Jävla karlar – Andrev Walden
Titel: Jävla karlar
Författare: Andrev Walden
ISBN: 9789177952008
Sidantal: 376
Förlag: Polaris
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans.
Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.”
Nu är det nästan lite trist att skriva en recension på en bok som tokhyllats redan. Jag har ju omöjligt något nytt att tillägga till det som redan har sagts, men jag kan försöka ändå.
Jävla karlar, titelvalet är toppen. Andrevs mamma och hennes vännina Lilla molnet (personerna i boken har underbara smeknamn) sitter och svär vid köksbordet över de där jävla karlarna. De som alltid ställer till det. Andrev får utstå den ena ”bonuspappan” efter den andra och ingen av dem är riktigt bra. Berättelsen har därför givetvis sitt mörker, men framför allt är den skriven med glimten i ögat. I allt det tråkiga som händer så finns det en humor och jag tycker den är riktigt rolig. Dessutom finns det lite 80-talsreferenser i som höjde läsningen ännu mer.
Jag kan ändå inte skaka av mig känslan av sorg efter att ha läst boken. Det är bra att kunna möta det tråkiga med humor, ändå känns det ”fel” av mig att underhållas av andras misär. Lite tudelat. Ändå blir jag konstant förvånad över att Andrev lyckas med humorn. Humor i böcker är svårt och det faller ofta helt platt för mig. Nu lyckades det!
Jag tyckte om de korta kapitlen och barnperspektivet. Det finns så mycket utöver de jävla karlarna. Mamman tänker jag mest på: vad rörde sig i hennes huvud. De får vi inte veta, men jag blir ofta arg på henne. Tankeväckande bok på många sätt. Jag tycker texten har mycket hög kvalitet och man dras direkt med i berättelsen. Ibland kan den bli aningen spretig, men dessa korta fragment som berättelsen bygger på gör också boken till vad den är: en jävla fräsch fläkt. Jag skulle inte alls bli förvånad om den vann Augustpriset.
Betyg:
