Titel: The Vanishment

Förlag: Constable
Sidantal: 240

Handling: ”Peter and Sarah’s marriage has reached an impasse; their holiday in beautiful Cornwall is chosen to mend old wounds and bandage past pain. The house they go to has space – space for their writing, their painting, and their reconciliation. It has space too for its own memories and its own unforgettable horrors… but they are not to know that.When the locals are less than friendly than they might be and when the house sighs with its secrets, the sands of their marriage shift… and then Sarah vanishes and Peter is left alone. Or is he?”

 

Såhär i hösttider plockar jag gärna upp en spökhistoria. Jonathan Aycliffe är mest omtalad för Naomi’s room som utkom 1991, men han har skrivit flera andra spöhistorier också. Jag har aldrig läst något av författaren förut och bestämde mig för att läsa en bok som är lite mindre känd, för att lägga ribban lågt.

Man kommer snabbt in i berättelsen om Peter och Sarah som hyr ett stort hus i Cornwall för att ägna sig åt konst och skrivande. Sarah får nästan genast obehagskänslor och vill bort från huset, men Peter övertygar henne om att stanna kvar. Det räcker inte länge förrän Sarah är försvunnen utan ett spår. Peter blir allt mer rädd och börjar höra konstiga saker i huset som han inte kan förklara.

 

En ganska okej, klassisk spöhistoria. Peter är verkligen en avskyvärd karaktär överlag och storyn blir bitvis lite överdriven (Aycliffe hade vunnit på att hålla den lite mera lågmält kuslig). Jag blev underhållen av boken och ville läsa vidare, speciellt för att få veta vad som hänt med Sarah. Men skulle jag själv fått välja, så skulle jag ändrat en hel del i storyn som jag inte riktigt gillade.

Ska läsa Naomi’s room nästa gång jag känner för spöken!

 

 

 

Jag läste om en bok i september, nämligen Mörkt motiv av Louise Penny som är första delen i deckarserien om kommissarie Gamache. Jag har recenserat den tidigare, 2015, så ingen ny recension kommer, mina åsikter om boken ändrade inte med omläsningen.

Wahlström och Widstrand gav ut de tre första böckerna i svensk översättning, sedan tog Modernista över. Så sent som förra året gav Modernista ut del 7 i serien, ”En ljusets lek” och nu hoppas jag verkligen att fler kommer! På engelska kommer 14:nde boken ut i år.

 

Omläsning är något som sällan blir av, jag lyckas kanske med 1-2 böcker per år. Det är klart att lite av spänningen är försvunnen när man läser en bok för andra gången, men förvånansvärt mycket har man glömt, speciellt om det gått några år.