The Sundial – Shirley Jackson
Titel: The Sundial
Författare: Shirley Jackson
ISBN: 9780143107064
Sidantal: 222
Förlag: Penguin Classics
Språk: Engelska
Format: Häftad
Utgiven: 2014 (original 1958)
Handling: ”When the Halloran clan gathers at the family home for a funeral, no one is surprised when the somewhat peculiar Aunt Fanny wanders off into the secret garden. But then she returns to report an astonishing vision of an apocalypse from which only the Hallorans and their hangers-on will be spared, and the family finds itself engulfed in growing madness, fear, and violence as they prepare for a terrible new world.”
Detta är den sista av Shirley Jacksons fem romaner som jag läser. Den utkom före hennes bästa böcker: Vi har alltid bott på slottet och Hemsökelsen på Hill House. The Sundial har blivit översatt till svenska på 1970-talet (Soluret) men den är mycket svår att få tag på. Jag lånade den från biblioteket ett par gånger men översättningen var inte tillräckligt bra.
Berättelsen är ett tydligt språngbräde till de två följande bästsäljarna både gällande den kusliga familjedramatiken och ett stort hus med enorm trädgård. The Sundial är en berättelse där Jackson leker med mänskliga drag som skräckelement. ”Skräck” är kanske att ta i, men det blir en tragikomisk berättelse om människans rädsla och överlevnadsinstinkt. Faster Halloran får en uppenbarelse om att jorden kommer gå under den 29 augusti. Först tror inte de andra i huset på fasterns förutsägelse men småningom börjar de oroa sig. Det finns en hel drös personer i den stora Halloranska herrgården och till slut finns det ingen som tvivlar längre.
Jackson bemästrar konsten att vara rolig i denna bok. Dialogerna är rappa, sarkastiska och ibland överdramatiska, vilket skapar de humoristiska elementen. Ofta hör karaktärerna inte alls på varandra utan pratar över varandras huvuden, en obehaglig liten flicka som leker med dockor och sticker nålar i dem. En makttokig äldre dam (den äldre Mrs. Halloran) och en betjänt som säger apokalyptiska meddelanden titt som tätt, utan att någon lyssnar – vad får Jackson inte med?
Det må sägas att boken är rätt så tungläst. Det är ofta en belönande uppförsbacke att läsa Shirley Jackson. Jag kan se framför mig hur hon sitter med de hornbågade glasögonen, en cigarett i mungipan och skrockar lite för sig själv när hon får karaktärerna att prata. Hon har någon slags magisk dragningskraft i sina texter och hon är en mästare på att få berättelser kusliga utan att man riktigt kan sätta fingret på varför. Är det karaktärernas personligheter, de stora marmorskulpturerna eller en mässande dialog? Det finns ingen författare som Jackson där ute.
Jag hade ändå gärna sett en tätare berättelse med en rödare tråd och mer bearbetning. I något skede skrapar jag mig i huvudet och undrar vad poängen ska bli. Jag får obehaget, jag förstår var Jackson vill komma, men inte hur det hela ska lösa upp sig. Det löser inte upp sig heller. Visst väcker boken tankar. Men inte är det Jacksons vassaste. Det här är nog uppvärmningen för hennes mest skinande verk. Om hon bara hade levt längre än 48 år hade vi sett makalösa storverk.
Tidigare läst av författaren:
The Road Through The Wall
Hangsaman
The Bird’s Nest
Vi har alltid bott på slottet
Hemsökelsen på Hill House
Dark Tales (noveller)
Come along with me (noveller)
Betyg:
0 Kommentarer
Vad jag läste 2022
Vilket läsår det har varit! Jag känner mig tacksam mot biblioteket som möjliggör att jag kan läsa såhär mycket och att jag allt som oftast får tag i den bok jag behöver.
3 Kommentarer