I fiskarnas tecken – Melissa Broder
Titel: I fiskarnas tecken
Författare: Melissa Broder
Översättare: Helena Hansson
ISBN: 978-91-7781-359-0
Sidantal: 304
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2018
Handling: ”Lucy har skrivit på sin avhandling om Sapfo i nio år när förhållandet med pojkvännen tar slut och det blir omöjligt för henne att bo kvar i Phoenix. Systern Annika insisterar på att Lucy ska passa hennes hund och bo i systerns fantastiska hem, en glaskub i Venice Beach.
Men Lucy finner ingen lindring från ångesten. Inte hos den grekiska kör av kvinnor hon möter i gruppterapin för kärleksberoende. Knappast heller på Tinder. Inte ens i den kravlösa ömheten hos hunden Dominic. Men allt förändras en dag vid stranden när hon spanar in en gåtfull simmare. Efter att ha blivit varse hans identitet tvingas Lucy att fullständigt omvärdera sin syn på vad kärlek och förhållanden kan vara.”
En av de märkligaste böcker jag läst på länge. Den har definitivt fått blandade recensioner, kanske mera mot det negativa hållet. Jag hade därför inga förväntningar och jag visste inget om boken före jag började läsa. Den här boken får du mest ut av om du inte känner till så mycket om den. Några saker bör nämnas dock. Det är rätt så mycket sex och det är inte enbart realism. Så att du inte sätter kaffet i vrångstrupen…
Många säger att Lucy är en fruktansvärd karaktär som man bara avskyr. Jag gillar inte henne heller. Särskilt mot slutet när hon gör en oförlåtlig grej. Men jag ser inte så svart-vitt på henne. För mig gestaltar hon den ”galna” kvinnan på ett ärligt och trovärdigt sätt. Äntligen, får jag säga. Hur många romaner har jag inte läst där kvinnan antingen är avgrundsdjupt galen, änglalik docka, eller bara sjukt tråkig? Lucy har mycket svärta men jag uppskattar de många lager som författaren lyckas lägga på huvudkaraktären i denna (debut) bok.
Lucy flyr dammiga Phoenix för att vakta sin syster Annikas hund i det stela men vackra Venice. Hon går på gruppterapi för kärleksberoende. Där möter hon kvinnor som både har likheter med henne själv men också sådana som hon har svårt att förstå. Som läsare är det ganska intressant, jag tror flera av oss kan känna igen oss i något beteende. Sist och slutligen är vi alla ganska lika och längtar efter samma saker i livet, bara att vi försöker nå vår lycka på olika sätt. Lucy träffar också en del män, och en av dem får hela hennes värld i gungning. Läsaren också.
Berättelsen är intressant. Jag vill läsa vidare hela tiden. Det finns en hel del filosofiska funderingar blandat med det mörker som Lucy upplever och försöker ta sig ur. Relationsdramat, sexet, ja allt om att ta sig ur ett långt förhållande och navigera i dagens dejting-värld är trovärdigt, om än äckligt, men trovärdigt. Jag hölls underhållen boken igenom och jag tycker författaren lyckas med de poänger hon vill få fram, utan att skriva läsaren på näsan.
Det är en bok med lite ”extra allt”, kryddigt. Den kommer inte falla alla i smaken, långt ifrån. Men de som vågar läsa den här med ett väldigt öppet sinne kan uppskatta boken, som jag!
Betyg:
0 Kommentarer
Kaffe med mjölk – Ella-Maria Nutti
Titel: Kaffe med mjölk
Författare: Ella-Maria Nutti
ISBN: 9789146237464
Sidantal: 192
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”En mamma och en dotter. Ett avstånd mellan dom lika långt som mellan Gällivare och Stockholm. En mamma som har något hon måste säga till sin dotter, något som inte kan vänta. En lika vemodigt finstämd som skimrande berättelse om en förälder och hennes barn och om hur de tunnaste trådarna kan vara de starkaste banden.”
Här har vi en fantastisk debut. Jag vågar påstå att Kaffe med mjölk var den bok som var mest tippad att platsa bland Årets bok 2022-nomineringarna, ändå blev den inte nominerad. Boken har lästs väldigt flitigt bland bokintresserade på #bookstagram och jag kan förstå varför. Ska vi skaka framgångsreceptet ur ärmen?
Till att börja med så är titeln tilltalande (även om det förekom ett par andra titlar med ”mjölk” ganska samtidigt i 2021-2022:s utgivning). Jag gillar omslaget och kafferingarna som får boken att se läst ut. Berättelsen har ett tungt ämne, men här har Nutti förstått att ingen vill läsa 300-400 sidor om det. Det ska vara koncentrerat och rappt med 192 sidor. Kapitlen korta, nästan så korta att de inte räknas som kapitel. Texten är handlingsdriven och fokuserar i stort sätt på endast två personer. Allt det här i ett snyggt paket, nu bådar det gott för själva berättelsen, som jag också tyckte mycket om.
Mor och dotter – kan till synes kännas som ett uttjatat tema i litteraturens värld och det var en av orsakerna till att jag övervägde att inte läsa boken alls. Finns det något vi inte redan sett eller läst om? Ändå ger jag boken en chans, kanske just vare det layoutmässiga och snyggt paketerade och väl marknadsförda helheten. Böcker som inte är väldigt långa tenderar man lättare att ge en chans åt, så är det bara.
Jag blev positivt överraskad av det avskalade, enkla men samtidigt välskrivna språket. Jag ser genast både mor och dotter framför mig under läsningens gång. Jag tycker om deras lite märkliga dynamik, som få författare lyckas väl med att beskriva – den där balansgången mellan att ha fasader för varandra men ändå våga (och vilja) ha ett nära band. Avstånden rent geografiskt men också kulturella och sociala avstånd. Avstånd som tenderar växa när barnet växer. Och så det där som mamman måste säga till dottern – det som boken i stort sett kretsar kring.
Jag blev verkligen berörd av den här berättelsen och det är svårt att beskriva just de saker som var perfekta, för boken glänste verkligen på sina ställen. Överlag får jag en ”modern” känsla av den här boken – den är skriven av en ung författare som förstår vad nutidens läsare vill ha. Det kommer inte bli en bok som jag läser om, men en bok behöver inte vara dålig för det. Läsvärd!
Betyg:
0 Kommentarer
Mid-Year Book Freak Out Tag
Efter halva 2022 är det dags att ta en titt på böckerna som blivit lästa?
1. Best book you’ve read so far in 2022?
Spådomen av Agneta Pleijel förändrade något i mig och jag blev tagen av hennes fantastiska språk.
2. Best sequel you’ve read so far in 2022?
Hoppsan Jolly är en av de bästa böckerna i serien om Jolly. Jag har läst alla jag har hemma och är ständigt på jakt efter fler.
3. New release you haven’t read yet, but want to?
That Green Eyed Girl av Julie Owen Moylan
1955: In an apartment on the Lower East Side, school teachers Dovie and Gillian live as lodgers. Dancing behind closed curtains, mixing cocktails for two, they guard their private lives fiercely. Until someone guesses the truth . . .
1975: Twenty years later in the same apartment, Ava Winters is keeping her own secret. Her mother has become erratic, haunted by something Ava doesn’t understand – until one sweltering July morning, she disappears.
Soon after her mother’s departure, Ava receives a parcel. Addressed simply to ’Apartment 3B’, it contains a photo of a woman with the word ’LIAR’ scrawled across it. Ava does not know what it means or who sent it. But if she can find out then perhaps she’ll discover the answers she is seeking – and meet the woman at the heart of it all . . .
4. Most anticipated release for the second half of 2022?
Hur jag gick på bio och aldrig kom tillbaka av Sara Ehnholm Hielm. Jag ser framemot en riktigt bra essäsamling!
5. Biggest disappointment?
Lektioner i kemi av Bonnie Garmus. Jag hade höga förväntningar på den här och jag blev besviken. Det är inte en dålig bok, men något annat än jag tänkt mig. Många saker jag störde mig på och inte det djup i berättelsen jag önskat.
6. Biggest surprise?
Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti. Jag trodde inte jag skulle uppskatta den så mycket som jag gjorde. Överlag gillar jag inte böcker med en sorgsen underton, nu funkade det ändå väldigt bra och jag blev berörd. En fin debut på alla sätt.
7. New favorite author?
Agneta Pleijel
8. Newest fictional crush?
Maja Ekelöf får platsa på denna rubrik, jag beundrar henne på så många nivåer. Läs Rapport från en skurhink om ni ännu inte gjort det!
9. Newest favorite character?
Georg Daniel Bratts är den mest intressanta karaktär jag läst om i år. Edelfeldt är ett geni när det kommer till karaktärsbygge.
10. Book that made you cry?
Kaffe med mjölk fick mina ögon att tåras.
11. Book that made you happy?
Tingen av Ulrika Nielsen gjorde mig lycklig i själen. Något av det bästa jag läst i år!
12. Favorite book to movie adaptation you’ve seen so far this year?
Ingen.
13. Favorite review you’ve written this year?
Bländad av död och kärlek eftersom det var en så bra bok.
14. Most beautiful book you bought this year?
Självbetraktelser av Marcus Aurelius
15. What books do you really need to read by the end of this year?
Jag har länge tänkt läsa något av Mare Kandre och har nyss fått Aliide, Aliide i min ägo.
Jag ska göra dig så lycklig var en av de första böckerna jag läste efter en mångårig läspaus och jag tror jag kommer tycka ännu bättre om den nu.
Heartstopper känns det som om alla har läst, jag är väldigt nyfiken på den!
0 Kommentarer
Allt blir bra – Carolina Setterwall
Titel: Allt blir bra
Författare: Carolina Setterwall
ISBN: 9789100189396
Sidantal: 334
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”Allt blir bra. Det lovar Mary och John sina barn när de berättar att de ska skiljas. Men separationen blir något helt annat än vad de har tänkt sig. John finner sig snart omhändertagen av en ny kvinna, medan Mary tvingas inse att en kvinna utan partner inte anses som något självklart eller attraktivt. Samtidigt som John rör sig vidare med såväl barnens tillit som sin personliga ekonomi intakt, måste Mary – som har lärt sig leva för andras godkännande – omvärdera sig själv, sina val och sitt liv.
”Allt blir bra” är en svidande vidräkning med äktenskapets och könsrollernas begränsningar – och en rannsakan av bilden av den goda modern. Det är en berättelse om hur svårt det är att bryta sig loss från omgivningens krav, men också om kärlek, på gott och ont, mellan vuxna och mellan barn och förälder.”
Den främsta orsaken för valet av denna bok var att den skulle utspela sig på 80-talet och handla om ett par i skilsmässa. Jag anade att den kunde bli en ganska mörk och sorgsen berättelse, men hur mörk den faktiskt var blev jag förvånad över. Så mycket smärta, så välformulerat men tyvärr också som en enda lång uppförsbacke.
Kapitlen varvar mellan Mary och Johns perspektiv. Det är de karaktärer vi får lära känna, men inte tillräckligt väl kan jag tycka. John blir för mig lite av en grå massa medan Mary känns som en karikatyr, precis vad man kan förvänta sig av en kvinna i skilsmässa. Ärligt talat så går både Mary och John mig på nerverna så till den milda grad att jag överväger att sluta läsa. Jag kämpar mig igenom deras strapatser och svängar i skilsmässan och livet efter och inser att berättelsen trots allt är helt okej, som helhet. Det finns vissa beröringspunkter där Setterwall lyckas väl, kanske till och med bäst med bikaraktären Nettan, Johns nya flickvän och hurtbulle. Jag undrar: har vi inte alla någonsin känt en Nettan i våra liv? Den där som svischar in och tar kontroll över situationen och som behöver det för att ha en identitet över huvudtaget? Den fixande, tröstande och smörjande balsamerande, allvetande kvinnan som ska ställa allt till rätta och ändra omvärldens tafatta personligheter. Jepp, det är en Nettan!
Det finns äkthet i berättelsen, det ger jag Setterwall. Hur föräldrarna försöker lösa vardagen och hur barnen inte reagerar som vi tror, eller som vi inte vill att de ska göra. Kampen mellan föräldrarna, de dyra julklapparna, den pyttelilla lägenheten, de ansträngda samtalen, klasskillnader som uppstår i skilsmässa – allt detta finns med. Det jag saknade i boken var mera 80-talskrydda. Böcker som skilsmässor har vi redan i ganska stor utsträckning, jag tror man behöver någon ny vinkel på det hela för att riktigt suga in läsaren. Jag kan inte tycka att boken är dålig, men för mig väckte den inte de känslor jag hade hoppats på.
Betyg:
0 Kommentarer
Läst i maj 2022
Romaner:
Poesi:
Antal böcker sammanlagt: 14
Recensionsexemplar: 1
Månadens bästa: Ysärikirja av Essi Huuhka & Aino Tormulainen
Månadens finaste omslag: Jag står här och stryker av Tillie Olsen
Kommentar: Ingen fempoängare denna månad men ändå en hel del trevliga läsupplevelser. En djupdykning till 50-talets Sverige och 90-talets Finland, en novellsamling, ett manifest och tre finlandssvenska poesiböcker. Jag började också läsa deckarserien om Toni från B. Wahlströms rödryggade.
0 Kommentarer