Harry Potter and The Cursed Child (spoilerfri recension)

 
Titel: Harry Potter and The Cursed Child

Författare: John Tiffany, Jack Thorne, J.K. Rowling
Språk: Engelska
Sidantal: 152
Förlag: Little Brown UK
Format: Inbunden
Utgiven: 31.07.2016

Handling: It was always difficult being Harry Potter and it isn’t much easier now that he is an overworked employee of the Ministry of Magic, a husband and father of three school-age children.

While Harry grapples with a past that refuses to stay where it belongs, his youngest son Albus must struggle with the weight of a family legacy he never wanted. As past and present fuse ominously, both father and son learn the uncomfortable truth: sometimes, darkness comes from unexpected places.“

 
First things first: jag hade tänkt avvakta med denna bok, höra lite vad folk tyckte och tänkte. Att läsa ett manuskript är helt nytt för mig, jag var såklart orolig att jag inte skulle tycka om formatet, trots att jag älskar Harry Potter. Så som många andra var jag RÄDD att läsa boken. Det slutade ändå så att samma dag boken kom ut skickade jag till min kompis som befann sig på Londons flygplats påväg hem: “Find Harry Potter and The Cursed Child and bring it to me!”. Snäll som han var så gjorde han det och samma kväll hade jag den i mina händer. Efter två dagar vågade jag ge mig in på den.
 
Det är alltid kul att prova nya saker och nu är min jungfruläsning av ett manus överstökat. Många har ännu inte läst den, så jag tänker inte avslöja så mycket om handlingen. Det var AMAZING att vara tillbaka i Harry Potters värld igen! En känsla av total eufori faktiskt. Jag hade klarat mig undan spoilers och kunde kasta mig in i handlingen helt ovetandes. Det var häftigt att få veta var våra älskade karaktärer befinner sig nu (jag börjar låta mer och mer besatt nu, bäst att tagga ner;)). Harry och Ginnys son Albus och Dracos son Scorpius var spännande att läsa om. Jag vill skriva så mycket om handlingen, men av spoilerskäl låter jag bli.
 
Det som gjorde att det inte kunde bli en full femma var att själva formatet inte var det bästa för historien. Om denna skulle varit en roman skulle det varit en fullträff, det vet jag. För man lämnas av smaken att man vill ha mera. Handlingen skulle definitivt gett utrymme för att vara en roman, man kunde gått så mycket mer på djupet med ALLT. Men på det stora hela: Alla Harry Potter fans borde läsa denna (dock utan stora förväntingar, den är bäst med ett öppet, nyfiket sinne). Den är som en god liten efterrätt efter en lång, god middag. Även om jag som sagt inte var ett fan av formatet så var det lättläst och inte så svårt som jag trodde. Att man överhuvudtaget får en liten bit till av Harry Potter gör att man är tacksam för nästan vad som helst!
 
Betyg:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *