DNF: Papperspalatset – Miranda Cowley Heller
Jag tänkte nämna några saker om en bok jag avbröt. Papperspalatset är en ganska hypead bok som alldeles nyss utkommit i svensk översättning. The Paper Palace var en av Reese Witherspoons val i hennes mycket kända bokklubb. Något med omslaget och handlingen fick mina tankar att gå till Där kräftorna sjunger, även om det var en helt annan typ av bok. Kanske det hade något med starka miljöbeskrivningar och naturkänslan på omslaget att göra, samt att även den boken var utvald till Witherspoons bokklubb.
Mina förväntningar var rätt så höga när jag började läsa. Vid 70 sidor gav jag upp. Orsaken? Vid endast 70 sidor hade 4 barn och 3 djur farit illa, om jag räknat rätt. Jag står helt enkelt inte ut med att barn och djur ska misshandlas på olika vis för att bygga upp en obehaglig spänning i boken. Författaren ansträngde sig verkligen för att trycka in obehagligheter på ställen där det inte alls behövts. En skicklig författare behöver inte skada djur för att berätta en historia. Jag blev så illa till mods att jag fick sluta läsa, även om jag annars tyckte boken verkade intressant och välskriven, dock var dialogen var så pinsamt amerikaniserad iblanda att jag nästan ville ta till skämskudden.
Författaren har en bakgrund i TV-produktion och det märks tydligt från början. Greppet hon berättar på känns ganska likt en tv-serie och dialogen i samma anda. Jag har lite svårt för det där ”småironiska” sättet att tala som ska anses vara kvickt och fyndigt, för mig låter det ofta väldigt konstlat och inte som verkliga dialoger. Pratar människor sådär? Kanske i USA, jag vet inte.
Tummen ner för den här boken, om ni vill läsa så var medvetna om att det finns många obehagliga detaljer i den.
”En skicklig författare behöver inte bryta benen av en häst för att förklara en karaktär – tvärtom har hästen inget med varken berättelsen eller karaktären att göra.” — Det er ingen hest som brekker bena i denne boken. Er det dette du tenker på? ”She told me the photo was taken by the handsome gardener, that the little boy was his son; that, seconds after the picture was taken, the boy nicked the horse with his cart, the horse bolted, galloped across the field and threw her, breaking her arm and two ribs.” — Her er det rytteren som knekker to ribben. Hesten er like hel. Hilsen Morten Hansen, oversetter av den norske utgaven.
Det stycke jag tänker på (har tyvärr inte boken framför mig att slå upp) handlade om proganonistens mamma som tvingade en häst att rida över för steniga partier, även om hästen var motvillig, och hästens ben vek sig och skadades. Det hela nämndes helt i förbifarten. Rätta mig gärna om jag förstått det fel. 🙂 Det var ganska i början av boken.
Hamstern som blev platt under täcket är ett annat exempel jag inte fann nödvändigt eller smakligt.
Hm, det er ingen slik hendelse i boken jeg har oversatt. Det eneste er hendelsen jeg nevnte, pluss denne:
”One evening, as she was riding home to the valley down a steep trail that narrowed between two boulders, a man stepped out from behind the rocks, blocking her way. He took the reins of her horse and told her to get down. He put his hand on his machete, stroked his crotch. She sat there, cow-like, mute. Enough of this, she thought. She kicked her horse hard in the gut and ran the man down. She says she still remembers hearing the crack of his leg-bone, the squelch of the horse’s hooves in his stomach. That night at dinner, over a bowl of turkey soup, she told her mother what she had done.”
Det var det stycket jag tänkt på. Då har du alldeles rätt i att jag läst/förstått ett syftningsfel på det stället. Då var det en man och inte en häst.
Det var det stycket jag tänkt på. Då har du alldeles rätt i att jag läst/förstått ett syftningsfel på det stället. Då var det en man och inte en häst.