Handling: ”Evelyn Hardcastle will be murdered at 11:00 p.m.
There are eight days, and eight witnesses for you to inhabit.
We will only let you escape once you tell us the name of the killer.
Understood? Then let’s begin…

Evelyn Hardcastle will die. Every day until Aiden Bishop can identify her killer and break the cycle. But every time the day begins again, Aiden wakes up in the body of a different guest. And some of his hosts are more helpful than others…”

 

Vilken bok alltså! Jag ville ha just den här utgåvan, inbunden med fina detaljer innanför, så jag rotade fram den med ISBN från Adlibris. Efter att ha läst Evelyn Hugos sju äkta män funderade jag vad det egentligen var med just namnet Evelyn och nummer sju, ett roligt sammanträffande.

 

Boken har en del Cluedo och Agatha Christie-vibes. Det står aldrig beskrivet i vilken tidsålder vi befinner oss, men man får en Downton Abbey-känsla, lite 1920-tal. Det hela startar upp när Aiden Bishop, bokens huvudkaraktär, befinner sig i någon annans kropp och kan inte minnas varför han är där, eller vem han är. Han minns sitt namn, men inte mycket mer än så. Förvirrad tar han sig igenom den första dagen på herrgården Blackheath, när han vaknar upp är han igen en annan person. Samma dag har startat om pånytt! Ett mord har begåtts, och Aiden ska med hjälp av de personer han befinner sig i försöka ta reda på vem mördaren är. Alla värdar har sina egna personlighetsdrag och Aiden kämpar mellan deras personligheter och sin egen, som känns allt mer bortblekt för varje värd.

 

Det bästa är om man vet så lite om berättelsen som möjligt på förhand. Jag älskar som sagt böcker med någon form av tidsresa-aspekt och därför fastnade jag i handlingen. Jag var mäkta imponerad av denna debutförfattares förmåga att få alla detaljer att hålla ihop, dag efter dag. En av Aidens värdar var överviktig och jag gillade inte författarens sätt att överdriva och nästan karikera hur det kändes att vara i den kroppen. På något sätt fick jag en känsla av att författarens egna tankar om överviktiga personer sken igenom, och vackert var det inte.

 

Jag var helt naglad till berättelsen, ungefär halva boken. Sedan blev det svårare och rörigare, det gäller att verkligen ha tid när man läser. Ju mer man kommer ihåg detaljer, destu bättre känns berättelsen. Det är ett ganska komplext mysterium, som inte vann på att ha väldigt osannolika händelser mot slutet, men som trots allt var en väldigt läsvärd och underhållande bok som fastnar i ens tankar efteråt.

 

Originaltiteln på boken var ”The seven deaths of Evelyn Hardcastle”. Om någon vet varför den plöstligt heter 7½ så kommentera gärna.

 

Betyg: