Flickorna – Emma Cline
Titel: Flickorna
Författare: Emma Cline
ISBN: 9789127142589
Sidantal: 331
Förlag: Natur & Kultur
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2016
Handling: ”»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.
I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.”
Det enda spontana bokrea-köpet i år visade sig vara riktigt lyckat! Så fort jag läser att boken utspelar sig på 60-talet och handlar om en sekt så vet jag att det här kan bli riktigt spännande.
Till att börja med så älskar jag tidseran, även om den inte alltid skiner igenom så tydligt som jag skulle önska (1969). Ändå är det bra att inte tillskriva för mycket till historien och breda på med detaljer som känns rätt såhär i efterhand. Flickorna är Emma Clines debut, och visst var den läsvärd och skickligt skriven.
Evie bor i stekheta Kalifornien med sin mamma. Det är svårt att få vänner och hitta sin identitet är man bara är fjorton år gammal. Evies mamma är nyskild och spenderar allt mer tid på att fokusera på sig själv. När Evie får syn på Suzanne i parken, smutsig, vild och till synes sorgfri, rotandes bland sopor, blir Evie som förhäxad. Evie följer med till ranchen där Suzanne bor i ett kollektiv. Där är många flickor, men få män. Evie märker snabbt vem som är ledaren i kollektivet, Russell, en man med otrolig karisma och stjärnstatus bland flickorna.
Evie glider bort från sitt gamla liv och försöker göra allt för att bli en del av kollektivet. Men det är inte så enkelt att bryta gamla mönster och det blir snabbt fråga om moral och etik; vad är rätt och fel att göra? Är det Russell eller Suzanne som Evie inte kan lämna, eller bådadera?
Det blir bitvis riktigt spännande och Emma Clines författarskap är ibland lite väl utstuderat och överdetaljerat, men jag tycker också om det. Med ganska banala och slumpmässiga detaljer i uttrycken får hon fram den stämning hon är ute efter. Berättelsen är till en viss del inspirerad av sekten som Charles Manson stod i spetsen för på 60-talet. Detta tycker många att är en nackdel för boken, eftersom några händelser är snarlika. För min del gjorde det ingenting eftersom jag inte kände till detaljerna om Manson. I den här boken vill författaren fokusera på flickorna, följeslagarna, inte på den karismatiske ledaren som allt för ofta handlar i centrum. Russell förblir lite i bakgrunden genom hela berättelsen, vilket jag tycker var ett mycket smart drag.
Intressant läsning, lite seg på sina ställen, men också en berättelse som stannar i minnet. Ibland lade jag ner boken en tid för att jag tyckte det blev obehagligt, men jag ville alltid läsa vidare.
Betyg:
0 Kommentarer
Läst i mars 2021
Skönlitteratur:
Serieromaner:
Lotta-böcker:
Poesi:
Nostalgi-tema:
Antal böcker sammanlagt: 24
På svenska: 24
På engelska: 0
Antal sidor: 3,829 sidor
Månadens bästa: Never let me go av Kazuo Ishiguro
Månadens sämsta: Anteckningar från en orolig planet av Matt Haig
Månadens finaste omslag: Små glädjeämnen av Clare Chambers
Månadens lästa klassiker: Den hemliga trädgården – Frances Hodgson Burnett
Kommentar: Jag hann läsa betydligt mer än jag tänkt. Det blev en hel del tunnare böcker och lite temaläsning. Läsglädje hade jag hela månaden, vilket var väldigt roligt. Efter Ishiguros bok är jag nyfiken på fler verk av honom. Många recensioner är ännu oskrivna, får se om jag skriver dem eller inte.
Just nu verkar deckare inte riktigt som min grej, jag tyckte Främlingen var helt okej i sin genre men jag vet inte varför jag inte sögs in i handlingen som jag brukade. Jag ska läsa mera ”vanlig” skönlitteratur framöver.
Jag trevade mig fram i poesin värld denna månad, men ingenting fastnade där heller. Jag vet inte om det berodde på mig eller på böckerna, jag hoppas jag ska hitta tillbaka till poesin igen. Oftast behöver man bara hitta rätt författare.
4 Kommentarer
Hokus Pokus 2 – De tre paddorna – Fabian Göranson
Titel: Hokus Pokus – De tre paddorna
Författare: Fabian Göranson
ISBN: 9789177751496
Sidantal: 144
Förlag: Galago
Språk: Svenska
Format: Kartonnage
Utgiven: 2021
Handling: ”Det börjar en ny excentrisk tjej i klassen som blir kompis med Ida. Trillingarna är elaka som vanligt och Ida råkar förvandla dem till paddor. Hon matar dem med daggmaskar och gömmer dem i sin ryggsäck. Vuxenvärlden med Greta Borg i spetsen är förstås i upplösningstillstånd över att trillingarna är borta. Ska Ida våga häva förtrollningen av trillingarna och riskera att de berättar allt?
Härliga färgsprakande äventyr om vänskap, utanförskap och trolleri! Fabian Göransons Hokus Pokus-böcker om den lilla häxan Ida har underbara fyrfärgsbilder, roliga detaljer och ett färgstarkt persongalleri!”
Nu fick jag chansen att läsa uppföljaren till Hokus Pokus – Den lilla häxan! Det passade mig perfekt, dessutom i påsktider.
I förra boken skildrades Idas bekymmer att få en vän, och nu händer det. Den nya tjejen i klassen, Ester, klickar direkt med Ida och hur roligt är det inte att få en helt egen vän. Men trillingarna från skolan, som inte alls är särskilt trevliga, retar upp Ida så mycket att hon av misstag förvandlar dem till paddor. Nu återstår problemen; vad ska Ida och Ester göra med paddorna?
Jag tycker författaren är skicklig som kan lyfta fram problem som yngre läsare kan relatera till (även om vi inte förvandlar folk till paddor) utan att det känns påklistrat. Som vuxen kan man förundras över barnens resonemang i vissa saker, och det brukar väl vara just så i den riktiga världen också. Det som känns mest logiskt för en vuxen kanske inte alls känns lika logiskt för barnen.
Det fanns både spänning och roligheter i boken. Göransons illustrationer faller mig i smaken, de är i ganska mörka i tonen men otroligt snygga. Rekommenderas varmt för 6-9-åringar men passar givetvis också äldre. En tredje bok är på kommande och den vill jag gärna läsa.
Tack till Galago för recensionsexemplaret! 
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer