The Mother of All Christmases – Milly Johnson
Titel: The Mother of all Christmases
Författare: Milly Johnson
ISBN: 9781471161902
Sidantal: 528
Förlag: Simon Schuster UK
Språk: Engelska
Format: Häftad
Utgiven: 2018
Handling: ”Eve Glace – co-owner of Winterworld – is pregnant. This sends the whole of the theme park into baby mania, especially as the baby’s due date is 25th December. But their joy is soured by the fact it appears someone is trying to sabotage the Christmas celebrations.
Annie Pandoro and her husband Joe own a small Christmas cracker factory, are well set up and happy together despite life never blessing them with a much-wanted child. Now, Annie thinks she is going through the menopause and any vestige of hope has been extinguished.
Palma Collins has agreed to act as a surrogate, hoping the money will give her a helping hand out of the gutter in which she finds herself. But when the couple split up just after she finds out she is pregnant, she is left carrying a baby she never wanted in the first place.
Annie, Palma and Eve all meet at the ‘Pudding Club’, a new directive started by a forward-thinking young doctor, who was Palma’s first love at school. Though their lives have gone in very different directions, will this group help each other to find happiness and peace as Christmas approaches?”
Jag läste A Winter Flame 2014 och tyckte väldigt mycket om den. I The Mother of All Christmases får vi möta samma huvudperson, Eve Glace, igen. Eve och två andra mammor träffas i ”Pudding club”, en mötesplats för gravida. De har alla olika bakgrund och liv, men genom klubben får de stöd av varandra.
Det är en ganska typisk Milly Johnson-bok: engelska uttryck och rappa dialoger. Johnson är bra på att få flyt i texten, även om hennes böcker ofta är (enligt mig) för långa. Feelgood på över 500 sidor behöver kortas ned. Det kunde även denna bok mått bra av, trots det lättsamma språket.
Jag kommer inte de tre kvinnorna så nära som jag skulle önska. Boken hade gett ett annat djup om jag bara följt Eve, Palma eller Annie. Palmas berättelse var den som kändes minst trovärdig (jag tror inte Johnson har full koll på surrogatprocessen), medan Annies söta kexbageri gav mig mersmak. Eve och hennes Winterworld-temapark kände jag till från A Winter Flame och hade gärna sett mera händelser på den fronten. Några krystade bikaraktärer klämmer Johnson in, utan att riktigt lyckas.
En grej som är genomgående i Johnsons böcker är ”fett”. Det är en slags jargong bland de kvinnliga karaktärerna: ”Jag har lagt på mig minst X kilo!”, ”Hej du din tjockis” *kamratlig puff* eller ”Hennes man hade noterat att hon blivit fetare i ansiktet.” Det här är inte riktigt något vi ser i nordisk litteratur. Författare skriver inte att gravida kvinnor är citat ”feta”/”fetare”. Jag kunde ge tiotals exempel på hur vikthets, fet-kommentarer och fat shaming förekom i den här boken. Det stör mig väldigt mycket och påverkade min läsning negativt. Även när författaren menar det på ett humoristiskt sätt så funkar det inte. Vi är förbi den tiden – kanske Johnson också kunde komma bort från det nu?
Julstämningen är nästintill obefintlig, trots den juliga titeln. Det var synd, och lite vilseledande. Som helhet var boken rätt så underhållande, men inget jag längtade efter att plocka upp. De andra böckerna jag läst av Johnson var mycket bättre. Jag älskar omslagen och den engelska känslan!
Milly Johnsons böcker har nu börjat ges ut på svenska på Bokförlaget Polaris. Undrar om den brittiska accenten hörs i översättningen?
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
