Titel: En dag, Jennifer
Författare: Risto Pakarinen
ISBN: 9789150944259
Sidantal: 352
Förlag: Harper Collins
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2019
Handling: ”Tänk om enda vägen framåt är att resa tillbaka?
Peter sitter fast. Hans karriär står still, vännerna träffar han bara på Facebook och hans romantiska liv har nått sitt bäst före-datum. Men efter att en kväll ha tittat på Tillbaka till framtiden får han en idé han ska resa tillbaka till den tid då hela livet låg öppet framför honom. Då hans enda bekymmer var vilka stentvättade jeans han skulle ta på sig och vilken tjej som satt bredvid honom på engelskalektionen. Tillbaka till 1986.
Sagt och gjort. Han stänger av sin mobil och flyttar in i sitt gamla pojkrum. Han låter håret växa och hänger sig helt åt sitt projekt, som egentligen har ett enda mål: Att få en andra chans med hans första stora kärlek, Jennifer. Men tidsresor har sina komplikationer. Särskilt när alla andra runt omkring honom befinner sig i nuet.”
När jag läste handlingen visste jag att den här boken måste jag läsa. I vanliga fall brukar jag inte vara ett så stort fan av feel-good, men En dag, Jennifer är verkligen något speciellt. Den handlar om att tidsresa tillbaka till det gamla goda 80-talet (bör nämnas att det alltså inte är en fantasybok).
Jag kan verkligen känna med Peter! Jag tror själv att mycket var bättre förr…
Vid 40+ börjar han känna att livet stampar på stället. Han drömmer sig tillbaka till året då han hade ”allt”; 1986. Också året då den bästa filmen i världen utkom: Tillbaka till framtiden. Han drömmer fortfarande om Jennifer, hans förälskelse från skoltiden. Kan en tidsresa tillbaka till 1986 ge honom Jennifer tillbaka?
I dagens teknologiska värld där nästan alla finns tillgängliga en sökning bort så väljer Peter att inte kolla upp Jennifer. Han tänker göra det ”the old school”-way. Man kan ana att han är lite nervös för vad han kommer att få veta, kanske Jennifer bor på andra sidan planeten, kanske är hon gift och har barn, kanske hon inte ens vill bli kontaktad av Peter. Men han kan inte släppa tanken, Jennifer finns fortfarande i hans tankar. Med små steg närmar han sig sanningen om henne, samtidigt som han lever i sin tidsbubbla 1986, tillbaka i pojkrummet hos sina föräldrar. Problemet är att alla andra lever i nuet och inte år 1986. Peters målmedvetenhet att verkligen gå bakåt i tiden är underhållande att läsa om, alla 80-tals referenser är fantastiska och överlag är det en rolig och varm berättelse. Den har både lite ”spänning”, romantik, drama, humor, nostalgi…för mig alla de ämnen jag behövde för att gilla berättelsen.
Man blir på strålande humör när man läser boken! Samtidigt får det en att tänka till; att t.ex. lämna smarttelefonen är något de allra flesta skulle uppleva väldigt svårt i dagens läge. Det bevisar bara hur beroende vi är av den, när man står och väntar på något åker telefonen upp från väskan eller fickan. Att Peter också har de känslorna förstår man, men istället tar han upp en anteckningsbok. Tänk vad vi alla skulle kunna åstadkomma för kreativt om vi istället dagdrömde, klottrade, ritade och skrev mera? Såg omkring oss mera, stannade upp och tänkte istället för att hela tiden stimuleras av telefonen?
Eftersom jag själv älskar 90-talet skulle det vara ypperligt med en liknande bok, men som handlar om 90-tal istället. Kan någon författare skriva den, tack?
Gotta ner er i 80-talsreferenser och feelgood på hög nivå med En dag, Jennifer! En av de bästa böcker jag läst.
Betyg:
En kommentar på “En dag, Jennifer – Risto Pakarinen”