Presens maskin – Gunnhild Øyehaug
Titel: Presens maskin
Författare: Gunnhild Øyehaug
ISBN: 9789189066878
Sidantal: 183
Förlag: Nirstedt/litteratur
Språk: Svenska
Format: E-bok
Utgiven: 2020
Handling: ”Vi vet att det här är svårt att tro på. Men så, och på inget annat sätt, var det som det hände.
Anna och Laura är mor och dotter. Men i ett märkligt ögonblick på 90-talet delade sig världen och de blev fångna i varsitt universum. Tjugoett år senare har livet i norska Bergen gått vidare som om ingenting hänt, men i de två kvinnornas liv är det något som inte stämmer. Presens Maskin är en kärleksroman om ensamma människor, om oanade konsekvenser av felläsningar, märkliga ljus på himlen, syrener som blommar som bara syrener kan blomma (sinnessjukt syrenvitt), om barn, språk och obegripliga pianostycken — och om människor, både som brist och närvaro.”
Den här boken råkade jag få syn på på Instagram. Både författaren och förlaget var helt nya för mig, handligen lät så intressant så jag kollade genast upp om den fanns att låna som e-bok på biblioteket, och visst fanns den!
Presens maskin är en ganska kort bok som rymmer mycket, jag sträckläste den. Kapitlen varvar mellan Anna (mor) och Laura (dotter) som kommit ifrån varandra genom att bli satta i olika universum. Båda känner på sig att något är fel i olika stunder i livet och vissa situationer framkallar starka känslor av deja-vu. Det som var alldeles svindlande var att stunden då de separerades, i slutet på 90-talet. Den var så snyggt skildrad och jag fick nästan rysningar av känslan som förmedlades. Det refereras en hel del till Tua Forsströms diktsamling Efter att ha tillbringat en natt bland hästar, så den behövde jag också låna direkt. Jag blir alltid glad när jag ser referenser till finlandssvensk litteratur.
Jag älskar när författare vågar trotsa det självklara, det korrekta och det naturliga. Här tar hon rejält ut i svängarna både vad det gäller handlingen och själva uppbyggnaden av berättelsen. Ibland får vi läsa om författaren som skriver boken, ibland om karaktärerna och ibland om…tankar och funderingar. Den röda tråden fattar lite ibland, men jag faller inte av kärran och vill bara läsa vidare. Vissa scener är starkare än andra, men scenen då Laura går på husvisning och känner doften av syrenen tror jag många kan relatera till; en känsla av deja-vu som kommer över en plötsligt och som kan väcka känslor man inte förstår sig på, kanske saknad eller bara en övertygelse om att man varit någon annan och befunnit sig någon annanstans. Vad är medvetande egentligen? Författaren gör ett fantastiskt jobb att säga mycket med få ord.
Inte är jag speciellt överraskad av slutet, men jag ville såklart läsa hur det skulle gå för Anna och Laura; skulle de återförenas i någon form eller inte? Boken är på inget sätt en science fiction-berättelse, även om den har vissa beröringspunkter med genren. Mest skulle jag säga att den handlar om familjeband och det filosofiska. Jag tycker om böcker som får mig att tänka till och våga tänja på fantasins/verklighetens gränser. En riktigt härlig ”hjärngnuggare” med en unik författarröst, det här är långt ifrån det massproducerade och i värsta fall kan den här pärlan gå många förbi. Om du gillar temat och vågar läsa utan fördomar så ska du ge den en chans. Den passar också bra som bokklubbsbok, då det finns mycket att diskutera efter läsningen.
Betyg:
