Vredens gudinnor – Katie Lowe
Titel: Vredens gudinnor
Författare: Katie Lowe
ISBN: 9789178930333
Sidantal: 384
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2019
Handling: ” För att glömma en ödesdiger bilolycka börjar Violet på Elm Hollow Academy, ett prestigefullt privatgymnasium för flickor.
Skolan ligger i ett område med otäcka historiska kopplingar till 1700-talets häxprocesser. Violet blir snart den fjärde medlemmen i en avancerad studiecirkel ledd av den karismatiske konstläraren Annabel. Även om Annabel påstår att hennes lektioner inte har något med gamla riter och ritualer att göra varnar hon eleverna för ämnet, och talar om det som mer än bara mytologi. Och Violet och hennes vänner börjar tro att de själva besitter magiska krafter.
Men när en av gruppens tidigare medlemmar – som har en kuslig likhet med Violet – hittas död på campus efter att ha varit spårlöst försvunnen sedan nio månader tillbaka, börjar Violet undra om hon kan lita på sina vänner, sina lärare eller ens på sig själv.”
En debutbok skriven för unga vuxna. Handlingen lät som något i min smak; en snobbig privatskola och ett tjejgäng som experimenterar med häxkrafter. Perfekt!
Berättelsen känns väldigt hastad. Vi får veta att Violet bor med en passiv och alkoholiserad mamma som inte bryr sig om henne nämnvärt. Violets syster gick bort i en tragisk olycka och nu är det bara Violet och mamman. Violet ska börja en ny skola, Elm Hollow Academy, en fint privatgymnasium med fantastiska byggnader och skoluniformer.
Annabel, läraren i bildkonst, fattar intresse för Violets konst och bjuder med henne i en privat, sluten grupp som träffas i tornrummet på skolan. De övriga tjejerna, Robin, Grace och Alex verkar ha sina hemligheter och Violet försöker passa in. Robin är den outtalade ledaren, karismatisk, färggrann och modig. Violet gör allt för att imponera på henne. Annabel däremot får nästan ingen plats alls i boken. Jag glömmer nästan bort att hon finns.
Tyvärr förblir Violet ett spöke för mig. Hon har väldigt lite dialog i boken, det är enstaka, korta meningar som uttrycks. Sällan har en huvudkaraktär känts så platt. Det känns som ett mycket, mycket svagt försök att bygga på Donna Tartts Den hemliga historien, ett recept som fungerade när Tartt skrev det, men som inte fungerar när Lowe skriver.
Händelserna är otrovärdiga, karaktärerna beter sig ologiskt, språket känns amatörmässigt bitvis och på det stora hela ville jag bara att boken skulle ta slut. Den får 1,5 stjärnor, eftersom den var lättläst och jag orkade läsa vidare. Men tyvärr är detta inte en bok jag rekommenderar. Den påminner för mycket om filmer, böcker och serier vi alla redan sett. Inget nytt att hämta.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Betyg:
Jag slutade faktiskt läsa den, den tog bort min läslust och eftersom det var en bok jag inte hade bett om bestämde jag mig för att lägga undan den.