Handling: ”Merry och Pippin blir tillfångatagna av orker, men lyckas fly in i Fangornskogen där de träffar enten Trädskägge. Aragorn, Gimli och Legolas får snart kontakt med Rohans ryttareoch rider med dem mot Sarumans ointagliga torn Orthanc.

Frodo och Sam har flytt från tumultet och stöter på Gollum. De lyckas nästan övervinna hans fiendskap och han hjälper dem att hitta en hemlig ingång till Mordor. Men den vaktas av den vederstyggliga jättespindeln Lockan.”

 

Äntligen tog Sagan om ringen lite bättre fart. Efter första boken var jag lite småbesviken, inte är jag riktigt nöjd nu heller. Men det blev bättre i alla fall. Denna bok hade lite mera tempo än första, även om det är ganska långsamt ännu. Första delen av boken handlar främst om orker av alla de slag, Merry, Pippin, Aragorn, Legolas och Gimli. Senare halvan av boken får man veta mera om Frodo och Sam. Jag skulle hellre sett kapitlen ”varvade” istället för uppdelade. Man saknade nog Frodo och Sam, tror de dök upp först efter halva boken. En kort kommentar om de två: är det bara jag som upplever att Sam är kär i Frodo? Eller överanalyserar jag språket. Kanske vänskap verkligen var mera ”intensivt” i Middle Earth. Vad vet jag.

 

Det var mysig läsning, om än långsamt. Det känns givet att jag skall läsa trilogin eftersom jag älskar filmerna. Böckerna ger lite mera djup, men kunde nog ha mått bra av att kortas av lite grann.

 

 

 

Titel: Ringens brödraskap (Sagan om ringen)

Handling: ”Hobbiten Frodo har fått ta över den magiska ring hans farbror Bilbo en gång vann av Gollum. Gandalf grå inser att det är den stora ringen som en gång smiddes av den onde Sauron och som styr alla andra maktens ringar.

Tillsammans med följerslagarna Sam, Merry och Pippin ger sig Frodo ut på en lång färd för att förgöra ringen i Eldsberget i Mordor. Annars kan ondskan snart komma att härska över Midgård.”

 

Jag tror ingen behöver en närmare introduktion till Sagan om ringen, trots att det flesta sett filmen men inte läst boken. Själv har jag sett filmerna tiotals gånger och älskar dem. Därav tyckte jag det var på sin plats att även läsa böckerna, den gyllene regeln är att böckerna är bättre än filmerna. Men inte i detta fall.

 

Jag ville verkligen totalälska Ringens brödraskap, jag försökte verkligen. Läsningen gick i en berg- och dalbana, ibland läste jag hundra sidor, ibland gick det så otroligt långsamt. Boken har lite ojämnt tempo och mycket kunde ha kortats ner. Vissa saker känns totalt oväsentliga, vad har Tom Bombadil med något att göra egentligen? Sedan fanns det stunder då språket fick mig att rysa av välbehag. Tror dock att filmerna hjälper till läsningen, jag kan inte föreställa mig att karaktärerna skulle se ut på ett annat sätt än i filmerna.

 

Overall var det en mysig bok, jag är glad att jag läste den, men det fanns mera att önska. Vänskapen mellan Legolas och Gimli, samt allt om alverna var speciellt fina bitar.

 

Finns på Bokus och Adlibris.