Daisy Jones & The Six – Taylor Jenkins Reid
Titel: Daisy Jones & The Six
Författare: Taylor Jenkins Reid
Språk: Engelska
Förlag: Ballantine Books
Sidantal: 351
Format: Häftad
ISBN: 9781984817792
Utgiven: 2019
Handling: ”Everyone knows Daisy Jones & The Six, but nobody knows the reason behind their split at the absolute height of their popularity . . . until now.
Daisy is a girl coming of age in L.A. in the late sixties, sneaking into clubs on the Sunset Strip, sleeping with rock stars, and dreaming of singing at the Whisky a Go Go. The sex and drugs are thrilling, but it’s the rock and roll she loves most. By the time she’s twenty, her voice is getting noticed, and she has the kind of heedless beauty that makes people do crazy things.
Also getting noticed is The Six, a band led by the brooding Billy Dunne. On the eve of their first tour, his girlfriend Camila finds out she’s pregnant, and with the pressure of impending fatherhood and fame, Billy goes a little wild on the road.
Daisy and Billy cross paths when a producer realizes that the key to supercharged success is to put the two together. What happens next will become the stuff of legend. ”
Efter succén med Evelyn Hugos sju äkta män var nog de flesta av oss väldigt taggade på Jenkins Reids nya bok! Det är bara svårt att slå en så bra bok och även om handligen är totalt annorlunda i Daisy Jones så funkade det inte riktigt för mig.
Boken är skriven som ett intervjutranskript, lite som att se eller lyssna på en dokumentär. Formatet gjorde det lättläst, men jag tycker inte man får riktigt samma detaljrikedom i en berättelse bestående av bara dialoger. Boken gjorde sig antagligen bättre som ljudbok än tryckt bok (förutsatt att karaktärerna hade olika röster, annars skulle det nog vara svårt att hänga med vem som pratar). Tyvärr tyckte jag boken var mestadels tråkig och jag tappade intresset för storyn allt för ofta. De grälade om lyrics, om musiken och om bandets sammansättning, man sögs inte med i handligen utan mest tittade på från avstånd. Ett band med flera stora egon, som många musiker kan vara. Vad är nytt?
Jag fortsatte iallafall att läsa, ifall det skulle byggt upp till någon sorts intressant upplösning eller händelse. Den slutade lika platt som den började. För att inte bara nämna det jag inte gillade med boken så bör det nämnas att det ändå var lite uppfriskande att läsa ett helt nytt format (intervjutranskript) och att Jenkins Reid gjorde vad hon kunde med ett sådant format tyckte jag. Det är ju ganska svårt att få en riktigt fyllig historia med enbart dialoger. Karaktärerna blev förvånansvärt tydliga och starka, speciellt Daisy Jones. Lite härligt 70-talskänsla fick man också från boken. Gång på gång kom jag på mig själv att fundera vilket ”riktigt” band som skildras, något som kanske störde läsningen lite. Den känns lite löst baserad på Fleetwood Mac.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
Jag lyssnade på den här och tyckte den var bra! Karaktärerna hade olika inläsare 🙂
Bra, jag tror det hjälper mycket!