Naomi’s Room – Jonathan Aycliffe
Titel: Namoi’s Room
Författare: Jonathan Aycliffe
ISBN: 9781472105110
Sidantal: 216
Förlag: Corsair
Språk: Engelska
Format: Häftad
Utgiven: 2013 (original 1991)
Handling: ”Charles and Laura are a young, happily married couple inhabiting the privileged world of Cambridge academia. Brimming with excitement, Charles sets off with his daughter Naomi on a Christmas Eve shopping trip to London. But, by the end of the day, all Charles and his wife have left are cups of tea and police sympathy. For Naomi, their beautiful, angelic only child, has disappeared. Days later her murdered body is discovered. But is she dead?”
Hösten är den bästa årstiden att läsa spökhistorier! Naomi’s room är en klassisk spökhistoria som ännu är i tryck, trots att den utkom första gången 1991. Jonathan Aycliffe har skrivit flera spökhistorier, den här kanske hans mest kända.
Som vanligt finns det ett gammalt hus som ställer till det för våra huvudkaraktärer. Charles, Laura och deras dotter Naomi ska snart fira jul, men under en julshoppingsrunda försvinner Naomi spårlöst. Charles, som vid stunden skulle se efter flickan, är förkrossad. Naomi hittas senare mördad. Charles och Laura försöker sitt bästa att gå vidare i livet, men de får känslan av att barnsben fortfarande springer i deras hus. De börjar höra saker från vinden, och det är bara början på en ruskig historia.
Jag gillade boken! Den går lite i stil med Kvinnan i svart av Susan Hill som jag också gillade. Mot slutet tappade dock boken sin fulla femma, det hände saker jag inte gillade och inte tyckte passade storyn. Det blev lite för vridet, istället för att hålla det på den där kusliga, klassiska spök-nivån. Synd! Men boken var definitivt läsvärd och den gjorde mig absolut lite rädd.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
Den här vill jag också läsa nån gång. Har bara läst en annan av Aycliffe men jag gillade den. Roligt att du tyckte om den och att den verkar vara lite kuslig! 🙂
Då ska du absolut läsa den här! 🙂
Jag minns också att slutet bara exploderade och blev lite för mycket, men annars tyckte jag jättemycket om den! 🙂
Exakt, slutet blev alldeles för crazy!