Den hemliga historien – Donna Tartt
Titel: Den hemliga historien
Originalets titel: The Secret History
Författare: Donna Tartt
ISBN: 9789174290578
Sidantal: 703
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2009 (original 1992)
Handling: ”När Richard Papen börjar college accepteras han snart av skolans innersta intellektuella krets. De är människorna han vill vara med, som han fascineras av, men han inser snabbt att de inte bara är kultiverade och spännande – något som han själv gärna velat vara – utan de ägnar sig åt mycket mer än vanligt collegeliv. Dessa sex ungdomar testar målmedvetet och dekadent alkohol, droger, riter och ritualer i sann dionysisk anda men deras lekar spårar snabbt ur och förr eller senare måste någon ta skulden.”
Det här är en av de svåraste recensionerna att skriva. En bok som var väldigt speciell, så fruktansvärt bra men också lite förvirrande ibland. Och tjock med sina 703 sidor. Jag som så sällan läser tegelstenar plöjde ändå igenom den här otroligt snabbt, varje läs-chans jag fick. Det säger något om dess beroendeframkallning.
Richard Papen börjar Hampden College och vill läsa klassiska språk. Läraren, Julian, är dock väldigt selektiv med vem som får vara hans elev. I den exklusiva gruppen finns fem personer; Charles, Camilla, Henry, Francis och Bunny. Richard blir besatt av dem och vill bli Julians elev. Han finslipar sin bakgrund, sitt yttre och försöker bli en del av den idoliserade gruppen. När han väl lyckas märker han att Julian är en väldigt speciell lärare och att en mycket intensiv gruppdynamik råder i klassen. De är alla mycket nära varandra men man kan ana en viss spänning i luften. Boken börjar nämligen med ett mord. Det är den hemliga historien som Richard berättar för läsaren.
Donna Tartt skriver hypnotiserande och filosofiskt. Man vill bara gotta ner sig i varje rad. Det finns få författare som lyckas få en att älska språket så som hon gör. Jag behövde många post-its för att märka ut mina favoritstycken som jag bara måste återgå till. Här kommer några smakprov:
”Det är vackert här, men morgonljuset kan få de mest vulgära saker att bli uthärdliga.”
”Nihil sub sole novum”, tänkte jag när jag gick genom korridoren till mitt rum. I tidernas fullbordan reduceras alla handlingar till intet.”
”Efter lektionen gick jag nerför trappan som i en dröm, med huvudet fullt av virvlande tankar, men oerhört, nästan plågsamt medveten om att jag var ung, att jag levde, denna underbart vackra dag; djupt, djupt smärtsamt blå himmel, vinden som tumlade om röda och gula blad som de vore konfetti.
Skönhet är skräck. Oavsett vad vi kallar skönhet så darrar vi inför den.”
Jag har dessutom en förkärlek till böcker om collegeliv, t.ex. Fangirl och Den okända historien om Frankie Landau-Banks är två favoriter. Det känns som höst och skolstart när man läser Den hemliga historien. Den har så mycket mörker, ett persongalleri man aldrig glömmer och ett vackert språk. När Richard är klar att berätta sin historia är man lite lätt illamående och vimmelkantig, som man skulle ha åkt en karusell och nu ska återgå till det gamla vanliga. En mycket speciell känsla.
Vissa partier i boken var lite sega, trots att jag inte ville lägga boken ifrån mig. Berättelsen tar sån plats och tid att man blir lite utmattad i stunder, och nästan mätt (kommer verkligen inte på ett mer passande adjektiv) på karaktärerna. Ibland var handlingen på gränsen till för svamlig och svår att förstå vad som egentligen händer. Det går åt en del tankeverksamhet, men jag gillar tankenötter.
Med andra ord är jag djupt imponerad av boken och fick i efterskott höja mitt betyg från en fyra till en femma. En läsupplevelse!
Betyg:
Åh, det är en av mina favoriter genom tiderna! Läste den när den kom ut som mycket ung vuxen och älskade den, förstås. En omläsning för ett par år sedan, visade att romanen åldrats väl ( eller så var det jag som gjort det…?) för jag tyckte fortfarande att den var fantastisk.
Väldigt många verkar älska den! 🙂 en modern klassiker helt enkelt. Den kändes fortfarande rätt i tiden.