Visa det här inlägget på Instagram

Mischief managed! Swipe ?for the covers for the NEW House Editions of Harry Potter and the Prisoner of Azkaban! Look at the glorious, house-related details in each crest. Out 13th June 2019 in hardback and paperback ahead of the 20th anniversary, TAP on the posts to PRE-ORDER the hbks NOW to get an exclusive house pin! (UK, ROI, AU and NZ only due to competition laws). ♥️??? – comment below with which house you’re in! … All books in the series will be released as House Editions – dates have yet to be announced. The House Editions alternate between black and house colours for the paperbacks and hardbacks to create a beautiful set for your bookshelf! … #harrypotterandtheprisonerofazkaban #prisonerofazkaban

Ett inlägg delat av Bloomsbury Publishing (@bloomsburypublishing) 25 Jan 2019 kl. 3:03 PST

Bloomsbury Publishing har idag visat omslagen på de nya elevhemsutgåvorna av Harry Potter, nästa på tur att ges ut är Harry Potter and the Prizoner of Azkaban! Jag samlar på Ravenclaw-utgåvorna och ser framemot 13.6.2019 då följande bok släpps. De är SÅ fina!

Tråkigt när det händer, men så blir det ibland. Lässvacka! Jag börjar på böcker men ingen riktigt fastnar. Senast öppnade jag Sagan om konungens återkomst, bara för att ta något jag inte tänkt mig. Får se om jag kommer bättre in i den. Lässvackor kommer och går, det bästa är att bara vänta ut det. Det är alltid vid lässvackor som man blir påmind om hur viktigt man tycker läsningen är för en, det är en stor del som faller bort när man inte läser.

 

Min favoritårstid är här och jag njuter av att vara ute och se naturen bli vackert röd och gul.

På instagram blev jag utmanad av Vargnatts bokhylla att i 7 dagar posta 7 omslag jag tyckte om. Det var inte det lättaste att välja ut från alla böcker som finns i bokhyllan, men så här blev utplocket:

 

Jag  avverkar hyllvärmare på rad som bäst, först läste jag ”Det är något som inte stämmer” av Martina Haag och nu läger jag ”Emma” av Jane Austen. Hyllvärmarutmaningen 2018 fick mig verkligen att prioritera böcker jag alltid velat läsa men som blev undanlagda tidigare. Jag började därför lite fundera på klassiker och konstaterade att jag  har läst väldigt få. Av någon anledning har jag oftast tyckt att de varit ganska tråkiga, medan andra kanske hyllar någon bok.

”Stolthet och fördom” av Jane Austen är en sådan bok som jag tycker alla pratar så gott om, men hos mig gick den inte riktigt hem. Jag ville verkligen älska den, men tyckte den var småtråkig och lite tungt språk.

 

Två klassiker som jag verkligen älskat är ”Kvinnan i svart” av Susan Hill och ”Hemsökelsen på Hill House” av Shirley Jackson, om de kan räknas till klassiker. Kanske jag borde läsa mera spökhistorier? Å andra sidan gillade jag inte alls ”När skruven dras åt” av Henry James.

 

Jag tyckte mig ha en lässvacka. Ingen bok kändes rätt och läsningen gick trögt. Min sambo kom på den briljanta idén: ”Varför läser du inte Harry Potter, kanske den där nya illustrerade versionen av Fången från Azkaban?”

Jag började med den genast och konstaterade att jag inte kom ihåg den riktigt så bra som jag trodde (jag läste den 2012 sist) och illustrationerna är så fina. Pappret doftar också jättegott (värt att nämnas). De ger på något sätt lite till för oss som läst böckerna förr. Dock väger den mycket, så man måste välja sin läsställning lite.
Min sambo har inte läst Harry Potter tidigare, men nu läser han igenom serien (och gillar den!). Han läser samma bok för tillfället, men på engelska. Det är ganska kul med samläsning faktiskt.

 

Helgens läsning är räddad, lässvackan försvann!

 

Bloggen är äntligen lite julpyntad! Jag älskar verkligen julen och brukar inte ha julstress, man ska fixa julklapparna i tid och försöka njuta av den fina högtiden.

För tillfället befinner jag mig i någon form av lässvacka, är jättetrött på kvällarna och har inte haft ork att läsa. Jättetrist, men jag hoppas det lättar senast när jag blir julledig. Mitt Goodreads-mål för 2017 var att jag skulle läsa 50 böcker, jag ligger på 43 för tillfället. Möjligt att jag inte kommer upp till det, återstår att se. Agnes på Agnes bokblogg skrev ett inlägg om hur stressigt läsandet kan kännas, speciellt med rec-ex som kommer och känslan av att man lätt känner sig ”skyldig” om man prioriterar andar saker före läsandet, t.ex. är på mobiltelefonen en halvtimme. Jag kan gott och väl ekänna att telefonen äter upp mycket av min tid, inte timtalet på en gång, utan små snuttar ofta. De flesta bokbloggare har idag också instagram, och det har blivit plattformen där man snabbt konverserar och tipsar varann om böcker osv. Problemet blir här att man konstant vill kolla, nya boktips är roligt. Hur många sociala medier/appar följer man egentligen med dagligen? Blir det för mycket? Är det som att jaga klockan, den far hela tiden vidare? Man hinner inte ”komma till slutet” av något flöde om du inte kollar var 10:nde minut. En annan sak värd att fundera över: alla bilder som läggs till instagram ägs av dem (Facebook) och du har egentligen inga exporteringsalternativ. En blogg kan man alltid exportera ut om man vill.

Tidigare har det diskuterats om bokbloggens tid är förbi. Jag tycker det var roligare ”förr”, när bokbloggarna verkligen ”sökte upp varann” och kommenterade riktiga inlägg istället för insta-bilder. En blogg är mycket mer personlig, i allt från layout till inlägg. Man blev mera bekant via bloggarna, på insta kan jag ibland blanda ihop personer. Vi har kanske blivit för vana att lätt och snabbt kunna få respons, kommentarer och likes. Men handen på hjärtat, scrollar inte vi igenom flödet ganska så snabbt? Ger bilden något mervärde, i jämförelse med ett blogginlägg? Har jag blivit för bekväm med delningen av information och bilder till andra, måste jag göra det på det enklast möjliga sättet, istället för något mer kvalitativt sätt?
Å andra sidan är det mycket lättare att ge kommentarer på instagram än på bloggen, på min telefon krånglar det altid när jag ska kommentera bloggar. Spamfiltret och allt ”ifyllande” man behöver göra är ibland lite småpetigt och det är lättare att låta bli.

 

Läsningen går ibland från ”hobby” till ”jobb på fritiden”. Det är hemskt, men så kan det kännas. När jag får rec-ex, (senast förra veckan fick jag ett spontanutskick som jag förstås är mycket tacksam för men som kräver tid) behöver man försöka prioritera dem också. Sedan har man egen läsning man själv köpt. Om man just då befinner sig i en ”lässvacka” kan det kännas lite motigt. Kärleken till läsning försvinner inte under en lässvacka, utan det handlar om att man av en eller annan orsak just då inte hinner ron och entusiasmen över läsandet. Detta blir en liten frustration, ibland om man för mycket tvingar läsandet så blir effekten det motsatta. Ibland kan det vara bättre att lägga allt vad böcker heter åt sidan en vecka eller två, fast TBR-högen sneglar misstänksamt på en från hyllan. Varför blir många bokbloggare så stressade, när det bara borde vara ett nöje? Sneglar man för mycket på alla andra och tycker att man själv inte hinner läsa lika mycket? Är det all uppdatering som kräver för mycket tid? Självkritiken i att alla inlägg ska vara jättebra, annars låter man bli? Rec-exen?

 

Jag hoppas att jag snabbt hittar min läsro igen, men då måste jag ha lite tålamod också. Vad tänker ni om bokbloggar, instagram och lässvackor? (av någon anledning ville jag inkludera allt i ett och samma inlägg, hah)