Motborgare – Otto Gabrielsson
Titel: Motborgare – Personligt brev
Författare: Otto Gabrielsson
ISBN: 9789515254221
Sidantal: 327
Förlag: Schildts & Söderströms
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Efter tjugo år av studier är det dags för Otto Gabrielsson att ta klivet ut i arbetslivet. Han skriver därför ett långt brev till arbetsförmedlingen. Det blir en hel bok, där vi får följa Ottos liv under ett års tid. Han tar bussen in till stan och köper en t-tröja på rabatt på H&M, bröd på Lidl, korv på Ica och en kolja i en fiskaffär.
Med självironi, allvar, värme och humor reflekterar han över sitt mående, sin alkoholkonsumtion, världens tillstånd och sin relation till människan. Tonfallet känns igen från Vildhavre (2020), som var ett brev till Otto Gabrielssons far, Jörn Donner.
Otto har ställt sig utanför samhället, blivit en motborgare, och det är ett val som förefaller logiskt och följdriktigt. För vem vill vara endast en kugge i samhällsmaskineriet? Vad är vi värda om vi låter bli att gå till jobbet i morgon”
Den här boken plockade jag upp på biblioteket när jag råkade gå förbi en hylla. Det var titeln och Otto på omslaget som viskade ”läs mig”. Jag började läsa direkt när jag kom hem. De fakto läste jag ut hela boken på par dagar, vilket är ganska snabbt för mig. De första 100 sidorna var jag hooked och ville stryka under överallt. Sedan kunde mycket, mycket ha strukits bort. Men: kan man bedöma ett personligt brev med betyg överhuvudtaget?
Jag ska börja med att säga att Otto skriver otroligt bra. Verkligen. Han stiger ut ur skuggan som son till Jörn Donner. Jag hejar på Otto! Vi som hör till ”den yngre generationen” har de facto få eller inga åsikter om Donner. Det är en gubbe man hört om i pressen men som man inte riktigt har något grepp om. Otto Gabrielsson däremot, börjar jag ha ett grepp om efter att ha läst två av hans böcker som är skrivet i brevform, eller dagboksform. Jag kommer på mig själv att finna ett ovanligt stort intresse för Otto och hans skriverier, utan att det har något med hans kända far att göra. Kanske för att Otto är en frisk fläkt längs längs författarvindarna.
Jag gillar den här formen på berättelsen. Textstycken per dag, med både händelser som sker omkring honom och tankar han har. Jag hade önskat mer av det filosofiska och flummiga kring att vara en ”motborgare”. Gabrielsson lyckas ändå bra med att förklara och förmedla varför han ”gör” som han gör – varför han både är och ser sig själv som en motborgare. Arbete och att arbeta hårt har åtminstone i Finland länge varit högt skattat och respekterat. Många skulle aldrig våga lämna ekorrhjulet och leva med mycket lite pengar. På det sättet är det spännande att höra om Gabrielssons tankar om att vara en ”evighetsstuderande”, något som heller inte ses på med blida ögon av samhället.
Det som redaktörerna för boken borde ha gjort är att korta ner den. Riktigt ordentligt. Mot slutet blev det alldeles för upprepande och monotont om alldagliga händelser som inte riktigt lyfter upp boken så som det borde. Jag tror att en mer kompakt bok, säg 150 sidor, skulle ha haft större effekt. Å andra sidan kanske man med denna sidmängd vill visa tristessen och det tråkiga i att också vara en motborgare, det finns för- och nackdelar. Men jag håller fast vid att den borde ha kortats ner rejält.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Samtidigt – Finland och omvärld 1968 – Henrik Meinander
Titel: Samtidigt – Finland och omvärld 1968
Författare: Henrik Meinander
ISBN: 9789515249357
Sidantal: 408
Förlag: Schildts & Söderströms
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2010
Handling: ”Vems 1968 minns vi i dag? frågar historieprofessorn Henrik Meinander i sin breda skildring av det här händelserika året i Finlands och världens historia. Det handlade nämligen inte bara om studentrörelsens revolutionsromantik eller om protesterna mot Vietnamkriget och invasionen av Tjeckoslovakien.
Samtidigt som några hundra studenter ockuperade Gamla studenthuset i Helsingfors sökte sig tiotusentals av deras generationskamrater till Sverige i brist på arbete, medan landsbygdens avfolkning accelererade och nya förstäder, köpcentra och motorvägar växte fram i rasande fart. Den socialdemokratiska arbetarrörelsen enades och slöt sig allt tätare bakom president Kekkonen, som då stod på höjden av sin makt.
I skuggan av supermakternas globala konkurrens och intensiva rymdkapplöpning växte en ny vardag fram. Livet gick vidare, och för de flesta gjorde den stökiga omvärlden sig påmind närmast genom tv-nyheterna. Då som nu levde människorna i mycket olika samtider.
Samtidigt – Finland och omvärld 1968 är en tematisk fortsättning på Meinanders Finland 1944 – Krig, samhälle, känslolandskap (2009), som har översatts till flera språk.”
Jag råkade fynda den här på Schildts & Söderströms sommarrea och tur var väl det. Jag har länge letat efter exakt denna typ av faktabok. Det mesta på svenska är från Sverige, nu får jag äntligen ta del av hur samhället såg ut kring 1968 i Finland, skrivet på svenska som originalspråk! Det är inget jag tar för givet och som jag uppskattar högt.
Henrik Meinander känner jag till från förut (Finlands historia blänger skyldigt på mig från bokhyllan, ännu oläst) men nu fick jag för första gången läsa en bok från pärm till pärm av historikern och författaren. Jag blev imponerad av hans flow i språket, historia blir lätt ett tungrott ämne när man läser en hel bok. Meinander skriver på ett löpande sätt som gör att man kan läsa tiotals sidor utan att titta upp från boken. Jag gillar vinklingen han gör: han skriver inte enbart om 1968 rätt och slätt utan också om de kringliggande åren, annars skulle man inte förstå händelserna 1968 till fullo.
Här krossar vi myter om att 1968 bara var de unga radikalvänsterns år. Det fanns mycket annat som hände och jag fick en bra bild av hur en ”vanlig” finländares vardag kunde vara. Mitt favoritkapitel var de som handlade om just vardagen. Allt från kvinnornas ställning i arbetslivet till hurdana köpvanor familjerna hade. Teak-möblemang på avbetalning och mellanöl över disken (1969).
Jag var helt uppslukad i boken och kan varmt rekommendera den för alla som vill ha en omfattande bild av 1968 i Finland. Det enda jag saknade var fler foton (man kan inte få för mycket) och litteraturkapitel (som boknörd är jag alltid intresserad av litteraturen ur det historiska perspektivet).
Betyg:
0 Kommentarer
Efter mörkrets inbrott – Haruki Murakami
Titel: Efter mörkrets inbrott
Originalets titel: アフターダーク [Afutā dāku]
Författare: Haruki Murakami
Översättare: Vibeke Emond
ISBN: 9789113021546
Sidantal: 237
Förlag: Norsteds
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2012 (original 2004)
Handling: ”Eri och Mari är systrar och befinner sig på olika sidor om natt och dröm. Eri tycks inte kunna vakna där hon ligger i sängen. Mari tycks tvärtom inte kunna sova. Efter mörkrets inbrott stöter hon på den unge jazztrombonisten Takahashi som hävdar att de träffats tidigare. Under de följande timmarna möter hon också en kvinnlig före detta brottare som nu jobbar som nattportier på ett hotell med skamfilat rykte samt en kinesisk prostituerad som på samma hotell blivit brutalt misshandlad av en affärsman. Fram till gryningen möts deras vägar gång på gång och deras hemligheter tycks dra dem allt närmare varandra. Kan det vara så att Eris skrämmande sömn har något med affärsmannens brott att göra? Vad händer om Eri äntligen vaknar, kommer hennes syster då att somna?”
Min Haruki Murakami-resa började inte toppen. Jag har länge tänkt, eller hoppats, att det här skulle vara en ny favoritförfattare. Nu är jag kanske en aning skeptisk. Efter mörkrets inbrott är mitt första försök på Murakamis böcker. Han är ju ett mycket stort namn internationellt och har många hängivna fans.
Vi kan väl börja med det jag gillade. Vi får i följa systrarna Mari och Eri som befinner sig på två olika ställen. Mari är vaken hela natten medan vi ser Eri sova djupt. Något verkar ”off” med de båda, men exakt vad får vi inte riktigt reda på. Mari träffar en ung musiker på ett café och genom deras konversationer får vi reda på lite grann om Mari. Annars förblir huvudkaraktärerna i dunkel. Boken utspelar sig under en enda natt och beskrivningarna är mycket filmiskt beskrivna, till och med såpass mycket att det vi som läsare agerar ”filmkamera” ibland. Murakami lyckas med detta berättargrepp.
Där ungefär tar det positiva slut. Berättelsen är så…tråkig. Dialoger på dialoger. En massa babbel. Händelser som inte spelar någon roll (enligt mig), karaktärer jag inte lär känna eller bryr mig om. Slutet? Bedrövligt. Absolut ingen förklaring till någonting. Jag var nästan sur när boken var slut. Den röda tråden försvinner ibland och jag kan absolut inte förstå varför vissa karaktärer introduceras som sedan bara dricker ett helt mjölkpaket och bedrar sin fru. Vad ska jag göra med den informationen? Jag tycker inte det filosofiska som Murakami kastar in riktigt lyckas heller, jag slås inte av nya tankar. Överhuvudtaget förstår jag inte Murakamis poäng med berättelsen, förutom att han vill få boken att kännas som en film. Kanske jag inte förstod det jag skulle göra? Också ett minus för dåliga kvinnoporträtt, men det är många författares svaghet.
Blir det någon Murakami igen tror jag att jag testar Norwegian Wood eller Fågeln som vrider upp världen.
Betyg:
0 Kommentarer
Dödssynden – Harper Lee
Titel: Dödssynden
Originalets titel: To Kill a Mockingbird
Författare: Harper Lee
Översättare: Jadwiga P. Westrup
ISBN: 9789174294958
Sidantal: 285
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2015 (original 1960)
Handling: ”Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan.”
Vågar man säga något kritiskt om denna moderna klassiker som är ”ett måste” i USA? Jag har skjutit upp att läsa den här rätt så länge, dels för att jag inte kände mig sugen på den och dels för att den är såpass hyllad.
Jag kan iallafall pusta ut lite, det var en bra bok. Författaren tar god tid på sig med miljöbeskrivningar och scenbygge. Även om den är så ”ny” som 1960 så känns det som om den redan är lite föråldrad i tempo och stil. Det behöver inte vara en dålig sak alls. Det vara bara något jag tyckte mig känna under läsningens gång.
Vi får följa Scout och hennes bror Jem, välborstade ungar med hushållerska och advokat till far, Atticus. Men den mystiske och mytomspunna grannen lägger skräck i barnen och många går omvägar förbi hans hus. Jem och Scout börjar närma sig den här grannen allt mer och testar gränserna. Samtidigt ska deras far försvara en svart man i rätten. I den lilla staden gror åsikter om fallet och vi får bekanta oss med allehanda typer. Kanske frågan man ställs oftast inför under läsningen: Vad skapar en stad? Vem skapar den?
Jag kan tycka att berättelsen ibland tappar sin röda tråd och irrar iväg sig på detaljer som känns ovidkommande. Sedan kan jag slungas in i berättelsen med kraft, som t.ex. rättegången. Där lyfter författaren på ett snyggt sätt klasskillnader mellan vita och svarta. Det är en välskriven bok, jag förstår dess klassikerstatus. Ändå fanns det något som gjorde att jag ibland befann mig ”ovanför” i läsningen, mera som en betraktare. Kanske miljöerna för mig är för okända, kanske författaren ibland inte riktigt lyckades hålla mig i ett järngrepp. En bra bok oavsett.
Betyg:
0 Kommentarer
Vinden vänder på Trollskär – Carina Wolff-Brandt
Titel: Vinden vänder på Trollskär
Författare: Carina Wolff-Brandt
ISBN: 9789519878768
Sidantal: 120
Förlag: Vingpennan
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2003
Handling: ”Fiskargubben Elis bor ensam på en ö långt ute till havs. Hans enda sällskap är hunden Poppe och djuren i fähuset. En dag hittar han ett brev skrivet av sin farfar för länge sedan och efter den dagen är inget sig likt på Trollskär längre. Det bor någon annan på ön! Men vem?
Vinden vänder på Trollskär är en bok för hela familjen om livet i skärgården för drygt hundra år sedan. Det är också en bok om vänskap och om att verkligheten vi lever i kanske inte alltid är vad den ser ut vara.”
Den här boken ville bli läst av mig. Jag såg den plötsligt överallt och lånade den på biblioteket, därefter hittade jag ett eget begagnat exemplar. Jag tycker om titeln och omslaget direkt. Baksidetexten lät lockande. Och efter att ha läst boken kan jag säga att den hör till en av de mysigaste böckerna jag läst!
Fiskargubben Elis och hans hund på sin ö ute till havs. Jag gillar detaljerna om deras liv och vardag i en miljö som är långt ifrån min egen. Hur en hund ändå kan vara stort sällskap! Jag älskar illustrationerna av Inge Lök som dyker upp här och var i boken och ger ett så proffsigt intryck. Jag är 100% med Elis och följer hans tankegångar och göromål, ända tills slutet som var otroligt fint skrivet. Rörd!
Elis och hunden Poppe börjar se tecken på att någon annan befinner sig på ön, vem det är eller inte är får ni läsa själva. Blandningen av ett litet ”mysterium” blandat med skärgårdsliv var en bra kombo för mig. Jag gillar böcker som får mig att tänka till. Den här boken riktar sig till ca. 9-12 års-gruppen, men det finns något att hämta för alla. En finlandssvensk pärla!
Betyg:
En kommentar
Läst i juni 2022
Romaner:
Poesi:
Antal böcker sammanlagt: 17
Recensionsexemplar: 0
Månadens bästa: Vinden vänder på Trollskär av Carina Wolff-Brandt
Månadens finaste omslag: Familjen Bliss magiska bageri av Kathryn Littlewood
Kommentar: Jag fick ett läsflyt i juni och jag läste flera riktigt bra böcker. Vinden vänder på Trollskär blev en fullpott för mig. Dödssynden hade jag tänkt läsa i flera år och nu blev det av. Den var bra, men ingen favorit. Kaffe med mjölk och I fiskarnas tecken var jag positivt överraskad av!
0 Kommentarer