Titel: De försvunna

Handling: ”En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran och åker ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. De kommer inte tillbaka. Förvirrad går även Greta iland, hon ropar och letar, men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökande som tar vid, leder Greta steg för steg ner i en avgrund av förvirring och tilltagande mörker.

Det står snart klart att Alex och Gretas relation präglats av destruktiva mönster. Dessutom har en omvälvande händelse i barndomen satt djupa spår i henne. Historien gör sig påmind och frågan är vad som är sanning och vad som är lögn, verklighet och fantasi. Kan sägnerna om sjön Marans onda krafter stämma? Finns det ett samband mellan försvinnandet och det som skedde den kvällen för många år sedan, då Gretas pappa dog? Och vad har egentligen hänt med Alex och Smilla?”

 

Förbered dig på en bok du inte kan lägga ifrån dig! Den höll mig i ett järngrepp ända till slutet. Min frustration över Greta och hennes handlingsförlama sätt blandades med rädsla och nervositet. Man vet inte riktigt vad som är sant eller påhittat, om Greta är psykiskt sjuk, påverkad av något eller chockad. Bit för bit uppnystas mysteriet kring försvinnande och man får reda på mera om Gretas förflutna. Jag försökte gissa mig till slutet flera gånger, men alla mina teorier var fel, ett stort plus! Ibland kunde jag känna att vissa detaljer i boken var lite för ”dumma” för att vara sanna, men inget som störde helheten under läsningen. Jag har ju själv ingen insikt i hur jag skulle reagera i Gretas situation, troligen kunde man bli lika kaotisk i tänkandet.

 

Boken är precis lagom lång för denna typ av berättelse, behöver du ha med en bok till stugan, ta denna.

 

 

Titel: När skruven dras åt

Handling: ”En ung guvernant till två föräldralösa barn på det ensliga godset Bly utanför London, accepterar mystiska villkor för sin anställning. Väl på plats möts hon av en stämning av iskall och stirrande övernaturlighet, barnen hon måste skydda samt en tvetydig husföreståndarinna. Alltmer osäker blir också läsaren, på fasans egentliga källa.
När skruven dras åt är en av världslitteraturens mest klassiska spökhistorier, skriven av den psykologiska romanens mästare Henry James. Kanske mer än någon från sin tid kom James att inspirera våra moderna skräckmytologier; från bilden av oskulden som ondska, till schizoida labyrinter à la Roman Polanski.
När skruven dras åt presenteras här i nyöversättning av Ola Klingberg och med ett förord av skräckvetaren Mattias Fyhr.”

 

Nu ska alla veta att jag tycker spökhistorier är underbara att läsa. Den lilla haken där är ju bara att man måste bli lite rädd, annars förlorar spökhistorian sitt huvuduppdrag. Det var precis vad som hände där, jag kände mig inte det minsta rädd.

 

Det lät ju alldeles lovande: en kort bok (spökhistorier ska vara rakt on point, utan en massa långsamt darvel), ett gammalt gods, en ny guvernant, ovanligt väluppfostrade barn (på ett skrämmande vis) och spöken. En av de mest populära böckerna inom klassiska spökhistorier.

Tyvärr var detta ingen bok för mig. Språket var helt okej i sig, det är en gammal text, men det fanns så mycket upprepningar. Hur barnen var så underbara, så väluppfostrade, älskvärda osv. Hur otäckt och fasansfullt det var att se spökena. Sist och slutligen såg man inte mycket av spöken, utan mera av guvernanten (huvudkaraktären som inte har ett namn?) och husföreståndarinnan Mrs. Groses skvaller. Slutet lämnade mig inga svar, bara ännu mera frågor. Det funkar i vissa böcker, men jag fattar absolut ingenting just nu. Vem såg vad? Vad var osaken? Vem visste vad som pågick? Vem var egetligen galen? Vad hade nånting att göra med nånting?

Vill du läsa något mera krypande, ska du plocka upp Kvinnan i svart av Susan Hill, som jag tyckte var otroligt kuslig på ett stillsamt sätt, utan att vara tråkig. Det lyckades inte Henry James med.

 

 

Titel: Det osynliga barnet

Handling:

 

 

 

 

 

Titel: Nakenlek

Handling: ”I Nakenlek har Rosanna brutit upp från sin man och flyttat hem till väninnan Gilda, som lever en bohemisk tillvaro där erotiken ges stort utrymme. Med hennes hjälp ger sig Rosanna ut på en avancerad upptäcktsfärd i sin egen sexualitet. Och på en erotisk fest står hon öga mot öga med sin förre man.”

 

Del två i Katerina Janouch nya erotikserie. Det är inte för ett prydt öga, men Janouch skriver naturligt och fritt utan begränsningar. Ändå handlar det om så mycket mer; om två kvinnors vänskap, om att hitta sig själv och vara trygg i sig själv. Rosanna konstaterar att hon gått upp några kilon i vikt, men att hon aldrig känt sig snyggare. När hon var gift hade hon trofé-fruhetsen om att se perfekt ut från topp till tå, och ändå kände hon sig inte perfekt innanför. Det var en bra sak att ta upp i boken tycker jag!

 

Serien är lättläst med luftiga ~200 sidor och mycket mer kvalitativ läsning är Fifty shades of Grey. Det blir aldrig ”pinsamt” och klyschigt, som det lätt kan bli. Det känns ärligt och snyggt hela vägen. Den får fem av fem av mig, för att vara något av det bästa jag läst i sin genre.

 

 Betyg:

Titel: Rosensällskapet

Handling: ”Adelina Amouteru har fått sitt hjärta djupt sargat av såväl familj som vänner. Något som fått henne att ge sig in på hämndens bittra väg.
Hon är nu känd som Vita Vargen, och hon och hennes syster flyr från Kenettra för att leta upp andra ur Den unga eliten, med förhoppningen att kunna bygga upp en egen armé av allierade. Hennes mål: att slå ner Inkvisationsmakterna, de soldater i vita uniformer som försökte döda henne och nästan lyckades.
Men Adelina är ingen hjälte. Hennes krafter, närda av rädsla, har börjat växa bortom hennes kontroll. Och hon litar inte på sina nyvunna Eliten-vänner. Teren Santoro, Inkvisationens ledare, vill se henne död. Och hennes tidigare vänner, Raffaele och Dolksällskapet, vill nu sätta stopp för hennes hämndlystnad. Adelina kämpar för att försöka klamra sig fast vid det goda inom sig. Men hur ska en människa kunna vara god, när hela hennes existens är så beroende av mörka krafter?”

 

 Jag tyckte verkligen om Legend-trilogin och jag tycker väldigt mycket om denna serie också. Marie Lu skriver med sånt bra flyt, sidorna flyger fram och man tappar inte bort sig i historien (som ja annars lätt gör i fantasyböcker). Enda jag hade lite svårt med ibland var namn som var alltför lika, som Magiano och Maeve, eller är det bara jag som ibland har svårt att hålla reda på namn?

 

Jag tycker om Adelina och hon är en otroligt intressant huvudkaraktär. Hon är på gränsen till naiv, samtidigt som hon är driven av ett enormt hat och hämdlystenhet, det är svårt att inte dras med i historien. Boken verkar utspela sig i framtiden, men av någon anledning känner jag alltid att jag läser om bakåt i tiden. Fast ingen vet ju hur framtiden kommer att se ut. Men man är verkligen där, i Marie Lus otroligt fantastiska värld. Som att man nästan kunde höra ett tyg frasas, en doft doftas och känna en vind susa. Sättet hon beskriver energin och allas krafter är trovärdigt!

 

Det uppenbarar sig en ny ”twist” om malfettos, som jag tyckte var så otroligt spänannde. Detta är en serie som kan fänglsa vem som helst, så bra är den! Jag kommer såklart läsa nästa del också.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare i serien läst:

 

Författare: Rainbow Rowell

Språk: Svenska

Sidantal: 350

Förlag: Gilla förlag

Format: Danskt band

Utgiven: 2015

Författare: Katerina Janouch

Språk: Svenska

Sidantal: 207

Förlag: Piratförlaget

Format: Inbunden

Utgiven: 2016

 

Titel: Lang

Handling: ”Lang är författare, tillika programledare för en kritikerrosad pratshow på tv, där landets främsta och mest kända människor nött soffan. En gång var han en av Finlands mest uppburna kulturpersonligheter, men nu är hans stjärna i dalande.

Just när livet ser som tristast ut träffar han en kvinna på en pizzeria, en frän och vacker ensamstående mor som han inleder ett passionerat kärleksförhållande med. Men hennes kriminellt belastade exman, barnets far, gör sig allt oftare påmind. Langs frustration växer och en våldsam urladdning är ofrånkomlig…”

 

Jag har läst så otroligt lite finlandssvenska och finska böcker att jag tyckte att jag skulle ge självaste Kjell Westö en chans. Det blev en riktigt trevlig upplevelse! Miljöerna i Lang är så familjära, även om jag bara besöker Helsingfors ibland, så kändes allt väldigt hemtrevligt. Även språkmässigt kändes den så nära en själv med finlandismer som ”Nå morjens, Kride här”.

”Thriller med element som erotisk besatthet” är kanske lite att ta i när man beskriver denna bok, men lite ditåt är det ju. Det finns egentligen ingenting som är hemskt spännande eller oberäkneligt, men ändå dras jag med i Christian Langs bekymmer och sidorna flyger fram. Jag förstår vad många menat, att Westö går för mycket in på detaljer, men för min del tyckte jag det var alldeles lagom. Eftersom boken har några år på nacken nu så kändes den till och med lite nostalgisk på sina ställen, nokia 3210 och gamla tv-program blev nämnda.

Christians relation med Sarita tar upp en stor del i boken, men egentligen bryr jag mig hemskt lite om det, det är själva Christian Lang som är det intressanta. Ska nog ge flera av Westös böcker en chans då jag verkligen tyckte om hans sätt att skriva. Jag saknade en oväntad tvist på slutet i denna bok, då skulle betyget höjts.