Titel: I Owe You One

Författare: Sophie Kinsella

Språk: Engelska

Förlag: Bantam Press

Sidantal: 384

Format: Häftad

ISBN: 9781787630215

Utgiven: 2019

Handling: ”Fixie Farr can’t help herself. Straightening a crooked object, removing a barely-there stain, helping out a friend… she just has to put things right. It’s how she got her nickname, after all.

Soon the pair are caught up in a series of IOUs – from small favours to life-changing debts – and Fixie is torn between the past she’s used to and the future she deserves.

Does she have the courage to fix things for herself and fight for the life, and love, she really wants?”

Det senaste från Sophie Kinsella gör mig alltid nyfiken. Hon har varit en av mina favoritförfattare sedan jag tog upp läsningen igen efter många års paus, då väcktes min läsiver med Shopaholic-serien. Nu funderar jag om Kinsella har tappat touchen på bra, och rolig, chic-lit? Shopaholic-serien har bara gått neråt hela tiden, Becky Bloomwood kändes inte som samma person längre. Kanske beror det på att det gått så himla många år sedan den första boken kom ut och den senaste. Kanske Kinsella har ändrats som person.

Fixie Farr lät lite som Bree Van de Kamp från Desperate Housewives, jag kunde inte låta bli att gilla beskrivningen av henne. Dock blev jag förd bakom ljuset, i berättelsen framkommer nästan aldrig dessa ”fixande”-sidor hos Fixie. En liten incident med en Coca Cola-flaska i början, sedan ser vi inte mycket av den allfixaren. Jättetråkigt, verkligen! Här skulle funnits alla möjligheter att göra Fixie till en rolig och minnesvärd karaktär. Hon blir mest en grå mus i sina syskons skuggor. Alla behandlar henne dåligt och hon bara står ut med det, vilket var en aning irriterande.

Fixies ex Ryan har kommit tillbaka från Hollywood och lirkar Fixie runt sitt lillfinger. Läsaren märker snabbt vilken sorts typ Ryan är (douchebag), det märker dock inte Fixie själv. Sedan träffar hon Seb på ett café och räddar hans dator från att bli förstörd, vilket blir en början på deras tjänster till varandra. Jag fick inte riktigt något grepp om Seb och deras ”I owe you one”-lek känns totalt platt och ett tafatt försök att hålla storyn igång.

Några gånger skymtade jag den roliga Kinsella och mindes varför jag en gång älskat hennes böcker, men mestadels blev det en ganska långtråkig berättelse. Mycket fokus ligger också på familjen Farr’s företag, något som jag inte riktigt fick upp intresset för. Vi får helt enkelt hoppas att de tokroliga chic-lit böckerna ska göra en comeback ännu någon dag.