Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg
Titel: Den allvarsamma leken
Författare: Hjalmar Söderberg
ISBN: 9789174291957
Sidantal: 292
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2011 (1912)
Handling: ”»Mig får du älska på ett hedniskt vis!« säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom. En gång var hon den oskyldiga flickan han hade kysst bakom syrenhäckarna. Nu är hon gift, liksom han själv, men när slumpen sammanför dem efter tio år flammar deras känslor för varandra upp. Och nu är hon en mogen, självständig kvinna som vågar bejaka lidelsens krav, med konsekvenser som han först bara anar.
Den allvarsamma leken är en roman om kärleken, om illusionen och resignationen, samtidigt som den ekar av världshändelserna i det idylliska tidiga 1900-talets Stockholm”
Jag älskade Doktor Glas och jag kände direkt igen Hjalmar Söderbergs unika och fantastiska språk i Den allvarsamma leken. Det här är en kärlekshistoria, en mycket kontroversiell sådan på sin tid (boken är utgiven 1912). Arvid Stjärnblom och Lydia Stille inleder en utomäktenskaplig relation, men Söderberg väljer att göra Lydia till den som utmanar normerna; hon är vågad och vägrar vara ”en botfärdig Magdalena”, som hon själv uttrycker det.
Vi får ta del av denna historia främst via Arvid och visst vore det roligt att se mera om hur Lydia tycker och tänker. Det är dock det som håller spänningen i intrigen uppe – vi vet helt enkelt inte vad Lydia känner och vad hon kommer göra till näst. På något sätt känns karaktärerna omvända, om man tittar på hur de ”stereotypiska” männen och kvinnorna i utomäktenskapliga relationer har skildrats i böcker genom tiderna.
Söderberg är en mästare på att skapa stämning, allt från dånande kyrkklockor till vackra mars-himlar, till snö som faller och faller och faller…Han lyckas alltid komma under huden på mig. Kanske för att Sverige känns så nära, kanske för att de teman han skriver om är lika aktuella som idag. Den här boken har hållit otroligt bra för att vara över 100 år gammal.
Kan det här sluta bra? Det får ni själva läsa. Det som höll mig från att ge en fullpott var de sega partierna om Arvids arbete som journalist som inte intresserade mig nämnvärt. Men i övrigt är detta en mycket välskriven roman som jag varmt kan rekommendera. Stockholm i sekelskiftet, där de dricker absint och skriver små brev till varandra – det är avkopplande att läsa om svunna tider.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
