Mor gifter sig – Moa Martinson
Titel: Mor gifter sig
Författare: Moa Martinson
ISBN: 9170082952
Sidantal: 284
Förlag: Askild & Kärnekull
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1976 (original: 1936)
Handling: ”Mor gifter sig är den första delen i Moa Martinsons självbiografiska trilogi om proletärflickan Mia. Den andra delen heter Kyrkbröllop och den sista Kungens rosor.
Moa Martinson är en av de stora autodidakterna i den svenska arbetarlitteraturen. Hennes skildringar av kvinnors liv i klassamhället har blivit odödliga och läses av ständigt nya generationer.”
Jag har länge tänkt läsa Moa Martinson och nu blev det äntligen av. Jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men mängden misär var jag oförberedd på. Det är förstås en stor svensk klassiker och berättelsen är självbiografisk, men är den inte autofiktiv egentligen? Hon berättar om sitt liv men huvudkaraktären heter Mia. Jag tror också att vissa händelser är lite ändrade och dialoger givetvis skrivna enligt ungefärligt minne. Mamman, styvpappan och Moa flyttar och flyttar och flyttar. Fattigdom, svält, löss, alkoholism, våld – listan kan göras lång på det elände som skildras. Det är ungefär där jag blir aningen trött på boken, att befinna sig i smutsens hamsterhjul är både gripande men samtidigt frustrerande.
Språket är fint, barnperspektivet trovärdigt och starkt. Faran med självbiografiska texter är att berättelsen blir en drös med återblickar istället för att lägga karaktärerna i rörelse. Det sägs att man ska ”show, don’t tell”. Sedan är minnet också aningen opålitligt, gärna tillskriver man lite extra krydda till de händelser där det passar. Martinson gör ändå ett gott jobb i att försöka få in inlevelsen i berättelsen via karaktären Mia. De kvinnliga perspektiven är en tillgång och miljöbeskrivningarna intressanta med flera tidsmarkörer.
Trots de fina kvaliteterna är jag skeptisk till om jag ska fortsätta serien, det var såpass tung läsning.
Betyg:
