Ingen normal står i regnet och sjunger – Sara Ohlsson
Titel: Ingen normal står i regnet och sjunger
Författare: Sara Ohlsson
Språk: Svenska
Förlag: Lilla Piratförlaget
Sidantal: 216
Format: Pocket
ISBN: 9789178130054
Utgiven: 2018
Handling: ”Varför finns det inga kvinnliga trubadurer? Varför är det alltid Ella som ska skriva när det är grupparbete? Varför förväntas tjejer vara på ett sätt och killar på ett annat, och hur gör en egentligen för att vara tvärtom? Och om kärleken är som ett elstängsel och elstängslet redan är ihop med någon och någon är ens bästa vän i hela världen. Hur gör en då?”
Vanligtvis tycker jag inte om utdragna böcker, men ibland blir det för kort också. Ingen normal står i regnet och sjunger är en ganska rolig men lite intetsägande titel på en bok som behandlar många olika ämnen, på alltför några sidor (och mycket, mycket luft i sidorna). Berättelsen nuddar vid heteronormer, feminism, könsroller, kärlek, vänskap osv.
Huvudkaraktären Ella är fortfarande ett mysterium för mig, jag hann aldrig lära känna henne riktigt. Det jag vet om henne är att hon är 18 år, har en bästis som heter Charlie och tydligen tycker om att dricka alkohol. På gränsen så att det kändes lite fjortis-aktigt, inte som en som ska snart bli student (men vad vet jag, kanske man kan vara lite fjortis ännu då?). Boken kunde ha funkat bättre för yngre tonåren, nu glömmer jag ofta att Ella faktiskt är 18 år, för hon känns så barnslig ännu.
Ibland fick jag känslan av att det var en bok skriven av en vuxen, som ville förmedla den rätta ”ungdomskänslan” men det blev inte rätt, Ohlsson får inte riktigt till det. Det är lite för ansträngt helt enkelt.
Med platta karaktärer och hoppsigt innehåll blev denna ingen favorit hos mig. Handlingen lät mitt i prick, och det känns trist att den inte lyfte mera!
Betyg:
Har inte läst den och tror inte den är för mig men jag älskar titeln!
Titeln var det bästa med boken :D!
Oj, jag har för mig att jag tyckte superbra om den här! Vilken skillnad i uppfattning man kan ha om böcker ändå 🙂
Älskar titeln och kan bara konstatera att jag fortfarande inte är normal då, sjunga och dansa ute i ett spöregn är riktigt härligt!