Främlingen i huset – Sarah Waters
Förlag: Natur & Kultur
Sidantal: 526
Handling: ”Ute på landsbygden i Warwickshire ligger Hundreds Hall, omgiven av parker och trädgårdar. En gång en av de största och mest imponerande georgianska byggnaderna i trakten, och den välbärgade familjen Ayres hem i över tvåhundra år. Men tiden har gått hårt åt både Hundreds Hall och familjens förmögenhet. När doktor Faraday, en av läkarna i det lilla samhället, kallas dit strax efter andra världskrigets slut för att se till en patient, är det ett gods i förfall som möter honom. Ogräs har tagit över de tidigare så välskötta trädgårdarna, murbruket har lossnat från fasaden och den vackra interiör som gjorde ett outplånligt intryck på honom under ett besök som barn är fuktskadad och på väg att falla sönder.
Nya vindar blåser över England, och de kvarvarande medlemmarna av familjen Ayres, mor, son och dotter, som varit vana vid ett obekymrat liv i de finaste av kretsar, tvingas nu förtvivlat kämpa för att få godset på fötter igen. Men är det bara ekonomiska svårigheter som har drabbat familjen, eller är det något mycket mer olycksbådande som kastar sin mörka skugga över Hundreds Hall?”
En hyllvärmare som jag spontant bestämde mig för att läsa, flera år efter att jag köpt den begagnat på loppis. Jag är inget större fan av historiska romaner, men det är något med den engelska landbygden är så lockande!
Boken är ganska lång, med en ganska ”liten” värld innuti. Därav har författaren ingen brådska att komma till de mer spännande delarna av boken, stämning och karaktärer byggs långsamt men noggrannt upp. Berättelsen kändes ganska seg de första 200 sidorna, mest funderar man vart Waters vill komma och inget egentligen händer. Inte för att det händer så mycket senare heller, men bokens andra halva är betydligt bättre. Waters har ett otroligt sinne för detaljer av de mest udda slag, men på något sätt funkar det.
Huvudkaraktärerna, familjen Ayres och doktor Faraday, lär känna varandra lite genom en slump när Faraday rycker in som doktor åt familjen. Ayres hus, Hundreds Hall, har en gång i tiden varit ett präktigt gods, som nu långsamt vittrat och förfallit. Faraday kan inte låta bli att förfäras, och förundras, över det speciella huset som verkar ruva på många hemligheter.
Det är en väldigt stillsam spökhistoria och en berättelse om klasskillnader i efterkrigstidens England. Hundreds Hall är verkligen en perfekt plats för en riktigt läskig spökhistoria, men Waters föredrar att skildra det så försiktigt att man nästan blir en snudd på frustrerad. Det är inte många spökliga scener på dessa 500+ sidor, jag hade nog önskat att få tempot uppvridet en aning. Trots det, är boken en som lagras i minnet och de inre bilderna av karaktärerna och huset känns så tydliga att det nästan är som att ha läst om riktiga personer och händelser. Slutet gillade jag inte alls. Jag är rätt så kluven, jag både gillade och inte gillade denna bok!
Betyg: