Hollowpox – Jessica Townsend
Titel: Hollowpox: Morrigan Crow och wundjurens mörka gåta
Serie: Nevermoor #3
Författare: Jessica Townsend
ISBN: 9789155267766
Sidantal: 470
Förlag: Semic förlag
Språk: Svenska
Format: Kartonnage
Utgiven: 2021
Handling: ”Magi, äventyr, vänskap, knasig humor och hisnande faror – följ med till Nevermoor!
Succéserien fortsätter! Morrigan Crow och hennes vänner har klarat av sitt första år som elever på det berömda Wundersamfundets skola. För Morrigan börjar det bli allvar nu. Hennes krafter som Wundersmed växer. Hon måste lära sig att styra wundret – innan wundrets krafter börjar styra henne.
Samtidigt har en underlig, skrämmande sjukdom slagit klorna i staden Nevermoor. Paniken sprider sig i samma takt som sjukdomen. Morrigan måste försöka hitta ett botemedel. Men det blir farligare än hon hade kunnat föreställa sig – både för henne själv och för alla i Nevermoor.”
Spoilervarning! Det kan förekomma detaljer som bygger på händelser i Nevermoor #1 och #2.
Nevermoor-serien blev en storfavorit hos mig efter att jag läst de två första böckerna. Känslan i serien är inte långt ifrån den man fick i Harry Potter-böckerna; magi, vänskap och spänning.
Hollowpox blir namnet på den virus som wundjuren i Nevermoor smittas av. Ingen vet varifrån smittan kommer eller hur wundjuren ska botas. Wundjur är alltså likvärdiga med människor i Nevermoor, de kan se ut som djur men beter sig som människor. De ”vanliga” djuren kallas undjur. Plötsligt har wundjuren börjat bete sig som undjur, de är ilskna och utom kontroll.
Samtidigt försöker Morrigan Crow, wundersmed, lära sig mera om att styra wunder. Eftersom det inte finns andra wundersmeder som kan lära henne så tar hon del av ”spöktimmar”. De är lektioner som har sparats i tiden och som Morrigan kan besöka – från en tid då det fanns flera andra wundersmeder. Det finns massor att lära om wunder och hur man kan utnyttja det i olika former och Morrigan isolerar sig allt mer från sina vänner för att vara på spöktimmarna.
Jakten på botemedlet för Hollowpoxen har börjat. Som vanligt hamnar Morrigan mitt i mysteriet – och kanske lösningen.
Hollowpox som namn för ett virus tycker jag fungerar bra på engelska men inte på svenska. Ordet ”pox” används mycket i engelskan (t.ex. chickenpox och sheep pox), i den svenska översättningen klingar det inte riktigt. För en 9-12 åring (målgruppen) förstår man kanske inte betydelsen med just det ordet.
Jag tycker boken har samma känsla som i bok 1 och 2, men det blev för tok mycket fokus på Hollowpox. Kapitlen i mitten kändes sega och berättelsen hade inget driv. Mot slutet blev det bättre med en fartfylld final. Jag hade också önskat lite mera om Hotel Deucalion (som Morrigan bor på) och om vännerna Hawthorne och Cadence, som vi fick läsa en hel del om i tidigare böcker. Böckerna får en mörkare ton vartefter, med mer fokus på Morrigan än på omvärlden i Nevermoor. Vilket är förståeligt eftersom författaren har byggt upp världen redan i två böcker. Ändå tycker jag att just världsbygget är en av de starkaste byggstenarna i böckerna.
Som helhet var läsupplevelsen ändå väldigt bra; jag tycker fortfarande om Morrigan som karaktär och det är alltid lika trevligt att återvända till Nevermoor. Jag väntar redan på uppföljaren.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
Intressant att tredje boken handlar om ett virus när vi är i en pandemi. Jag har älskat de två första böckerna, så ser fram emot att läsa den här men tråkigt att den stundtals var lite seg. Man vill ju gärna att det ska avslutas på ett bra och starkt vis, inte bara i själva slutet av boken.