Gå vidare – Rainbow Rowell

 
Titel: Gå vidare (engelska: Carry on)
Författare: Rainbow Rowell
Språk: Svenska
Sidantal: 485 Förlag: Berghs
Utgiven: 2016
Handling:Simon Snow is the worst chosen one who’s ever been chosen. That’s what his roommate, Baz, says. And Baz might be evil and a vampire and a complete git, but he’s probably right. Half the time, Simon can’t even make his wand work, and the other half, he sets something on fire. His mentor’s avoiding him, his girlfriend broke up with him, and there’s a magic-eating monster running around wearing Simon’s face. Baz would be having a field day with all this, if he were here—it’s their last year at the Watford School of Magicks, and Simon’s infuriating nemesis didn’t even bother to show up.”
 
Har nästan magont av att skriva denna recension. Men jag behöver förklara mitt dåliga betyg! Jag älskar Rainbow Rowell som författare och Fangirl är en av mina aboslut favoritböcker. Jag har läst alla böcker hon gett ut hittills, förutom denna som evigt väntade på att bli läst. Så det var bara att ta tjuren vid hornen. Medveten om att jag kanske inte riktigt skulle gilla den ville jag ge den en chans iallafall. Orsaken att jag inte trodde att detta var min cup of tea var att det känns som Harry Potter-fanfiction. Jag levde i hoppet att det kanske ändå skulle kännas som något helt nytt och unikt, tyvärr blev jag besviken.
Det känns inte tillräckligt originellt. Simon Snow har stark igenkänningsfaktor med Harry Potter och Baz är basiclly Draco Malfoy som vampyr? Jag skulle hellre sett “riktig” fanfiction av HP eller en helt unik story. Jag tycker det finns många bra förutsättningar, en trollkarl och en vampyr som blir kära. Vem är inte rätt författare att skriva om kärlek om inte Rainow Rowell tänkte jag. Kärlekscenerna är alltför få, och det händer lite för mycket hela tiden. Man får inte riktigt grepp om det hela, samtidigt som man i läsningen konstant får påminna sig själv om att det inte är Harry Potter. Det finns ingen “Ron”, men nog en “Hermione” i form av Penelope (Penny). Hon blev snabbt min favoritkaraktär, men det är ju Hermione också.
Min andra favoritkaraktär var Baz som jag tycker Rowell gjorde ett bra jobb med! Han kändes precis rätt, lagom läskig och arg, men samtidigt mjuk. Simons Snows flickvän Agatha hade ibland egna kapitel och hon var med lite här och lite där, men i princip gjorde hon absolut ingen nytta och bidrog inte till storyn, vilket jag inte riktigt förstår. Jag känner att Rowell försökte för hårt med att få med ALLT i en enda bok. Själva mainploten var konstig och jag fick inte riktigt klart för mig vad som egentligen hände. Slutet var heller ingen höjdare, det lämnade mig nästan lite nedstämd.
 
Endast en stjärna skulle det blivit om det inte vore för ett rätt så lättläst och bra tempo, samt att Baz och Penny var bra karaktärer. Huvudkaraktären Simon kändes totalt platt, vilket var en stor besvikelse.
För mig fanns inte dendär röda tråden där och de starka karkatärsgallerier jag hoppats på, jag ville sååå älska denna bok. Mitt hjärta gråter lite.
 
Finns på Adlibris och Bokus.
 
Betyg:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *