Motborgare – Otto Gabrielsson
Titel: Motborgare – Personligt brev
Författare: Otto Gabrielsson
ISBN: 9789515254221
Sidantal: 327
Förlag: Schildts & Söderströms
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Efter tjugo år av studier är det dags för Otto Gabrielsson att ta klivet ut i arbetslivet. Han skriver därför ett långt brev till arbetsförmedlingen. Det blir en hel bok, där vi får följa Ottos liv under ett års tid. Han tar bussen in till stan och köper en t-tröja på rabatt på H&M, bröd på Lidl, korv på Ica och en kolja i en fiskaffär.
Med självironi, allvar, värme och humor reflekterar han över sitt mående, sin alkoholkonsumtion, världens tillstånd och sin relation till människan. Tonfallet känns igen från Vildhavre (2020), som var ett brev till Otto Gabrielssons far, Jörn Donner.
Otto har ställt sig utanför samhället, blivit en motborgare, och det är ett val som förefaller logiskt och följdriktigt. För vem vill vara endast en kugge i samhällsmaskineriet? Vad är vi värda om vi låter bli att gå till jobbet i morgon”
Den här boken plockade jag upp på biblioteket när jag råkade gå förbi en hylla. Det var titeln och Otto på omslaget som viskade ”läs mig”. Jag började läsa direkt när jag kom hem. De fakto läste jag ut hela boken på par dagar, vilket är ganska snabbt för mig. De första 100 sidorna var jag hooked och ville stryka under överallt. Sedan kunde mycket, mycket ha strukits bort. Men: kan man bedöma ett personligt brev med betyg överhuvudtaget?
Jag ska börja med att säga att Otto skriver otroligt bra. Verkligen. Han stiger ut ur skuggan som son till Jörn Donner. Jag hejar på Otto! Vi som hör till ”den yngre generationen” har de facto få eller inga åsikter om Donner. Det är en gubbe man hört om i pressen men som man inte riktigt har något grepp om. Otto Gabrielsson däremot, börjar jag ha ett grepp om efter att ha läst två av hans böcker som är skrivet i brevform, eller dagboksform. Jag kommer på mig själv att finna ett ovanligt stort intresse för Otto och hans skriverier, utan att det har något med hans kända far att göra. Kanske för att Otto är en frisk fläkt längs längs författarvindarna.
Jag gillar den här formen på berättelsen. Textstycken per dag, med både händelser som sker omkring honom och tankar han har. Jag hade önskat mer av det filosofiska och flummiga kring att vara en ”motborgare”. Gabrielsson lyckas ändå bra med att förklara och förmedla varför han ”gör” som han gör – varför han både är och ser sig själv som en motborgare. Arbete och att arbeta hårt har åtminstone i Finland länge varit högt skattat och respekterat. Många skulle aldrig våga lämna ekorrhjulet och leva med mycket lite pengar. På det sättet är det spännande att höra om Gabrielssons tankar om att vara en ”evighetsstuderande”, något som heller inte ses på med blida ögon av samhället.
Det som redaktörerna för boken borde ha gjort är att korta ner den. Riktigt ordentligt. Mot slutet blev det alldeles för upprepande och monotont om alldagliga händelser som inte riktigt lyfter upp boken så som det borde. Jag tror att en mer kompakt bok, säg 150 sidor, skulle ha haft större effekt. Å andra sidan kanske man med denna sidmängd vill visa tristessen och det tråkiga i att också vara en motborgare, det finns för- och nackdelar. Men jag håller fast vid att den borde ha kortats ner rejält.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
