stämmer och bestämmer sig för att undersöka saken närmare. Vem var egentligen författaren?”
Jag blev direkt väldigt intresserad när jag såg baksidetexten: ett bibliotek med refuserade manus och en mystisk författare som skrivit en fantastisk bok, instoppad bland alla refuserade verk. Vi befinner oss i en pittoresk småstad i Frankrike och får bekanta oss med flera personer i byn samt förläggaren och hennes pojkvän som upptäcker manuset och börjar luska i författaren, Henri Picks, förflutna. Det hela låter som en riktig askungesaga, och bit för bit nystas mysteriet Henri Pick upp.
Det som jag verkligen gillar med boken är att den först och främst handlar om människor. Tänk vad en bok kan göra för så många människor. Henri Picks familj, turistströmmar i byn, förläggarens karriär osv. Allting som sker ger ringar på vattnet. Det var både berörande och lite småkul ibland, jag tycker Foenkinos skildrar människor så trovärdigt och äkta. Ingen är perfekt. Dessutom slänger han in en hel del litteraturreferenser, bland annat till Alexandrs Pusjkins ”Eugen Onegin” som jag nyligen läst. Den här boken får mig att tänka till, vilket jag tycker om.
Du behöver inte veta särskilt mycket mer än så om bokens handling före du börjar läsa. Gillar du böcker om böcker och om relationer så är det här en bok för dig. Jag tyckte den rymde mycket på sina blygsamma 266 sidor. Rekommenderas!
Betyg:
0 Kommentarer
A Merry Christmas and Other Christmas Stories – Louisa May Alcott
Titel: A Merry Christmas and Other Christmas Stories
Författare: Louisa May Alcott
ISBN: 9780143122463
Sidantal: 148
Förlag: Penguin
Språk: Engelska
Format: Inbunden
Utgiven: 2014 (original 1875)
Handling: ”A Merry Christmas collects the best holiday stories of Louisa May Alcott, from the yuletide festivities of Marmee and her ’little women’ to the moving ’What Love Can Do’. Deeply influenced by real-life events, including characters based on Alcott’s family members and drawing from her experiences participating in the suffrage and abolitionist movements, these stories have the authentic texture and detail of Christmas in nineteenth-century America.”
Jag har alla sex stycken Penguin Christmas Classics som utkommit, det här är en av dem. I flera år har den stått på hyllan, jag brukar läsa en av dessa böcker varje år, men något år har jag hoppat över. Detta är också min första bekantskap med Alcott, som är mest känd för Unga kvinnor (eng: Little Women).
Boken innehåller sju noveller; A Merry Christmas, Kate´s Choice, The Quiet Little Woman, Tilly’s Christmas, What love Can Do, Rosa´s Tale och Mrs. Podgers’ Teapot. Mina favoriter var Kate’s Choice och Mrs. Podger’s Teapot. Jag tyckte om att novellerna var ganska korta, eftersom språket i originalspråk är aningen tungläst. Det gjorde ingenting att man ibland förbryllades över något specifikt ord, eftersom den fantastiska stämningen i berättelserna alltid strålar igenom. Jag var antagligen också på exakt rätt humör för den här typen av berättelser. De är ganska ”puttenuttiga” ibland och det värmde mitt hjärta. I dessa stressade jultider där alla förköper sig med julklappar i överflöd var det en skön kontrast att läsa om gamla jular, om fattigare tider och om hur mycket små saker kan betyda. Det här är en novellsamling om människor, med julen som bakgrundsljud.
Jag kan varmt rekommendera den och bestämde mig att plocka upp Unga kvinnor som följande på temat Månadens klassiker.
Betyg:
0 Kommentarer
Terapeuten – Alex Michaelides
Titel: Terapeuten
Originalets titel: The Maidens
Författare: Alex Michaelides
Översättare: Sabina Söderlund
ISBN: 9789180232326
Sidantal: 319
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: “Edward Fosca är en mördare. Det är Mariana säker på. Men Fosca är oåtkomlig: en attraktiv, karismatisk professor i grekisk dramatik på Cambridge, omtyckt av både personal och studenter – och särskilt av medlemmarna i det hemliga sällskap av kvinnliga studenter som kallar sig Jungfrurna.
Mariana Andros är en framstående men problemtyngd gruppterapeut som blir fixerad av Jungfrurna när en medlem – en vän till Marianas systerdotter Zoe – hittas mördad i Cambridge. Mariana misstänker att något ondskefullt lurar bakom de idylliska spirorna och tornen. Och hon blir övertygad om att Edward Fosca – trots alibi – är skyldig.
Men varför skulle Fosca ha mördat en av sina studenter? Och varför återkommer han ständigt till jungfrun Persefones riter och hennes resa till Dödsriket? När ännu en kropp hittas eskalerar Marianas besatthet av fallet. Hon är fast besluten att hitta mördaren, även om det kan kosta henne allt.”
Jag hade väldigt höga förväntningar på Terapeuten, särskilt med tanke på Dark Academia-temat som jag oftast gillar samt författarens debut Den tysta patienten som jag tyckte var bra. Med andra ord låg det bäddat för riktigt bra läsning! Jag blev dock väldigt besviken.
Jag har ingen större lust att såga ett efterlängtat recensionsexemplar, en väldigt snygg en dessutom! Men den var inte särskilt bra. Till att början med är författarens språk dåligt. Man kan inte börja meningar med ”Och” hela tiden. Det blir otroligt klumpigt. Dessutom på ställen där man kunde lämnat bort det ordet helt och hållet. I vissa kapitel använder författaren semikolon i mening efter mening. Långa, invecklade meningar där man tappar bort sig. Översättningen har gjort missar på flera ställen och på de första trettio sidorna var jag nära på att ge upp (om det var översättarens eller författarens fel är oklart). Det funkar inte att översätta vissa saker rakt av från engelska till svenska. Något med språket skavde och lät konstigt flera gånger.
Jag kämpar vidare. Men hur ska jag kunna förstå varför vår huvudkaraktär kastar sig in systerdotterns liv på Cambridge för att försöka lösa systerdotterns klasskompis mord? Som ni hör är det hela väldigt långsökt, och förklaringarna är inte bättre. Jag skulle förstå om det handlade om systerdotterns mord. Men klasskompis?! Det håller inte.
Mariana, huvudkaraktären, är gruppterapeut och detta behandlas väldigt flyktigt. Vi vet överhuvudtaget föga om henne. Författaren är otålig och vill snabbt komma in i händelsernas centrum på Cambridge, det märks att han inte orkar eller bryr sig om ett skapligt karaktärsbygge. Vilket är konstigt med tanke på att vi endast följer Mariana.
Mariana gör som de flesta karaktärer gör i böcker i den här genren: hon börjar blanda sig i för att göra en egen utredning. På i princip inga grunder, annat än att hon inte ”gillar” Edward Fosca, den karismatiske läraren. Dessutom leker författaren med massa klyschor och stereotyper: Fosca som den superheta, överintelligenta professorn som får alla kvinnor att bli nervösa. Studenter som avgudar honom och beter sig som ungar på sagostund när han ska föreläsa. Det köper jag inte heller. Att han har en liten fan-base, kallat Jungfrurna (eng: The Maidens), det kan jag tro. Men detta är också ett väldigt kopierat koncept från många andra böcker, spontant kommer ”Vredens gudinnor” och ”Den hemliga historien” i mina tankar. Man får absolut kopiera vissa koncept, men det hela blir så tunt nu, jag vet knappt vad dessa flickor heter. Hur ska jag kunna förstå dem och Fosca? Nej, korthuset faller, igen. Många gånger talar karaktärer så klyschigt att jag tar fram skämskudden.
Flera gånger försöker författaren, tyvärr, slänga in en hel drös grekisk mytologi. Jag märker att han vill att jag ska se koppling mellan händelser i boken och mytologin. Det gör jag inte. Det hela känns krystat och flera gånger kommer jag på mig själv att tycka att författaren försökt skriva en bok som han inte egentligen tror på själv. Han följer grundreceptet på Dark Academia, men är inte själv tillräckligt insatt eller intresserad. Ju mer Mariana eller Fosca eller någon annan svamlar på om grekisk mytologi, desto mer vill jag bara sluta läsa. Alla karaktärer verkar helt uppe i det blå.
Mot slutet av boken börjar det hela ändå repa upp sig en aning. Författaren kommer med oväntade vändningar, språket blir bättre och mera löpande och jag orkar läsa ut boken. Själva grundstommen hur författaren byggt boken på är bra: korta kapitel och rapp handling. Men utförandet blev ett enda stort slarv. Tänk vilka fantastiska miljöskildringar om Cambridge med skumma vrår och hemliga sällskap han kunde ha skapat! Jag är förvånad över detta magplask då den tidigare boken av Michaelides var välskriven. Nu får han bättra sig – jag ska ge honom en ny chans.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Summan av alla synder – Louise Penny
Titel: Summan av alla synder
Författare: Louise Penny
Serie: Armand Gamache #12
ISBN: 9789180231817
Sidantal: 464
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: “Kartan som upptäcks inne i en vägg på bistron i Three Pines tycks först inte vara mer än en kuriositet. Men när Armand Gamache får den som present första dagen på sitt nya jobb på polisskolan i Québec visar det sig snart att den bär på förkrossande hemligheter.
När en av skolans lärare påträffas död hittar man en kopia av den egendomliga kartan i hans bostad. Och vart Gamache än vänder sig ser han en av de unga polisaspiranterna, Amelia Choquet. Hon är tatuerad och piercad, arg och på sin vakt. Hon framstår som allt annat än en blivande polis. Ändå går hon på polisskolan och var en av den mördade lärarens skyddslingar.
Utredningens fokus riktas snart mot Gamache själv, hans koppling till Amelia och hans möjliga inblandning i brottet. Och för både Amelia Choquet och Armand Gamache närmar sig tiden för en uppgörelse med det förflutna.”
Jag kan nästan inte fatta att jag nu läst den tolfte boken i serien, och fler finns det! Det är sällan en serie hålls välskriven genom såhär många böcker. Det är alltid en fröjd att komma tillbaka till karaktärerna i Louise Pennys välskrivna böcker, och ännu bättre om vi åtminstone en liten stund befinner oss i Three Pines – vilket vi gör nu. I Oliviers bistro hittas nämligen en gammal karta och ingen vet vem som har skapat den och till vilket syfte. Inte ens Armand Gamache.
Gamache inleder sitt nya jobb som rektor för polisskolan i Québec och visst blir man förskräckt över hur mycket han behöver redas upp efter åratal av korruption. Det finns motstånd bland både studenter och lärare. Jag uppskattade den här nya vinkeln på berättelsen och att se Gamache i en roll vi inte sett honom i förut. Han tar polisaspiranterna till hjälp för att lösa gåtan med kartan. Gamla kartor är alltid superspännande tycker jag. Det enda minuset i boken var att jag tycker vissa detaljer inte blev riktigt lika skarpa och vissa dialoger blev onödigt långa. Men jag tycker fortfarande att denna serie är briljant, det finns många lager i berättelserna. Det är inte ”bara” en deckargåta, ofta är själva mysteriet i bakgrunden. Kommissarie Gamache slår alla andra huvudkaraktärer i deckare med hästlängder. Mänsklig, skarp, ödmjuk och skicklig. Jag tror ingen som läst Pennys böcker kan påstå att huvudkaraktären skulle vara platt eller svår att få en bild av i sitt huvud.
Som vanligt en fantastisk deckare av Louise Penny. Hennes röst är helt unik i deckarvärlden. Och vi svenska läsare ser framemot översättningen av följande del.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Tidigare läst av författaren:
Mörkt motiv
Nådastöt
Den grymmaste månaden
Ett förbud mot mord
Ett ohyggligt avslöjande
Begrav dina döda
En ljusets lek
Det vackra mysteriet
Hur ljuset tar sig in
Den långa vägen hem
Det ondas väsen
Betyg:
0 Kommentarer
Som vänner – Hans-Eric Hellberg
Titel: Som vänner
Författare: Hans-Eric Hellberg
ISBN: 9100414247
Sidantal: 116
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1976
Handling: ”Behåll dig!
Så säger Kajsa till dem hon gillar. Det betyder: Var rädd om dej. Ha det bra. Jag tycker om dej.
Det är fint att ha vänner i livet, stora som små. Kajsa är elva år. Och du?”
Det här är en speciell bok för mig. Jag läste den första gången som kanske 10-åring hos mina farföräldrar. Jag minns att jag var uttråkad och plockade upp den här, ganska intetsägande boken, eftersom den fanns i hyllan. Om jag aktivt hade letat efter böcker på t.ex. biblioteket hade jag kanske inte valt den – det är det fina med att ha tråkigt, man kan upptäcka så mycket man annars inte skulle ha gjort. Det var en av mina första starka läsupplevelser, kanske det till och med var en av de riktigt första ”riktiga tonårsböckerna” jag läste. Ett nytt steg i min läsning helt enkelt.
Efter många års letande lyckades jag med hjälp av mina följare på bookstagram få tips om vilken bok det här var, jag hade nämligen glömt bort både titel och författare! Men läsupplevelsen och omslaget hade jag inte glömt. Till slut fick jag napp och som tur fanns den att låna via biblioteket! Många äldre böcker är svåra att få tag på, särskilt ungdomsböcker som inte är några ”klassiker”, även om just Hans-Eric Hellbergs böcker kan ses som banbrytande för svensk ungdomslitteratur på den tiden.
Det var med bävan jag började läsa. Tänk om den inte alls var så bra som jag tänkt? En sak som direkt slog mig var hur mörk den var. Jag hade förväntat mig mera mysfaktor, men den här boken går verkligen under huden. Och den är så fin. Kajsa, elva år, bor med sin mamma som ibland dricker för mycket och är trött. Hennes föräldrar är skilda och Hellberg skildrar detta på ett trovärdigt sätt. Kajsas mamma kör på en äldre dam med bussen och det orsakar oro och stress för hela familjen. Men så skapas en oväntad vänskap fram.
Jag tror den här boken berörde mig som yngre för att den är så ärlig, så rå på något sätt. Inget känns tillrättalagt eller skrivet för att försköna verkligheten. Jag kände igen mig i Kajsa och jag tror att lilla jag också var tårögd ibland. En så fin berättelse om att vara ganska liten och omgiven av vuxna som har sina problem. Vuxna reagerar inte alltid så som de borde, och de gör saker som de kanske inte borde. Jag ska läsa vidare på Hellbergs författarskap, jag uppskattar dessutom känslan av en svunnen tid. Några av hans kändaste böcker är ”Kram” och ”Puss” som skildrar ungdomars sexualitet på ett sätt som inte gjorts tidigare.
Betyg:
2 Kommentarer