Ett inlägg om omläsning
Jag har inte varit bra på att läsa om böcker. Ibland gör jag det, men mycket sällan. På senaste tiden har jag dock ändrat mig lite angående omläsning och försiktigt börjat prioritera det mer. De flesta som läser väldigt mycket läser inte samma bok igen, men jag undrar – varför inte?
Förr (nu pratar jag årtionden tillbaka) var böcker något som var dyrt och de böcker man hade hemma värnade man om på ett sätt vi, tyvärr, oftast inte gör numera. Förut läste äventyrslystna ungdomar om samma böcker flera gånger om, det som fanns hemma plockade man åt sig. Älsklingsböcker var högt värderade föremål, precis som en sliten nalle, docka eller smycke. Numera är vi en aning sak-trötta och många rensar ut böcker från sitt hem. ”Vi kan inte spara varenda bok vi läser eller får” kanske någon tänker. Det här borde inte hindra att vi läser om böcker eftersom vi har tillgång till bibliotek. Men varför läser vi inte om flera böcker?
Jag tänkte utifrån mig själv och varför jag inte läst om särskilt många böcker. Den första orsaken som ploppade upp i mitt huvud är ”för att det finns så mycket nytt man vill läsa”. Visserligen är det sant och jag tror de flesta håller med om det. Ändå kände jag mig en aning falsk – är det verkligen hela sanningen? Majoriteten av böckerna jag läser är för det första inte nya. Tvärtom är de ofta ganska till åldern. För det andra så ligger läsningens värde i nuet, själva läsningen som sker i stunden, inte när man räknar upp vilka titlar man läst.
Det kan tänkas att man inte vill läsa en berättelse man redan känner till. Jaha, så vi är alltså konstant sugna efter att överraskas? Det slår mig som en lite tråkig utveckling. Klart man törstar efter nya berättelser, nya vinklar och tankar som man inte sett förut. Men njutningen av läsningen kan vara lika hög vid omläsning. Det här är varför jag tycker det:
Man behöver inte läsa om varenda bok man läst och gillat. Om vi flyktigt tänker på de böcker vi gett en full femma i betyg åt kommer vi säkert drabbas av en liten boklängtan. Längtan tillbaka till upplevelsen av berättelsen, känslan vi fick både under och efter läsningens gång och allt positivt som vi förknippar med boken och läsupplevelsen. När jag nu läst böcker (som fått vila några år) så känns det ändå som om jag läser en ny bok. Visst minns jag berättelsen i stora drag, men jag märker att jag glömt otroligt mycket. Precis som drömmar så rinner berättelsen ifrån oss med tiden.
Mycket handlar också om att prioritera. Att våga sluta jaga tiden: ”jag vill läsa den boken igen MEN jag vill hinna läsa lite nya böcker först.”. Ärligt talat så kommer vi läsare aldrig i mål, vi kommer aldrig hinna läsa alla böcker vi vill läsa. Livstiden räcker inte till även om vi skulle läsa på heltid tror jag. Alltid dyker det upp titlar man bara måste få läsa nu. Jag skulle se omläsningen som ett perfekt tillfälle att läsa en bok vi vet att kommer vara bra. När man nyss läst tre medelmåttliga nya böcker och konstant saknar känslan som några av de där favoritböckerna gett – plocka upp någon av dem istället! Du kommer bli förvånad över hur kul det är att läsa om 🙂
Det är verkligen mysigt att läsa om ibland! Gjorde det mer när jag var yngre. Men för nån månad sedan läste jag om en Backman-bok och det var en väldigt positiv upplevelse 🙂