Illuminae – Amie Kaufman, Jay Kristoff
Titel: Illuminae
Författare: Amie Kaufman, Jay Kristoff
Serie: The Illuminae Files #1
ISBN: 9780553499117
Sidantal: 602
Förlag: Knopf Books for Young Readers
Språk: Svenska
Format: Häftad
Utgiven: 2015
Handling: ”This morning, Kady thought breaking up with Ezra was the hardest thing she’d have to do. This afternoon, her planet was invaded.
The year is 2575, and two rival mega-corporations are at war over a planet that’s little more than a speck at the edge of the universe. Now with enemy fire raining down on them, Kady and Ezra — who are barely even talking to each other—are forced to evacuate with a hostile warship in hot pursuit.
But their problems are just getting started. A plague has broken out and is mutating with terrifying results; the fleet’s AI may actually be their enemy; and nobody in charge will say what’s really going on. As Kady hacks into a web of data to find the truth, it’s clear the only person who can help her is the ex-boyfriend she swore she’d never speak to again.
Told through a fascinating dossier of hacked documents — including emails, maps, files, IMs, medical reports, interviews, and more — Illuminae is the first book in a heart-stopping trilogy about lives interrupted, the price of truth, and the courage of everyday heroes.”
Jag var ganska säker på att det här skulle bli en fempoängare, allt var laddat för binge-läsning av hela serien. Som tur lånade jag första delen av The Illuminae Files från biblioteket för jag kommer troligen inte att läsa del två och tre.
Kady och Ezra flyr sin planet men hamnar i två olika rymdskepp; Alexander och Hypatia. De kan ändå ha kontakt via text kortare stunder och då får vi några glimtar av dem som personer och som ett par, eller snarare ex-par, de gjorde slut precis innan deras planet attackerades. Problemet är att båda skeppen är jagade av en fiende som kryper allt närmare, samt att personer på skeppen insjuknat i ett konstigt virus.
Om vi tar det bästa först. Jag gillar starkt formatet. Det här är ingen ”vanlig” bok, Illuminae består av transkriberingar av film- och ljudmaterial, chattar och meddelanden och andra typer av visuellt material som ska förmedla berättelsen. Det är alltså en roman som inte har löpande text. Därför är den också ganska massiv på sina ca. 600 sidor. Visst kändes det fräscht att ha en roman som är uppbyggd på ett helt annat sätt än något man läst förut.
Men det har också sina nackdelar. Det kan ibland vara svårt att få fram allas historia och alla tekniska detaljer på ett intressant sätt. För ärligt talat var det väldigt tråkigt att läsa meddelanden mellan personalen på Alexander och Hypatia. Stelt, tekniskt, tråkigt. Det blir alldeles för mycket långtråkiga utläggningar om skeppen och alltför lite persongalleri. Kady och Ezra kom ganska bra till liv genom deras chattar, men bikaraktärerna blev totalt platta. Allt funkar som sagt inte riktigt så bra i detta format.
Boken kunde ha kortats ner en aning och skippat vissa kapitel. Ibland kändes det som jag låg med läxboken framför näsan (t.ex. en ”Wikipedia”-aktig sida om planeten) och skulle plugga till ett prov. Å ena sidan fick jag en känsla av att allting som hände i boken var verkligt, eftersom layouten var så lyckad. Å andra sidan tycker jag att det ibland var svårt att 100% leva sig in i berättelsen när jag bara såg vissa glimtar och inte hade möjlighet att läsa om karaktärernas känslor och tankar. Jag är som sagt lite tudelad, det gick absolut att läsa, men ingen wow-faktor för mig.
Betyg:
