Böckerna om Jolly av Ingrid Bredberg

Jag har läst en hel del Jolly-böcker under 2021, närmare bestämt 12 stycken, så jag börjar ha lite häng på serien. Jag försökte kolla lite på nätet om det fanns information om den här serien men det var ganska skralt. Under Böcker jag samlar på har jag nämnt alla böcker som finns utgivna, samt vilka jag har. Detta gör jag mest för att det är ett sätt för mig att hålla reda på vilka jag har och för andra snälla vänner och familjemedlemmar som snabbt behöver kolla upp vilka jag har. Men nu till handlingen!

Jolly bor med sin mormor, mamma, pappa, bror och syster. Den första boken heter Kolla Jolly! och utkom 1970. Den sista boken, Ligg lågt Jolly utkom 1988. På 18 år hann Bredberg med 26 böcker. Jolly är en ganska fräsch fläkt från den rödryggade B. Wahlströms-eran, hon är spontan, tokrolig och går sin egen väg. Hon kan svära om det behövs! Böckerna är skrivna i jag-format och har en dagboksanda. Jollys bästis Gullsan, är på sitt vis Jollys motsats och den som alltid hjälper Jolly ur alla möjliga knipor, har ett fint ordförråd och är den som håller lugnet.

Det som jag mest uppskattar i böckerna är Jollys roliga personlighet, min favorit av de jag läst är Håll igång Jolly. Jag hade inte alla böcker i serien hemma, så jag fick göra ett stort hopp och läsa ett par av böckerna mot slutet av serien och tyckte genast att nja, nu funkar de inte lika bra. Serien är absolut bäst i början!

Jag vill inte på något sätt jämföra Jolly med Lotta-böckerna, men Jolly känns mera ”tuff” och det kanske har att göra med att Jolly utkom senare (Lotta-böckerna startade 1958).

Det är fascinerande att läsa äldre ungdomsböcker, både för att se vad unga förut läste, vilka normer det satte och reflektera över hur de påverkat oss. Speciellt ”flickböcker” påverkade unga flickor mera då än nu, iom att det inte fanns internet. Tjejtidningar likaså. Många gånger förfasas jag över flickornas inställning till pojkar, hur de alltid skyller på sig själva eller på andra flickor när pojkarna gör något fel. Det är aldrig killens fel om han varit otrogen, utan den ”slampiga” tjejens. Där tror jag vi har blivit bättre, men än finns det mycket att fundera över gällande flickors rivalitet.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *