Titel: En sån som du

Handling: ”Kvinnliga kunder som kliver in genom dörren till tarotstudion Anden i handen möts av sierskor, kristallkulor och kortlekar. Manliga kunder fortsätter vidare till det potpurridoftande bakre rummet, där studions parallella verksamhet pågår, med en kompletterande stab av olagliga soft-core-prostituerade. Efter att ha drabbats av en förslitningsskada i handen får en av kvinnorna i det bakre rummet – en driftig boknörd med en förkärlek för skräckromaner – hoppa in som medium. Men det som ser ut att bli ett välkommet avbrott tar en oväntad och olycksbådande vändning när en av de välbärgade förortsfruarna som bokat tid berättar en otäck historia som inte tycks vara inbillning.”

 

När man hör att det utkommit något nytt av Gillian Flynn så blir man ju i extas. En ynkligt liten novell? I’ll take it! Jag har aldrig befattat mig så mycket med noveller förut, men Flynns kan man inte missa. Det är precis sådär småäckligt och konstigt som det brukar vara när hon skriver, så som bara hon kan göra. Det vill säga: det är väldigt bra. Hon lyckades lura läsaren och vrida på sanningen tills jag själv var osäker vad som egentligen hände. Ibland var jag inte ens säker på vilken genre detta var. Slutet lämnade mig totalt hängande, men det funkande, fast jag annars inte brukar gilla öppna slut. Nu vill jag ju bara ha en tjock Gillian Flynn bok…

 

Handling: ”Efter en lång tids frånvaro är journalisten Camille Parker tillbaka i sin gamla hemstad. Hon är ditskickad av sin arbetsgivare en tredje klassens Chicago-tidning för att rapportera om två unga flickors försvinnande. Camille är motvilligt inhyst i sitt föräldrahem, där hon på nytt konfronteras med sin distanserade mamma och den brådmogna trettonåriga halvsyster hon knappt känner.

Hemsökt av mörka händelser ur det förflutna, och samtidigt bekymrad över det olustiga grepp hennes syster tycks ha om stan, brottas Camille med samma gamla behov av att bli accepterad som plågade henne under uppväxten.

När ledtrådar visar sig bli återvändsgränder identifierar sig Camille allt mer med de unga offren. Och till sist inser hon att hon inte har något val: Hon är tvungen att nysta upp sitt såriga förflutna om hon ska kunna klara sig ur den här hemkomsten med livet i behåll.”

 

Här kommer en lista på lista på lite böcker i min bokhylla, som är motsater till varandra. Listan snodde jag av Vargnatts bokhylla.

2. En billig bok/ En dyr bok.

3. En bok med en manlig huvudperson/ En bok med en kvinnlig huvudperson.

4. En bok du läste snabbt/ En bok som tog länge att läsa.

5. Ett snyggt omslag/ Ett fult omslag.

6. En svensk bok/ En utländsk bok

7. En tunn bok/ En tjock bok.

8. En skönlitterär bok/ En fakta bok.

9. En romantisk bok/ En spännande bok.

10. En bok som gjorde dig glad/ En bok som gjorde dig ledsen.

 

Handling: ”Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde – och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.

Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med de som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt.

Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.”

När jag läste klart boken drog jag en lång, djup suck. Av lättnad att den var över, och för att jag nästan blev utmattad av att läsa den, för jag kunde ju inte lägga den ifrån mig! Boken kryper under skinnet på en, mycket värre än i ”Gone Girl” som jag läste tidigare. Flynn beskriver människor, lukter, detaljer så bra att det känns som man är med i hela morddramat. Därför blir man stundvis illamående och illa till mods. Flynn är verkligen skicklig, och hon verkar gilla att ta fram mörka sidor i människor, ibland funderar jag vad som egentligen rör sig i hennes eget huvud, haha. Imellan hatar jag huvudkaraktären Libby Day, ibland tycker jag synd om henne, ibland tycker jag om henne. Boken har tidshoppningar, samma som i ”Gone Girl”, man får följa broder Ben och mamma Patty i egna kapitel från 1985, och Libby i nutid. Det gör boken ännu bättre, att man får se händelser från helt olika ögon, alla med sina problem och sina tankar. Det är spännande och skumt och obehagligt, allt på samma gång. En bladvändare!

I år hade jag tydligen varit väldigt snäll eftersom jag hade turen att få fantastiska julklappar. Alla de här böckerna fick jag, så jag har massor med läsning framöver. Jag fick också sponsring till en ny bokhylla, och jag tror har äntligen kunnat bestämma mig vilken det blir, IKEA Liatorp;

Hoppas ni hade en skön julafton, det hade jag. God mat, hann träffa många i familjen och kvällen rundades av med Svensson Svenssons julavsnitt. Jag sovde som en stock! Idag blir det mera familjetid och mera mat, perfekt!