Den svavelgula himlen – Kjell Westö
Titel: Den svavelgula himlen
Författare: Kjell Westö
ISBN: 9789515243249
Sidantal: 470
Förlag: Schildts & Söderströms
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2017
Handling: ” Kjell Westös nya, episka roman spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den okuvliga Alex och får vistas tätt intill familjen, som visar sig vara drabbad av olycka under den blanka ytan.
I romanens hett pulserande hjärta finns kärleken mellan Alex lillasyster Stella Rabell och berättaren. Deras band är starkt men skoningslöst, den erotiska attraktionen förvandlas till en hunger omöjlig att stilla, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna vare sig välja eller välja bort sin kärlek.
Den svavelgula himlen är en berättelse om generationer, familjeband, kärlek och vänskap över tid, men också en skildring av hur vi stämplas av klass, av den miljö vi fötts till. Världen tränger sig in i oss, den himmel som en gång var oskyldigt blå har fått en märklig, gulaktig nyans vi måste försöka uthärda det utan att hårdna.”
Den svavelgula himlen var nominerad till Årets bok 2018 och sedan dess har jag funderat på att läsa den. Jag visste verkligen ingenting om boken när jag började läsa, vilket kanske var fördelaktigt för att kunna kasta sig in i berättelsen utan förväntningar.
Det är en intensiv bok, att skildra så få karaktärer under en så lång tid är utmattande men samtidigt intressant. Jag tycker det är ganska kul att huvudpersonen förblir namnlös boken igenom, det känns som om läsaren själv får bilda ett namn åt honom.
*Namnlös* berättar om sin uppväxt i en enkel familj som enda barnet. I början blir det mycket sommarskildringar från familjens torp och från familjen Rabells lyxiga sommarhus, det är mina favoritstycken i boken. Stella och Alex Rabell är två syskon som kommer ha stor inverkan på *namnlös* liv och på de val han gör. Jag tror de många kan relatera till det, de flesta har några personer som format dem till de personer de är. Ofta är det familjemedlemmar, men för många med små familjer kan vänner och andra utomstående ha den rollen.
Stella och *namnlös* relation från unga till medelålders är tungt att läsa om faktiskt. Stundvis nästan avskyr jag att läsa om dem. De stampar på stället, de försöker och de skiljs och de älskar varann. Det kanske är ett sätt att beskriva berättelsen, det är verklighetstroget och äkta men kan kännas lite övermäktigt.
En finlandssvensk skildring av ett liv, en snudd på självbiografisk anda. Jag hade ingen större iver att plocka upp boken, men när jag väl läste så läste jag gärna vidare. För mig saknade berättelsen något, en lite större händelse, en svängning, ett pang-slut. Men kanske det är just det lågmälda som de flesta älskar med boken. Inte riktigt min favorit, men jag minns den bra efteråt.
Tidigare läst av författaren:
Lang
Betyg:
