Om snö och guld – Inger Edelfeldt

Titel: Om snö och guld
Författare: Inger Edelfeldt
ISBN: 9789113111025
Sidantal: 491
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Det är nittonhundrasjuttiotal. Mirandas mamma ser henne som destruktiv, pappan är sällan hemma, i skolan betraktas hon som konstig. Denna utsatta uppväxt överlever Miranda genom fantasier och hemliga riter. Och genom att alltid teckna. Men till slut brister det. Utsattheten och avsaknaden av närhet driver henne att göra något desperat.

Alltmer isolerad söker hon sedan läkning i ett eget inre sagorike och den detaljrika bildberättelsen om det. Först med klokt stöd från andra än föräldrarna kan hon också ge sig ut i världen, och på folkhögskolan Alvavik får hon kontakt med andra som inte stämmer med mallen. Men hon lever med ständiga kollisioner mellan egna fantasier och yttre verklighet. Och konfrontationerna med modern accelererar till ett dramatiskt slutspel. Hur kan man begripa den form man stöpts i? Vad ser Miranda när hon långt senare ser tillbaka?”

Inger Edelfeldts författarskap är något unikt i sitt slag och jag är absolut ett fan av hennes skrivande, även om just denna bok inte blev min favorit.

Under korta kapitel med ganska luftig text skildras Miranda, det enda barnet i en familj som består av en oförstående mamma och en frånvarande pappa. Ju äldre Miranda blir destu mer uppfattar hon att hon inte är som andra, utan att hon ens är förberedd börjar mobbningen. ”Smutsis” – ett hån mot hennes svagt olivtonade hy. Miranda vänder sig inåt sig själv, mot sitt tecknande och mot sitt fantasiepos som handlar om världen Loánia och en drake vid namn Guld.

Loánia blir hennes fängelse; det som botar och tröstar henne till en viss del men också det som gör att hon isolerar sig allt mer. Efter en psykisk kollaps börjar vägen tillbaka – hur ska hon kunna gå i skolan när hon inte ens kan lämna sitt rum?

Samtidigt är mamma Gerda mitt uppe i hennes egna problem med mamma Henrik och blir frustrerad och uppgiven; hur ska hon möta Miranda i allt det här? Varför kan inte Miranda bara vara en vanlig tjej?

Det är en uppväxtroman men också en roman om kärleken till konsten, livet och andra människor. En slags komplex värld som vi befinner oss i och där vi alla förväntas fungera precis likadant. Jag gillar när Edelfeldt utmanar det här och det är ett återkommande tema i hennes andra böcker.

Jag kände att boken var en stark fyra tills slutet, där jag inte kunde komma till ro med Mirandas upplösning på livet och framför allt uppstod många frågetecken hos mig som bara kliar. Det var något som kändes spretigt i Mirandas liv efter kollapsen och jag fann inte den där underbara stämningen i texten som fanns i början, där man mera fick vara inne i Mirandas tankar.

Ett måste för fans av Edelfeldt och särskilt för de som älskar att teckna. Det finns mycket att känna igen sig i gällande kärleken till att skapa.

Tidigare läst av författaren: