Titel: Sniglar och snö
Författare: Agneta Pleijel
ISBN: 9789113127736
Sidantal: 358
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”Hon blir Sveriges första kvinnliga kulturchef på en dagstidning. På Aftonbladets kulturredaktion i de gamla Klara-kvarteren, mitt i det politiska 70-talet, ligger röken tät och krogkvällarna blir sena. Själv måste hon hem till radhuset i Farsta. Förhållandet gnisslar och påfrestningarna att sköta både arbete, man och dotter håller inte. Hon söker sig fram i utforskandet av vem hon är, liksom av män och sexualitet. Och finner till slut den stora, stora kärleken, passionen. Som dock ska visa sig vara mer komplex än man kan ana.
Sniglar och snö är tredje delen i Agneta Pleijels romaner med självbiografisk bäring – en resa genom det bedrägliga minnet och viljan att skriva. I Spådomen – en flickas memoarer sökte Pleijel efter den flicka som en gång var hon i barndomens Stockholm och Lund. Doften av en man gick tätt inpå den unga kvinna som var student i Göteborg. Sniglar och snö tar vid från de första yrkesåren och fram till det egna författarskapet. Agneta Pleijel följer snigelns spår genom ett liv som dotter, mor, yrkeskvinna och älskande.”
Jag fullkomligt älskade de två tidigare delarna i Pleijels självbiografiska romaner Spådomen och Doften av en man. Särskilt den första delen. Hur pepp var jag inte på Sniglar och snö?
Pleijel fortsätter sin berättelse från slutet på 60-talet mot 70-talet, då hennes karriär på Aftonbladet börjar. Jag tycker om att läsa hur hennes karriär tar fart och om det högt uppsatta jobbet i kombination med önskan om att skriva. Pleijel beskriver längtan efter skrivandet på ett inspirerande sätt, samtidigt som det också realistiskt skildrar det svåra i att hitta balansgången. När är man författare? Samtidigt är hon en mor, en fru och bara…sig själv. Äktenskapets former utmanas. På vilket sätt förväntas man vara gift?
Jag tycker ärligheten och det råa i Pleijels skrivande är det allra bästa. Hon är stilistiskt otroligt skicklig. Texten fullkomligt flyger fram. Jag hör hennes röst prata i formuleringarna. Det finns en slags alldaglighet i texten, som vem som helst kan ta till sig. Ändå är det en helt annan värld än läsarens som Pleijel rör sig i. Stora namn inom kulturen nämns, kontakter, ärofyllda uppdrag – allt avlöser varandra på stundvis på löpande band.
Jag tycker om de filosofiska referenserna och tankegångarna som Pleijel levererar. Ändå kommer jag inte texten lika nära den här gången. Det växer en viss distans mellan boken och mig, kanske för att den i den senare halvan till en viss del fokuserar på resor och upplevelser från dem. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför den här tappar mig en aning, kanske för att jag just blivit upp i varv över den stimulerande läsningen om skrivandet, som sedan tar ett steg tillbaka.
Som helhet en trevlig läsupplevelse av en klok och fantastisk författare.
Betyg: