Cirkeln – Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg

 
Titel: Cirkeln

Författare: Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg
Språk: Svenska
Sidantal: 515
Serie: Engelsfors #1
Förlag: Rabén & Sjögren
Format: Inbunden
Utgiven: 2011

Handling: Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt – förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död – bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem.”

 
Efter ett år av dammsamlande i bokhyllan tog jag tag i denna, rätt så hyllade, ungdomsbok om en grupp tjejer som är utvalda häxor. Jag tycker boken höll ett bra tempo, trots sina +500 sidor var språket lättläst och bra. I en yngre ålder är jag säker på att jag skulle totalälskat denna, nu kunde jag ibland bli lite irriterad på karaktärernas naivitet och ungdomsfrustrationer, något jag kanske lite hunnit glömma, trots att jag ”bara” blir 25 i år. Som sagt, som yngre skulle jag kunnat relatera mycket bättre, boken är trots allt riktat till lite yngre läsare, så på det viset träffar den ju mitt i prick.
 
Berättelsen är väldigt lätt att dras med i, och jag gillar att alla karaktärer har både bra och dåliga drag, i vissa ungdomsböcker är det för svartvitt. Här finns det utrymme för misstag, agressioner och mycket känslor, något som känns äkta. Jag tycker jag ser bitar av mig själv i så gott som alla karaktärer. Anna-Karin är definitivt min favorit, hon är en så otroligt stark person. Hennes förhållande till sin morfar var något som berörde mig.
 
Jag tycker boken snuddade på en fyra i betyg, men jag ogillade vissa detaljer. En grej som jag inte riktit greppade, som kanske klarar i kommande böcker, är Nikolaus roll i det hela. Han ska guidea tjejerna, men för det mesta är han bara mer förvirrad än dem. Återstår att se!
 
Betyg:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *