Det är inte jag, det är du – Mhairi McFarlane


Titel:
Der är inte jag, det är du
Författare: Mhairi McFarlane
Språk: Svenska
Sidantal: 494
Förlag: Harper Collins
Format: Pocket
Utgiven: 2014
Handling: ”Så här gick det till: Jag friade. Paul sa ja. Sedan tog livet en helt annan vändning.

Delia Moss har en livsplan. Men när det går upp för henne att hennes blivande man ligger med en annan raseras den imponerande snabbt. Helt klart ett bekymmer. Hon måste återta kontrollen och göra sig själv till superhjälte i berättelsen om sitt eget liv.”
Denna köpte jag på Adlibris sommarpocket-kampanj, utan att veta något om boken eller författaren, helt okänd mark. Jag kände att jag behövde något lättläst. Jag blev mycket positivt överraskad, då jag ibland tycker chic-lit är för förutsägbart och lite tråkigt. Boken hade roliga dialoger, ibland skrattade jag högt. Visst var den förutsägbar, men samtidigt såpass underhållande att jag kunde läsa många kapitel i ett sträck utan att bli rastlös. Jag kände mycket igen mig i huvudkaraktären Delia och älskade att läsa om London! Alla karaktärer var väldetaljerade, man kunde lätt få en bild av dem i sitt huvud som håller boken igenom, det gillar jag starkt.

Delias och Pauls äktenskap som kraschade totalt var något som berörde mig. Jag var så himla arg på Paul! Att hitta sig själv och vem man är efter ett 10 år längt förhållande är något jag tror många kan känna igen sig i. Delia packar sitt pick och pack och drar till London till hennes bästa vän Emma, där hon försöker starta om sitt liv igen.

Vill du ta en modern, lättsam och rolig chic-lit så ska du definitivt plocka upp denna. Jag har beställt en annan bok av författaren för att jag gillade språket!

Betyg:

2 Kommentarer

Unpopular opinion: jag gillar inte ljudböcker

Jag har flera gånger försökt att ge ljudböcker en chans, senast blev det Spöket på Canterville av Oscar Wilde. Eftersom jag inte är en van lyssnare så valde jag en lite kortare bok. Jag tror att sagor/barnböcker i form av ljudbok kan fungera för mig eftersom texten är så pass kompakt. Men en skönlitterär roman, på säg 400 sidor som ljudbok? Det känns ganska tungt. Även om jag kan läsa en 400 sidors bok så känns ljudboken lång. Jag vågar väl påstå att jag läser snabbare än jag lyssnar, men det är inte bara tid det handlar om.

Ljudböcker kan man lyssna på medan man ”gör annat”, det låter ju smidigt? Men sanningen är att jag zonear ut allt för lätt. Medan jag diskar så börjar tankarna vandra och jag har plötsligt missat något av boken eller så har jag själv för högt oljud med något och missar en rad dialog. Ska jag backa, och hur långt? Egentligen tycker jag det är rätt så skönt att inte lyssna på något hela tiden. Allting måste inte vara tidsoptimerat in i det sista, jag oroar mig stundvis för att vi människor är så upptagna och småstressande konstant att vi känner att vi inte kan bara diska, utan att det är bäst att alltid slå två flugor i en smäll. Många tittar på film eller serier men har telefonen i handen största delen av filmen. Mår vi bra av det? Ser vi verkligen filmen?

Ett annat problem jag har är uppläsaren, som jag har förstått spelar en enorm roll i hur man sugs in i berättelsen eller inte. Men när jag läser en bok har jag min egen berättarröst och därmed ett problem mindre. Nästan alla ljudböcker jag har provat på har haft irriterande uppläsare. Antingen är de för monotona och dialogerna flyter samman, vem talar nu? Är det hon eller han…eller så gör de allt för stora förändringar i rösten när de läser i dialog, såpass att det kan låter överdramatiskt, pinsamt eller totalt FEL. Uppläsaren kan bedöma att personen låter snorkig, när den egentligen ska låta glad t.ex. Mycket av läsning handlar om den egna uppfattningen om karaktärerna och helheten, vilket jag tycker jag går miste om i ljudböcker. Tvärtom serveras ljudboken för mig, färdigtuggad.

Slutligen ser jag böcker som ett fysiskt föremål, en artefakt, något jag samlar på och känner på. Hur jag uppfattar boken påverkas av den fysiska boken, på gott och ont. Ljudboken erbjuder bara berättelsen utan sitt hölje. När jag läser ett tummat exemplar av en secondhandbok eller en ny sci-fi bok med något snyggt under omslagspappret – det är saker jag aldrig får uppleva med ljudboken.

Jag vet inte om jag ännu behöver nämna att förlagen börjar satsa på renodlade ljudboksmanus, det skrev jag om för en tid sedan, samt att författare inte får skäliga och/eller oklara inkomster från ljudböckerna. Plattformarna är många, branschen har växt snabbt och jag vill se att författare ska få pengar motsvarande arbete. Ljudböcker når ut till fler, men om pengarna de håvar in är mindre så går det kanske ut på ett? Vi som konsumenter har också ett ansvar för vad vi konsumerar och därmed understöder. Författarna själva vågar sällan uttala sig särskilt mycket om ljudbokens problematik eftersom de också på ett vis blir beroende av det, det är där massan ligger. Så här står det i en artikel från Sveriges Radio: ”Exakt hur mycket en författare får betalt för en strömmad ljudbok beror på författare, förlag och strömningstjänst – och avtalen är hemliga.” Tipsar även om denna artikel från Svenska Yle: Kolumn: Hundratusentals böcker för priset av en kaffe och en bulle? Nej tack!

Jag känner till ljudbokens fördelar, men vill gärna lyfta denna (inte så populära) åsikt 🙂 Jag kan väl inte vara den enda? Läsglädje till er, oavsett hur ni tar del av litteratur!


3 Kommentarer

Jag klarade det inte!

Jag måste ju bara erkänna nu. Jag klarade inte köpstoppet! Men jag har en förklaring hur det gick till. Jag började med boken A winter flame av Milly Johnson, och jag gillar redan boken helt sjukt mycket! Så jag kollade runt lite på Adlibris vad hon har för böcker, detta är den första boken jag läser av henne. Visade sig att hon har flera andra, men vissa har redan börja säljas slut från förlaget. Speciellt de som redan har något år på nacken. Sen blir det ju omöjligt att få tag i dem. Så  jag blev alldeles girig och behövde få tag i någon till… Bestämde mig för två stycken (helt bananas kan man ju inte gå, såhär i jultider och allt). Blev dessa, har de inte helt ljuvliga omslag också?
 
              http://d.gr-assets.com/books/1347661342l/11429998.jpg http://d.gr-assets.com/books/1399048060l/22032626.jpg

0 Kommentarer

Tisdagstrion: De längsta böckerna jag läst

Idag hoppar jag på Tisdagstrion hus Ugglan & Boken! Veckans tema är ”de längsta böckerna jag läst”. Där fick jag dubbelkolla lite grann för att minnas hur långa vissa tegelstenar var. Här kommer de iaf:


  1. Harry Potter och Fenixorden av J.K. Rowling, 1,085 sidor
    Jag tror ganska många kan kryssa av den här från sina tegelstenslistor, den är visserligen relativt luftig i texten sina 1000+ sidor till trots. Jag läste den för 10 år sedan och minns den faktiskt inte riktigt så bra som jag skulle vilja.

  2. Anna Karenina av Leo Tolstoj, 929 sidor
    En av vår tids största klassiker, ibland uppdelad i två band, min version innehöll båda och jag läste hela boken som en helhet. Blandade känslor kring den, men visst hade den fantastiska kvaliteter.

  3. 22/11 1963 av Stephen King, 795 sidor
    En av de bästa böcker jag någonsin läst. King är förstås en av de största författarnamnen, men för mig var det handlingen som funkade perfekt. Finns det något bättre än när rätt berättelse hittar rätt läsare? Jag tyckte den var så fantastisk att jag inte har vågat läsa om den.


17 Kommentarer

Jag hoppas du också är vid sjön i natt – Larry Silván

Titel: Jag hoppas du också är vid sjön i natt
Författare: Larry Silván
ISBN: 9789188125675
Sidantal: 184
Förlag
: Trombone
Språk:
Svenska
Format:
Danskt band
Utgiven:
2022 (original 1977)
Handling:
”Larry Silván (1955-1976) utgör en kort parentes i den finska litteraturhistorien. Han dök upp från ingenstans, fällde en hård dom över sin samtid, och försvann lika snabbt igen. När dikterna gavs ut postumt var det lite av en sensation. Silváns leverne har visat sig vara lika kompromisslöst som hans dikt. De sista åren i livet, fram till tjugo års ålder, vände han den finska småstadsmentaliteten ryggen och bosatte han sig i ett gammalt torp utanför Ekenäs. Att den fallfärdiga stugan låg intill kommunens soptipp såg han bara som än mer symboliskt. Vid avstjälpningsplatsen skulle han leva med sina katter, umgås med ett fåtal likasinnade vänner och skriva sina blixtrande, oförställda dikter. För vilken bättre plats att meditera över konsumtionssamhällets sjuka kropp än där? Denna volym rymmer ett rikt urval av Silváns dikter, varav några hittills opublicerade. För urval, redaktionell bearbetning, kommentarer och förord står Erik Jonsson. Boken innehåller även tidigare förord av Birgit Kvarnström (den första utgåvan 1977) och Sven Willner (den andra utgåvan 1989).”

Jag brukar väldigt sällan skriva recensioner om poesiböcker, främst för att det är väldigt personligt och vissa tankar vill man hålla för sig själv. Hur någon uppfattar poesi är något som man inte kan förutspå på förhand. Det är mycket som spelar in; humör, språk, utformning, tema, koncentration osv. Det är därmed mycket svårt att ”rekommendera” poesi. Jag hävdar att många läser poesi för snabbt och därför missade det som var bra. Att läsa poesi kräver att du inte skyndar sig, något många inte är så vana med idag. Nåja, till saken!

Larry Silván alltså. ”Jag hoppas du också är vid sjön i natt” är en nyutgåva av Silváns diktsamling som ursprungligen utkom postumt 1977. Silván tog sitt liv som 21 år gammal och levde sista tiden med sina katter vid en avstjälpningsplats. I vanliga fall skulle jag varit tveksam till postum utgivning, ifall poeten verkligen inte velat bli publicerad. I Silváns fall hade han kontakt med förlaget Boklaget innan hans bortgång och hade planer på en bok, som inte blev av.

Jag vill alltid skilja författaren från verket i vanliga fall, i Silváns fall tycker jag hans historia och hans leverne hör till proveniensen, som man skulle säga i Antikrundan. Hans bakgrund, både att han var finlandssvensk från mina egna hemtrakter, och att gjorde vissa normbrytande livsbeslut är något som höjer min läsning till en annan nivå. Det gör att jag förstår dikterna på ett annat sätt än jag annars kanske hade gjort. Det gör att man ser en helhet: författaren och hans dikter, inte bara en bok.

Dikterna är inte perfekta, de är inte sönderarbetade av ett förlag och de är framförallt mycket ärliga. Det gör boken fantastisk. Man känner den råa ytan och hur hans fingrar febrilt, i vissa dikter, skrivit ner rad för rad i långa dikter. Andra är mera välgenomtänkta och begrundade. Att hans sista dikt får inleda den här boken (i de andra två utgåvorna var den dikten sist) skapar känslor. Nu när jag läst både 1977-utgåvan och den här så kan jag konstatera att den här är ännu bättre. Det kan Trombone tacka sin redaktör Erik Jonsson för. Urvalet och följden på dikterna är gjord med stor omsorg. Det som är häpnadsväckande för mig är att jag varje gång blir väldigt berörd när jag läst färdigt, alltid mer än under läsningens gång. Dikterna dyker upp i mina tankar efter läsningens slut. Något i oss människor gör också att vi berörs av livsöden, Silváns proveniens så att säga. Det kan vi både förakta eller acceptera. Jag vägrar vältra mig i hans tragiska livsöde, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte påverkar läsningen.

Det viktigaste med poesi är trots allt att det berör. Och det gör det i denna bok, dikterna är unika. Jag som sedan barnsben varit insatt i 1960-1970-talet fick ytterligare ett perspektiv på en tidsera; en ung man som inte vill tänka och göra som alla andra. I en småstad ska man ju helst göra precis likadant, vara lagom, följa föräldrars fotspår och inte ifrågasätta så mycket. Det tror jag vem som helst från en mindre ort kan känna igen sig i.
Jag tycker om den ilskna tonen i dikterna, även om det skapar en klump i halsen eftersom jag ju känner till hur det går för Silván. Man ska läsa den här boken som om man inte läst dikter förut.

För alla Silván-fans har Erik Jonsson dessutom skrapat ihop de gamla förorden och massor av tilläggsinformation om varje dikt, det är ett viktigt arbete eftersom det inte finns väldigt mycket information om Silván att tillgå. Nu finns vissa saker dokumenterat för framtiden, vilket är värdefullt för litteraturen och litteraturvetenskapen. Passa på att införskaffa denna bok nu när den äntligen finns i tryck igen!

Tack till Trombone för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

De 10 bästa böckerna jag läste 2021

Jag har funderat ett tag på vilka böcker som var mina favoriter från 2021 och det finns en hel del att välja på! Nu har jag gallrat ner det till 10 stycken:

Hit räknar jag inte omläsningarna av En dag Jennifer av Risto Pakarinen och Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall som båda är solklara femmor fortfarande. Dessutom finns det många riktigt starka fyror som inte ryms med på listan.

Vilket fint läsår 2021 det var! Jag ser framemot att hitta lika fina läsupplevelser 2022.


En kommentar

Månadens klassiker 2021 – jag läste 29 klassiker i år

I år hade jag en läsutmaning för mig själv där jag skulle läsa minst en klassiker i månaden. Det lyckades, vilket jag är glad för! Dessutom fick jag en hel del favoriter tack vare utmaningen, att prioritera klassiker var ett bra beslut. Jag tror inte jag kommer läsa en klassiker varje månad under nästa år, men mitt intresse för klassiker kvarstår. Särskilt moderna klassiker. Dessa klassiker/moderna klassiker läste jag under 2021:

Tänk att bland dessa blev det både femmor och ettor i betyg, och allt däremellan. Fullt betyg fick Doktor Glas, Emily-böckerna, Mr. Ripley, Fåglarna och andra noveller, och Dorian Grays porträtt.

Starka fyror fick Walden, Rebecca, Den hemliga trädgården, Unga kvinnor, Brev till en ung poet, Anna Karenina, Den allvarsamma leken och A Merry Christmas and Other Christmas Stories.


0 Kommentarer

Vad jag tänker om betyget 2 och vilka böcker som fått en tvåa i betyg

Tidigare skrev jag lite om böcker jag gett en etta i betyg. Jag tänkte fundera lite på betyg 2 av 5 som följande. Det är, för mig, ett ganska lågt betyg. När jag ser vilka böcker som fått en tvåa märker jag att det är böcker jag minns svagt, som jag egentligen inte gillade särskilt mycket, men som hade något bra i sig. Det som var bra vägde dock inte upp tillräckligt och detta är böcker jag nästan säkert skulle kunna rensa ut från mitt bibliotek om jag äger dem. Här är ett urplock ur titlarna:

Bland dessa böcker finns flera som jag hade högra förväntningar på, bland annat Liftarens guide till galaxen, Daisy Jones and The Six och Carry on. Jag tycker också att 1 eller 2 i betyg är lite sällsynt, antingen drar man sig för att ge så lågt betyg eller så har man gett upp boken. En tvåa är egentligen inte fy skam, eftersom det fanns något bra och oftast finns där saker som jag förstår att andra kan uppskatta. En bok med 2:a i betyg kan dessutom vara välskriven, men med en totalt ointressant story.

Nästa inlägg om böckernas betyg blir om 3:or, och det tror jag är min överlägset mest givna betyg. Mellanmjölken om man får kalla det så. Egentligen hatar jag treor eftersom de säger så lite. Treorna är de mest intetsägande och svåraste att recensera.


0 Kommentarer

Vad jag tänker om betyget 1 och vilka böcker som fått en etta i betyg

Det här med att lägga betyg för böcker är något som alltid är på tapeten bland bokälskare. Det är ganska svårt ibland och vissa menar att betygen säger på tok för lite om vad man egentligen tyckte. Jag har använt mig av betygsskalan 1-5 under hela bloggens levnadstid, så i sju år nu. Jag använder också Goodreads där jag lägger betyg och håller ordning på vilka böcker jag har läst. Jag började fundera på vad jag egentligen, i efterhand, tycker om böcker jag gett betyg 1 åt, och vilka böcker det kan tänkas vara? Jag har nästan glömt…men Goodreads hjälper mig!

De här några böckerna har fått en etta i betyg av mig:

Om jag har skrivit en recension på boken så kommer ni till den genom att trycka på bilderna. Då får ni underhållas av sågningar. 🙂

Betyget 1 är lite intressant på det sättet att det skulle kunna vara en oläst bok, alltså en bok man gett upp. För om betyget blir så lågt så har jag oftast kämpat mig igenom boken, även om jag inte gillade den. Det försöker jag att bli bättre på hela tiden – att våga ge upp böcker jag inte känner att ger mig något. Även om det ”bara” är 100 sidor kvar. 100 sidor är en enorm uppförsbacke om man inte gillar det man läser, medan 100 sidor av det man älskar går hur snabbt som helst, det vet vi alla. I praktiken skulle betyg 1 alltså ha betydligt fler böcker om jag inte gett upp mera. Ibland har jag tvingat mig att läsa ut av ren nyfikenhet eller i hopp om att något skulle bli bättre. De här böckerna minns jag också ganska dåligt, så det är också en motivering till att våga ge upp böcker; i efterhand stannar de oftast inte kvar. Men jag vet också att jag ibland har gett ett ganska hårt betyg, som i efterhand kanske sträckt sig upp mot en tvåa. Dock ska man alltid ge betyg på magkänsla tycker jag, och också våga rata!

Nästa betygsinlägg blir om betyget 2.


0 Kommentarer

Jag är en samlare – jag vill ha mer – Aja Lund

Titel: Jag är en samlare – jag vill ha mer
Författare: Aja Lund
ISBN: 9789529420346
Sidantal: 415
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
”I debutboken Jag är en samlare, jag vill ha mer! tar Aja Lund avstamp i sin barndom, där hennes eget samlande började i en enslig landsbygdsmiljö i Markby, Nykarleby. Där hände det inte mycket, men varje sak och skräp blev till viktigt material för hennes fantasifullhet och uttrycksbehov. Trettio år senare gör hon en bok av sin resa genom livet som samlare.

Författaren fördjupar sig i samlandets mekanismer och samlarens beteende. I boken möter vi över tjugo säregna samlare, med en geografisk spridning i Finland, Sverige och Frankrike, som delar med sig av sina livsberättelser och visar sina samlingar.

Aja Lunds egna samlingar, som består av allt från tänder till möss är avbildade i färgstarka fotografier och presenteras tillsammans med närgångna reflektioner. Genom raderna och föremålen lyser en del sorg, vilken kan härledas till en förlorad far. Några av de porträtterade samlarna delar på samma personliga vis med sig av hur föremål kan bli ett stöd när ord och känslor är svårhanterliga, medan andra samlare visar på rationella eller komiska förhållningssätt till sina samlingar.

En massiv bok, den vägde flera kilo kändes det som. Dess storlek och tyngd beror på den mängd sidor som går åt till fotografier från folks samlingar, vilket jag tyckte mycket om! Det är tjocka, högkvalitativa papper och helsidesbilder.

Aja Lund berättar lite om sitt eget samlande och intervjuar andra samlare. Det roliga med samlingar är att man kan samla på nästan vad som helst. Samlingarna kan bli en livsstil, de kan både ha positiva och negativa effekter. Främst lyfts det förstås fram det positiva. I möten med andra samlare är vissa berättelser mer intressanta än andra, men det som bidrog till den fina helheten är just fotografierna.

Jag får en sådan lust att börja samla på en massa saker när jag läser, det har alltid bott en liten samlare i mig som jag försöker hålla i styr. Vissa sorters bokserier och lite kärl, där har jag dragit gränsen. Men det finns så mycket fint här i världen. Aja beskriver den där känslan som uppstår då man stöter på någon sak man länge letat efter, hur föremål kan trollbinda en och uppta ens tankar. Vad man sedan tycker om det är säkert olika, men jag kände igen mig i hennes beskrivningar. Jag hade önskat mera text om specifika samlingar och jag kände att jag var mera intresserad av samlingarna än om samlarna själva. Att få se människors samlingsgömmor är intressant!

En fin bok som passar utmärkt som julklapp åt någon ivrig samlare! Ett stort plus också att den är skriven av en finlandssvensk, jag tror det kan finnas vissa skillnader på vad man samlar på i Sverige och Finland, beroende på populärkultur och vilka saker som bevarats i hemmen.

Betyg:


En kommentar