If We Were Villains – M.L. Rio
Titel: If We Were Villains
Författare: M. L. Rio
ISBN: 9781785656477
Sidantal: 432
Förlag: Titan Books
Språk: Engelska
Format: Pocket
Utgiven: 2009 (original
Handling: ”Oliver Marks has just served ten years for a murder he may or may not have committed. On the day of his release, he is greeted by the detective who put him in prison. Detective Colborne is retiring, and he wants to know what really happened a decade before.
As a young actor at an elite conservatory, Oliver noticed that his talented classmates seem to play the same characters onstage and off – villain, hero, temptress – though he was always a supporting role. But when the teachers change the casting, a good-natured rivalry turns ugly, and the plays spill dangerously over into real life.
When tragedy strikes, one of the seven friends is found dead. The rest face their greatest acting challenge yet: convincing the police, and themselves, that they are blameless…”
Dark Academia-böcker har trendat på sistone och jag tycker det är kul! Först och främst älskar jag Donna Tartts Den hemliga historien, vilken jag anser vara Dark Academia-boken #1. Varför ska man, som i If We Were Villains lägga med den boken som en blurb på omslaget? Det skapar så fel förväntningar. Ingen författare och ingen bok borde få jämföras med Tartt, det kan bara bli fel på läsarens förväntningar.
Jag började läsa den här utan att ha en aning om handlingen, annat än att det verkar vara en slags mord-gåta i en privatskola. Jag hade ingen aning om att allt skulle handla om Shakespeare! Och då menar jag att 50% av boken är Shakespeare, vilket är alldeles för mycket. De som älskar Shakespeare kommer ha väldigt kul med den här boken men jag tyckte det var tråkigt att läsa sida upp och sida ner där gänget övar sina Shakespeare-pjäser. Våra sju huvudkaraktärer studerar nämligen teater på den fina privatskolan Dellecher. Men de studerar endast Shakespeare. Vilket låter absolut galet. Visst, de övar sin koreografi på scenen, har konstiga lärare som lär dem mer eller mindre viktiga saker men all teater de utför är Shakespeare. Den här detaljen känns absolut inte trovärdig och något som författaren själv drömmer om. I sin egen bok får man förstås hitta på hur man själv vill…
Det finns slående likheter mellan IWWV och Den hemliga historien. Samma antal huvudpersoner, privatskola, droger, alkohol och vuxna som antingen struntar i vad de sysslar med eller håller dem i ett järngrepp. Jag gillade inte riktigt att det fanns så många likheter, för mig blev boken som en salig röra av verk jag tidigare läst.
Vi följer Oliver, som i nutid avtjänat sitt fängelsestraff på 10 år för ett mord han kanske eller kanske inte begick. Sedan får vi följa honom tillbaka i tiden när han berättar för detektiven som burade in honom för 10 år sedan om hur allt egentligen gick till.
Spänningarna inom den lilla teatergruppen ökar och en av de sju medlemmarna dör. Därefter blir stämningen i gruppen ännu värre. Ingen vet vem som är skyldig och på ett vis är de alla lite skyldiga. Mer om det får ni själva läsa. Det som störde mig så mycket med boken är att karaktärerna beter sig som 12-åringar som inte kan kontrollera sina känslor och agerar så omoget hela tiden, men ändå dricker öl på en lokal pub. Jag fick inte klart för mig hur gamla de förväntas vara.
Karaktärerna känns som karikatyrer, de är överdrivna och melodramatiska. Shakespeare upp över halsen, de till och med pratar med varandra genom att säga rader ur Shakespeare hela tiden. Jag hävdar att ingen pratar så påriktigt. Det blev väldigt cheesy och ansträngt. Boken har ändå ett ganska bra driv om man orkar igenom all Shakespeare och jag kunde uppskatta stämningen bitvis. I övrigt så är den här så blek i jämförelse med mycket annan härlig Dark Academia som finns där ute.
Betyg:
