Titel: Frostfire
Författare: Amanda Hocking
Språk: Engelska
Sidantal: 336
Serie: The Kanin Chronicles #1
Förlag: St. Martin’s Griffir
Utgiven: 2015
Handling: ”Hidden deep in the heart of a snow-covered wilderness lies the secret kingdom of the Kanin a magical realm as beautiful as it is treacherous
Bryn Aven has never fit into Kanin society. Her blond hair and blue eyes set her apart as an outsider a half-blood unable to hold a respectable rank. But she’s determined to prove herself as a loyal protector of the kingdom she loves. Her dream is to become a member of the King’s elite guard, and she’s not going to let anything stand in her way not even her growing feelings for her boss, Ridley Dresden. A relationship between them is strictly forbidden, but Bryn can’t fight her attraction to him. And she’s beginning to think he feels it too.
Meanwhile, there’s an attack on the kingdom one that will test Bryn’s strength like never before. Finally, she has the chance to confront Konstantin Black, the traitor who tried to kill her father years ago. It’s up to Bryn to put a stop to him before he strikes again. But is she willing to risk everything to protect a kingdom that doesn’t accept her for who she really is? And when her mission brings her closer to Ridley, will she be able to deny her heart?”
Detta är en bok jag köpte endast för dess omslag. Fåfängt värre, men sant. Jag totalälskar omslaget! Long story short så handlar Frostfire om Bryn Aven, ett troll, som arbetar som ”tracker” åt hennes kungarike Doldastam. Min första tanke var att troll ser ungefär ut såhär:
Antagligen har jag spelat för mycket World of Warcraft i mina dagar. Anyways, jag ansträngde mig hårt för att ombilda min uppfattning om troll och dess utseende, så att jag kunde förstå hur troll ser ut i denna berättelse. De är såpass människolika att de kan förväxlas med en människa, förutom diverse små färgförändringar vid känslor samt ett högt intresse för all things shiny.
En ”tracker”, som huvudpersonen är, innebär att (håll i hatten nu) trollen ger sig iväg för att hämta hem sina ”changelings”. Jo, de byter ut en människobaby mot en trollbaby (hos rika människoföräldrar), dumpar människobabyn på ett barnhem och när trollet är tillräckligt gammal, ca 18-19 år, kommer en ”tracker” och övertygar det att återvända till sina riktiga föräldrar i Doldastam. På så sätt får trollen en massa pengar, som ”changelingen” har åtkomst åt på sina stora sparkonton. Well, denna typ av plot höll inte för mig. Jag behöver knappast räkna upp alla orsaker varför detta inte skulle vara möjligt. Plus att det kändes väldigt oetiskt. Men troll är väl troll…
Men ändå ville jag fortsätta läsa. Vanligtvis brukar jag nästan ge upp om för mycket känns fel eller osannolikt. Författaren lyckades ändå bibehålla det magiska, lite snöigt kalla och vackra i storyn. Doldastam verkar som en mysig plats. Romantik förekommer, men det tog inte överhanden. Detta var första delen i en trilogi, som urpsrungligen är en spinoff av Trylle-serien, vilken jag inte läst.
Jag kommer vilja fortsätta läsa Kanin-trilogin iaf, den föll mig i smaken trots sina brister.
Annat intressant att nämna är att trollen berättas ha ett skandinaviskt ursprung. Namn som Linnea och Mikko förekommer. Bryns mamma kommer från en annan trollstam, Skojare, som för det mesta föds med gälar. Jag kunde inte riktigt bli bekväm med Skojare-namnet, eftersom deras ras älskar vatten. Det fanns ingen koppling! Jag vet inte om författaren tillräckligt undersökt vad alla namn hon lagt med i boken betyder.
Mysig läsning iallafall, även om man kunde dra vissa paraleller med Disneys Frozen?
BLANDADE KÄNSLOR.
Jag gillar inslagen av bilder och gifs i din recension 😀
Håller med om omslaget, det är underbart. Och vilken rolig rec. 🙂