Titel: Fördjupade studier i katastroffysik
Originalets titel: Special Topics in Calamity Physics
Författare: Marisha Pessl
ISBN: 9789127114364
Sidantal: 540
Förlag: Natur & Kultur
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2007
Handling: ”Sextonåriga Blue har aldrig bott på samma plats i mer än en termin. Tillsammans med sin pappa, den erkände gästprofessorn, har hon rest runt i USA och fått det mesta av sin skolundervisning i bilen. Trots detta, eller kanske just därför, är Blue en toppstudent som vet mer om den klassiska litteraturen än om det liv som tonåringar förväntas leva. Men när Blues pappa plötsligt beslutar sig för att Blue ska tillbringa hela sitt sista år i high school på ett och samma ställe, tar hennes liv en oanad vändning. På ärevördiga St. Gallway School blir hon indragen i en grupp studenter som kallas ”De blåblodiga” och vars tillvaro kretsar kring Hannah Schneider, skolans karismatiska filmlärare. Snart befinner sig Blue i en komplicerad härva av konspirationer, svek och död
Marisha Pessls debut har stått i min bokhylla i flera år nu. För några år sen försökte jag läsa den men gav upp efter parhundra sidor. Nu bestämde jag mig för att verkligen ge den en chans. Pessls senare böcker; ”Nattfilm” och ”Neverworld” gillade jag starkt!
Berättelsen är skriven i jag-form av huvudkaraktären Blue van Meer, en intelligent 16-åring som bor med sin mycket akademiskt lagda pappa. De flyttar runt väldigt ofta och Blue har aldrig kunnat rota sig på någon ort. Under hennes sista år i high school blir hon bekant med ett gäng som kallas ”Aristokraterna” eller ”De blåblodiga”. Deras mentor och lärare i filmhistoria, Hannah Schneider, håller gruppen samman genom sin karisma och sitt tilldragande sätt. Blue vet inte varför Hannah och gänget prompt vill inkludera henne och hon försöker hitta sin plats i sin nya bekantskap.
Det finns många, många andra böcker som är väldigt lik den här när det kommer till intrigen i boken. Det finns också ett väldigt stort intresse för den här typen av böcker, kanske man kan kalla det ”campus-romaner” eller ”universitetsromaner”; berättelser som utspelar sig i största delen på en skola. Jag gillar också väldigt mycket den typen av historia och det var en av orsakerna till att jag absolut ville komma igenom boken på försök nr. 2.
Det som gjorde boken en aning tungläst för många, inkl. mig själv, var Blues referenser till otaliga mängder böcker (parenteser med källhänvisningar i löpande text). Boken är alltså skriven som om hennes berättelse vore en fack-bok. Mycket av referenserna var totalt okända för mig, men om jag kände till någon så tyckte jag faktiskt att det var en kul grej att ha med.
Pessl misslyckas med att få Blue till en levande och trovärdig karaktär, många gånger blir jag frustrerad över Blues oförutsägbara beteende. Det kanske också var meningen så; att läsaren skulle få en bild av hur osäker karaktären är.
Intrigen med mordmysteriet löste jag redan i början, så det var faktiskt lite tråkigt att kunna räkna ut händelserna i förväg. Inte alla detaljer, men det stora hela. Pessls språk som författare har utvecklats till det bättre i senare böcker, här försöker hon ännu fakta-dumpa och förklara scener in i den minsta detalj. Boken kunde ha kortats ner betydligt.
På någon nivå tyckte jag ändå att läsupplevelsen var helt okej. Man får inte jämföra böcker mot varandra, men visst är detta en mycket blek kopia av Donna Tartts ”Den hemliga historien”.
Betyg:
Åh nu blir jag lite tveksam till om jag vill läsa den eller inte.
Bli inte för avskräckt, jag har märkt en hel del stycken med små lappar så det fanns godbitar!