Den femte årstiden – N.K. Jemisin

Titel: Den femte årstiden
Författare: N. K. Jemisin
ISBN: 978-91-1-308726-9
Sidantal: 473
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Danskt band
Utgiven: 2019
Handling: ”Den söndrade jordens enda kontinent kallas Stillheten. Men jorden är allt annat än stilla: skalv och jordbävningar kommer och går ständigt. Ibland går jorden in i en Femte Årstid, som kan sträcka sig över flera år. Då antar dessa vulkaniska, seismiska, atmosfäriska, geomagnetiska omvälvningar apokalyptiska proportioner. Under historien har civilisationen på Stillheten kommit att organiseras i ett kast- och rassystem. Utanför det står orogenerna, utstötta ur och förslavade av samhället, men samtidigt nödvändiga för att skydda mänskligheten, eftersom endast de kan påverka och motverka de seismiska krafter som hotar dess överlevnad. Nu råder Femte Årstiden återigen – kommer världen att gå under eller kan någon rädda den?

Essun har lyckats hålla hemligt för sin man Jija och sin omgivning att hon är orogen. En dag finner hon sin treårige son Uche död – ihjälslagen för att han visat tecken på orogeni. Och den som dräpt pojken är Jija.

Han har nu flytt tillsammans med deras dotter Nassun, som även hon har ärvt förmågorna. Essun måste hitta sin dotter innan något ont händer henne. Men var ska hon söka?

I Den femte årstiden berättas också om den unga Damaya, som tas till Navet där hon utbildas för att tjäna mänskligheten, och den äldre Syenit som med mannen Alabaster ska hjälpa en förödd stad men också avla orogeniska barn. Vilket öde kommer att drabba dem?”

Den femte årstiden är första delen i trilogin om Den söndrade jorden. Det är alltid tråkigt när man inte gillar ett recensionsexemplar, som man dessutom sett fram emot att läsa.

Det är ett imponerade världsbygge som författaren verkligen tänkt igenom. Problemet är att det är alldeles för mycket information och begrepp som man inte känner till, det tog halva boken innan jag kände mig lite mera säker. De sista sidorna i boken har två appendix där man kan kolla upp vad alla dessa nya ord betyder (tur att jag råkade se det, annars skulle jag varit ännu mer förvirrad). Jag fick flera gånger bläddra bak och titta vad något betydde.

Berättelsen har tre olika huvudkaraktärer med egna kapitel; Essun, Syenit och Damaya. De har orogeniska krafter (d.v.s. de kan kontrollera, och utbryta, jordskalv). I den apokalyptiska värld som Jemisin skildrar är jordskalv vardagsmat. Jorden kan gå in i en så kallad ”femte årstid”, som kan vara flera år, jorden blir upprörd i form av vulkanutbrott, jordbävningar osv.

De tre kvinnornas kapitel är ibland lite svåra att hålla reda på. Damaya fick inte tillräckligt med plats, medan Syenits ”äventyr” (som tyvärr var alldeles för tråkigt) fick stor plats. Jag har svårt med ”du”-narrativet i nutid (Essuns kapitel), t.ex. ”Du tittar dig omkring. Du märker att…” osv. Det blir på något sätt lite svårläst.

Det som totalt sänkte boken för min del är författarens sätt att skriva. Vi klickar helt enkelt inte. Det känns som boken behövde mera redigering, det är ofta klumpiga, kortryckta meningar (med en massa information indumpat) och jag tappar gång på gång läsflowet i texten. Berättelsen och världsskildringen är mörk, lite ångestfylld och saknar något för att göra den intressant. Det finns barn som far illa, dåliga sexscener, mord och påtvingade graviditeter. Alldeles för mörkt för min smak.

Det finns en stor plottwist i slutet, tyvärr var den alldeles för osannolik enligt mig. Jag är otroligt besviken, men jag vet att den här boken (och trilogin) är lovordad av många. Låter den intressant så kan du ge den en chans, för mig var det tyvärr en nit.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!