Handling: ”Det är långfredag i den kanadensiska byn Three Pines. Men medan vårsolen skiner väntar någon på att mörkret ska lägga sig. Planen är att väcka liv i de döda genom en seans, men någonting går alldeles fruktansvärt fel … kommissarie Armand Gamache anländer till en oerhört besynnerlig och gåtfull brottsplats. I ett gammalt övergivet och förfallet hus verkar någon bokstavligt ha skrämts till döds. Ska detta räknas som en naturlig död, eller rör det sig i själva verket om ett mord?

Inte heller underlättas kommissariens arbete av att det finns krafter i hans egen grupp som är ute efter att förråda honom. Hur långt är de egentligen beredda att gå för att få honom på fall? Det här är ett fall som tvingar kommissarie Gamache att möta sina inre demoner i lika hög grad som de i den tillsynes så fridfulla lilla byn, där relationer kan visa sig vara mycket farligare än de verkar vara.”

Det var så roligt att återbesöka byn Three Pines, och såklart Armand Gamache. En karaktär man bara måste gilla. ”Den grymmaste månaden” utspelar sig på påsken, så jag passade på att läsa den under rätt högtid förstås.

Gamache kallas tillbaka till Three Pines för att utreda vad som egentligen hänt då en person dött i en seans, som hållts i familjen Hadleys gamla hus. Dött av skräck, närmare bestämt. Gamache vet dock att det krävs lite mer än så fär att dö…

Mordets upplösning var kanske lite för enkel, samtidigt som det fanns väldigt många som hade motiv till mordet så det gick inte att lista ut vem. Väl i slutet gjorde Gamache en riktig ”Poirot”, ni vet, kallar till sig alla och redogör var och ens roll i mordet. Såna slut är alltid bra tycker jag.

Den personliga vendettan mot Gamache skulle ha kunna varit lite livligare. Sen igen, sådant förväntar jag mig inte när jag läser Louise Pennys böcker heller. Cozy mysteries brukar vara rätt så lugna, även denna.

Favoritkaraktär? Ruth Zardo. En whiskeydrickande, bitter gammal dam. Hon är oartig, fräck, och samtidigt så himla intressant. Hon har ett skal som hon håller hårt runt sig, jag känner att det kommer nysta upp sig mera om henne i senare böcker.

Stämningen i boken är precis rätt som vanligt, man får återse gamla bekanta, äta hummersoppa på Olivers bistro och besöka Myrnas bokhandel. Louise Penny lyckas alltid fånga in mig genast, och jag hade svårt att sluta läsa när jag en gång plockat upp boken. Vill ni läsa en bra, mysig, vårig deckare? Läs denna.

Betyg:

Handling: ”Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, och de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt. Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt.
Adelinas pappa tror att hon är en malfetto, en avvikande styggelse som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång. Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla gåvor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga Eliten.
Teren Santoro är ledare för en organisation vars uppgift det är att leta upp dessa personer och förgöra dem innan de kan förgöra nationen. Enzo Valenziano är medlem i The Dagger Society, en hemlig sekt inom Den unga Eliten som letar upp andra av sin egen sort innan Santoro hittar dem. Men när dessa två konfronteras med Adelina möter de en person med krafter som de aldrig tidigare skådat
Adelina har egenskaper som inte hör till den här världen. Hon har ett hämndlystet mörker i sitt hjärta. Och ett begär att utplåna alla som vågar trotsa henne.”

 

Handling: ”Carter & Sadie har inget annat gemensamt än att de har samma föräldrar. Deras pappa, doktor Julius Kane, är en framstående egyptolog, och deras mamma var en känd arkeolog som dog under mystiska omständigheter när de var små. Men en kväll sammanförs de på British Museum av doktor Kane, som berättar om ett »experiment« som ska ställa saker till rätta för deras familj.
Hans planer slår dock fruktansvärt fel. En explosion frigör en uråldrig ondska den egyptiska guden Set, som förpassar doktor Kane till glömskan och tvingar barnen att fly för sina liv.
Carter och Sadie måste ge sig ut på ett farligt uppdrag från Kairo till Paris till den amerikanska sydvästern, för att rädda sin pappa och förhindra Set från att förstöra allt de håller kärt.”

Handling: ”Blanda aldrig affärer och nöjen. Släpp aldrig in politik i sovrummet.

På sätt och vis gjorde jag både och när jag lät Jackson Rutledge bli min älskare. Jag kan inte säga att jag inte blivit varnad.

Två år senare kom han tillbaka och stegade rakt in i en förhandling som jag arbetat hårt med. Under handledning av Lei Yeung, en av de skarpaste affärskvinnorna i New York, hade jag snappat upp ett och annat sedan Jax försvann. Jag var inte längre den unga kvinna han en gång lärt känna, men han hade inte förändrats alls. Till skillnad från förra gången våra vägar korsades visste jag precis vad jag kunde förvänta mig, och hur beroendeframkallande hans beröring kunde vara.

Den inre cirkeln av glamour, sex och privilegier var Jax lekplats – men nu kunde jag spelets regler. I den stenhårda affärsvärlden är det bara en sak som gäller: Håll dina fiender nära och dina före detta älskare ännu närmare …”

Handlingen lät riktigt intressant, det var därför jag klickade hem den på bokrean. Men tyvärr var den en besvikelse. Det finns så mycket jag stör mig på att det är svårt att läsa ut den, det gick bara trögare och trögare. Översättningen till svenska känns väldigt klumpig och lite fel översatt på sina ställen, jag brukar inte ens reagera på det men nu märkte jag att vissa saker lät lite konstigt.

 

Huvudkaraktärena Gia och Jax kan jag bara inte tycka om. Gia sa åt Jax att hon ville veta att han är seriös före dom hoppar tillbaka i sängkammaren igen, dock behövde han bara visa sig på hennes familjs restaurang så var allt bra igen ungefär. Skulle inte Gia vara en självständig powerkvinna? Jax hade ju svikit henne ordentligt två år tidigare, men det var tydligen snabbt glömt.. Och Jax verkar som en högdragen snobb med ett alltför stort ego. Det är ju sexigt med självförtroende, men jag fick känslan av att det var lite i överkant. På något sätt kändes det som man läste så på ytan att man inte lärde känna karaktärerna ordentligt.

 

Storyn är inte heller så intressant. Det handlar lite om Gias jobb och Gias chef, Gias familj och Jax familjeproblem. Ingenting spännande. Det stör mig också att han alltid måste kalla henne ”Baby” hela tiden. Men ja, man kan ju faktiskt inte gilla alla böcker, gick på en nit denna gång.

 

Betyg:

 

Handling: ”Arthur Kipps är en ung advokat som har rest norr om London till Eel Marsh House för att gå på mrs Alice Drablows begravning och samtidigt reda ut hennes affärer.
Arthur förväntar sig en rad rutinmässiga formaliteter, men dras i stället in i en virvel av mardrömslika händelser och hemligheter: den gungande stolen i den övergivna barnkammaren, det kusliga ljudet av en hästvagn om natten, ett barns skrik i dimman, och otäckast av allt – och för Kripps också det mest tragiska – Kvinnan i svart.
Kvinnan i svart är en av de senaste decenniernas givna klassiker i skräckgenren: en djupt atmosfärisk och spännande roman, som bevisar att spökhistorien fortfarande är vid liv.”

 

Handling: ”When Lou Winter picks up an old, dog-eared magazine in the dentist’s waiting room and spots an article about clearing clutter, she little realises that it will change her life in ways she could not imagine.
What begins as an earnest spring clean of unwanted household debris – a never-touched omelette maker here, a hideous collection of chintz ornaments there – soon spirals out of control.
Before long Lou is hiring giant skips, in which to dump the copious amounts of junk she never knew she had. Lou’s loved ones grow concerned – and not a little disgruntled. Where has all this energy come from, her husband Phil wonders? Why is clearing out cupboards suddenly more important than making his breakfast? And since when does quiet, meek, down-trodden Lou snap rude retorts at his sister, her mother, and even Phil himself?
The truth is, the more skips Lou fills, the more rubbish she lets go off, the more light and air can get to those painful, closed-up places at the centre of her house: a lovingly prepared room for a baby she would never have; an empty space her best friend Deb once occupied; and a gaping wound left by her husband’s affair three years ago.
Even lovely Tom Broom, the man who delivers Lou’s skips, starts to grow worried about his best customer. But Lou is a woman on a mission, and not even she knows where it will end …”