Jag tycker det känns riktigt bra att ha läst 7 av 12 böcker hittills. Alla hyllvärmare blev inte några storfavoriter, men några guldkorn fanns det!

 

Bästa boken hittills i utmaningen: 22/11 1963

Fyra stjärnor: Det är något som inte stämmer, Emma, Röd måne och Astrid Lindgren

Besvikelser: Sommarbruden, Främlingar på tåg

De förlorade orden av Robert MacFarlane

Det var en gång, när ord började försvinna från barnens språk. Orden försvann så långsamt att ingen först märkte det. Blåklocka, björnbär, ekollon och huggorm.

Ord som är borta nu. En gång var de viktiga för barn, för att beskriva naturen runt dem; för att formulera ett landskap som i tusentals år utgjort grunden för de minstas lek. Men kontakten med naturen är glesväxt nu annat pockar på uppmärksamhet.

De förlorade orden återupprättar kontakten med de ord som gått i ide. En hyllning till jordens egna sensationer fylld av dikter och gåtor som leder till naturens skattkammare. En förtrollad bok, för alla åldrar.

Boken är rikt illustrerad med Jackie Morris akvareller, som röstats fram som årets vackraste av engelska bokhandlare och som även ställts ut på The Fondling Museum i London.

Sidantal: 795

Handling: ”Engelskläraren Jake Epping får ett märkligt uppdrag. En döende vän har hittat en port till det förflutna på lagret till sin servering. Kliver man ut på andra sidan är klockan 11.58 den nionde september 1958. Varje gång.
Det uppdrag Jake får består i att förhindra mordet på Kennedy, eftersom vännen har härlett nästan allt ont som drabbat världen till just den händelsen.
Efter en ”provtur” accepterar Jake. Men han har en egen plan också: att förhindra en familjetragedi som förstört livet för en av hans vuxenelever. När det är gjort ska han långsamt söka sig till Dallas och vara på rätt plats vid exakt rätt tillfälle den tjugoandra november 1963.
Men det är som om själva tillvaron bjuder motstånd även mot de minsta förändringar, och lägger oväntat många hinder i vägen. Kommer han att hinna fram i tid? Eller måste han återvända till lagret i vår egen tid, kliva ut i 1958 och leva ytterligare fem år i väntan på att fullgöra sin uppgift? Och vad händer med vår egen tid om Jake lyckas – blir den vad den döende vännen drömt om?”

 

En av mina tjockaste böcker hemma i bokhyllan, och en av mina hyllvärmare i Hyllvärmare 2018-utmaningen! 22/11 1963 köpte jag på bokrean 2015 om jag minns rätt. Jag visste inte mycket om Stephen King, men jag tyckte handlingen lät perfekt; tidsresor, 60-talet och Kennedy. Sedan jag var liten har jag alltid intresserat mig mycket för de tidigare decennierna, främst 60-, 70-, 80- och 90-tal, speciellt samhällstrender, musik, filmer och mode.

 

Jag höll på med en annan bok men tänkte göra ett försiktigt försök på 22/11 1963 för att se om man kom in i handlingen lätt. Efter två första kapitlen var jag fast. Jag läste ut hela boken på 7-8 dagar, vilket är snabbt mig, med tanke på att boken är nästan 800 sidor. Mitt försiktiga försök att börja läsa den berodde på att den var tjock och efter att ha läst The Shining av King förra året hade jag en känsla av att denna också skulle vara för utdragen och seg (jag var inte så hemskt imponerad av den boken). Och seg var den faktiskt ibland, speciellt mot mitten. King har en tendens att gå in i ”bi-historierna” mycket längre än det alla gånger är behövligt.

 

Sällan har jag gett en bok full pott i betyg när jag tycker det finns brister. Men 22/11 1963 är så bra att den förtjänar det! Den trollband mig från början till slut på ett sätt jag sällan får uppleva när jag läser; jag var DÄR 1958, jag gjorde också tidsresor och jag kände alla dessa karaktärer. Jag kunde höra den gamla musiken och känna doften av rootbeer i frukthandeln. Jack Kennedy kändes så levande att jag fick kalla kårar i ett skede.

 

Det enda ”övernaturliga” i boken var just tidsresande och det gjorde boken så bra. Det blev inte överdrivet. Ibland vet man inte heller vilka saker som är effekten av tidsresandet eller vad de beror på. Några saker kring det är fortfarande frågetecken hos mig. Vilket på ett sätt är bra, för ingen person skulle kunna omfatta alla tidsresandets regler under bara några år, det kändes mera äkta så här. King fick idén till denna bok redan 1970, så han hade god tid på att fundera på konceptet och det märks.

 

Denna bok har allt; en nostalgisk känsla och otrolig spänning. Jag drabbades av en bookhangover efter mitt intensiva läsande förra veckan, jag har nog ännu inte lämnat karaktären Jake Epping och året 1958 och jag kommer aldrig glömma denna läsupplevelse.

 

 

Det var ett tag sen jag gjorde Veckans topplista som Johannas Deckarhörna ordnar varje vecka. Denna vecka är temat Böcker som utspelar sig på sommaren. Ett perfekt tema i semestertider och hoppeligen varmare väder! Ser framemot att få massor av lästips.

 

1. Sommarboken av Tove Jansson 

Alla dessa böcker utspelar sig helt eller delvis på sommaren, och de är alla riktigt bra! 

Sidantal: 410

Handling: ”Ända sedan Ivy Pocket råkade bli ägare till den magiska Klockdiamanten har hon jagats, lurats, kidnappats, spärrats in och hamnat i klorna på ett par alldeles förfärligt olämpliga adoptivföräldrar.
Tack och lov att Ivy är en sån som alltid landar på fötterna för nu måste hon använda all sin slughet och slutledningsförmåga till att rädda sin bästa vän Rebecca som hålls inspärrad i en skrämmande parallellvärld.
Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat är den sista delen i Caleb Krips festliga och spännande succétrilogi om den lika hopplösa som härliga tjänsteflickan Ivy Pocket. Med sina uttrycksfulla illustrationer av Barbara Cantini är det här oemotståndlig läsning för barn från nio år och uppåt.”

 

Tredje och sista delen in den underbara serien om Ivy Pocket! Vi får än en gång följa Pocket på ett spännande äventyr, upplösningen med Klockdiamanten och Rebecca som finns i Prospa, en parallell värld där allting är annorlunda.

Illustrationerna är fantastiska (som vanligt!) och berättelsen är spännande. Ivy Pocket är en karaktär du aldrig glömmer. Hon är så himla rolig, jag fnissade högt flera gånger. Hennes sarkasm och ärlighet underhåller läsaren vid varje kapitel.

 

Vid ett skede blev det lite väl mycket action och jag hade fullt upp att hålla reda på karaktärer, världar och plot-twists. För de yngra läsarna kanske det kan bli för svårt (eller så har jag bara för gammalt huvud), men överlag passar denna bok för vilka åldrar som helst.

 

Jag kommer garanterat läsa om denna trilogi och den står på paradplats hemma i bokhyllan. Middle-gradeböcker när de är som bäst!

 

Tidigare läst av författaren:

 

Titel: Ingen normal står i regnet och sjunger

Förlag: Lilla Piratförlaget

Format: Pocket

Utgiven: 2018

 

Titel: Omgiven av idioter

Förlag: Månpocket

Sidantal: 299

Handling: ”Omgiven av idioter beskriver konkret och underhållande en av världens mest spridda metoder för att sortera olikheterna inom mänsklig kommunikation. Med vetenskapliga grund och genom vardagens möten ger den dig konkreta hjälpmedel att förstå de viktigaste skillnaderna mellan olika kommunikationsstilar. Den visar på en av de vanligaste orsakerna till konflikter i vardagen: dålig kommunikation. Och den ger dig som läsare svaret på frågan: Vad gör jag åt det?”

 

Förvarning: ni som tycker denna bok är guld kan titta bort, nu!

 

Jag borde sluta gå i fällan att läsa hypeade böcker som ligger månader efter månader på topplistor. ”Den måste ju vara bra eftersom så många läser den!”. Svar: nej. Jag har alltid intresserat mig för människans beteende, både som enskilda individer och hur man fungerar i grupp. Att dela in människor enligt olika fyra olika färger lät oroväckande enkelt, men jag var nyfiken.

Det som chockade mig var att boken inte bygger på någon vetenskaplig grund. Detta är en enskild människas, författarens, åsikter och tankegångar. Att förenkla människans personlighet genom att dela in den i fyra olika grupper är, enligt mig, alltför simpelt. Jag tror vi alla passar in på någon av färgerna, visst, men en människa är också föränderlig och påverkas av omvärlden. I olika gruppdynamiker kan olika (ibland helt oväntade drag) synas och ta plats. Om jag skulle gå enligt Eriksons teori (om man ens kan kalla detta för det) så är jag blå. Väldigt blå. Men jag är också mycket av röd, gul och grön, det beror på situationen och vad jag sysslar med för stunden. På arbetet kan man också ha en annan ”roll” än hemma, även om vissa drag som t.ex. perfektionist alltid lever med en. Blåa beskrivs i flera omgångar i boken som ”känslolösa”, något som t.ex. inte alls stämmer in på mig.

 

Titeln ”Omgiven av idioter – hur man förstår de som inte går att förstå” känns mest som ett marknadsföringstrick. Man skrattar till lite, idioter finns ju överallt, detta måste vara något läsvärt – varför ÄR människor så konstiga och ”idiotiska”? Jag tror inte på, att genom att placera människor i någon sorts fack och definiera dem enligt någon färg hjälper någon. Det är lite som en genväg, om vi inte orkar ta oss tiden att verkligen lära känna våra medmänniskor så kan vi lätt få dem att passa in i någon av färgerna. Jag vågar tro att människan är föränderlig och tror att ju mer vi försöker placera människor i fack, destu mera blir de påverkade av att vara på ett visst sätt, och kanske inte ens vågar förändras och blomma. Om jag som blå idenfiterar mig som blå, gömmer jag mig bakom det och vågar aldrig vara kreativ eller drivande?

 

Istället för att djupgående gå in på människans beteendemönster berättas en drös anekdoter från Eriksons liv som konsult. Jag tycker detta inte gav mig något. Jag hatar att dissa en bok men min åsikt är; läs inte denna.

Lägg bort din smarttelefon och ta en kopp kaffe med en vän eller familjemedlem, eller varför inte en kollega, och lär känna personens alla märkliga sidor och personlighetsdrag, var närvarande.

 

 

Titel: Kvinnan i fönstret

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Handling: ”Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcockfilmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld faller samman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara?”

 

Denna bok har synts överallt enligt mig! Många tycker om den och den är även en av de nominerade till Årets bok 2018.

Får ibland ett sånt sug efter psykologiska thrillers/spänningsromaner, så beslöt att låna denna från biblioteket. Jag hade ganska höga förhoppningar på den, och riktigt nöjd blev jag.

Den har lite samma stämning som Kvinnan på tåget, en lite trasig huvudkaraktär som verkar en aning alkoholiserad. Man vet inte riktigt vad som är sant och vad som inte är det. Anna Fox lider av agorafobi (även kallat ”torgskräck”) och kan inte gå ut. Istället roar hon sig med att spionera på grannarna genom fönstren med sin systemkamera. Det hon bevittnar är något förskräckligt hemskt, och hon vet inte vad hon ska göra…

Det fanns förvånansvärt många små ”twists” längs med berättelsen, vissa hade jag föraningar om, andra inte. Formatet känns luftigt och relativt lättläst, kapiteln är korta och det är till bokens fördel, man måste bara få ETT kapitel till!

 

Slutet kändes inte riktigt trovärdigt och vissa saker kändes lite märkliga. Men överlag var denna en underhållande bok för alla oss som gillar psykologiska thrillers! Läsvärd.