Titel: Hemsökelsen på Hill House

Förlag: MiMa förlag

Handling: ”I åttio år har Hill House överblickat den lilla hålan Hillsdale. Därifrån ser det ståtligt och välbyggt ut. Men det finns något »osunt« med huset. Någonting rör sig i det, går längs med dess golv, någonting omänskligt, skändligt – ont.
Dr John Montague, en vetenskapsman som vill finna bevis för det övernaturligas existens, hyr det beryktade huset. Av tolv assistenter han velat få med sig anländer bara två: Eleanor Vance, en ung, tillbakadragen kvinna som flyr vardagen med sin handikappade mor, och Theodora, en excentrisk New York-konstnär. Med dem är också husets arvinge, Luke Sanderson, och på plats möter de husets förvaltare, paret Dudley, som vägrar vistas nära Hill House nattetid. Snart blir det klart för alla varför. Den som starkast påverkas är Eleanor. Som om huset ville henne något särskilt.”

 

En julklappsbok jag fick av tomten, hade den på önskelistan! Det var ett tag sen jag läste någon riktigt bra spöklig bok (jag för övrigt rekommendera Kvinnan i svart). Jag har haft denna bok på min Goodreads to-read lista länge, kul att den kom ut i ny upplaga på svenska av MiMa förlag.

 

Det som först slår mig i boken är författarens språk. Så jäkla bra. Rent av ganska filosofiskt, speciellt när man följer huvudkaraktären Eleanors tankar. Delar med mig av ett par exempel, från originalspråket:

 

 

 

Jag älskade styckena med Eleanors fantasi så mycket att jag helst skulle läst en bok om bara henne. Ibland glömde jag helt bort det kusliga huset. Mycket intressant. Jag får nog inte riktigt ord på det, men jag måste helt enkelt läsa med av Shirley Jackson.

Huset är obehagligt och gör mig lite illamående. Men samtidigt lite vackert, men ändå lite äckligt? Allt är så snett och vint där inne. Jag hade förväntat mig mycket mera spöken, eftersom boken lät som en renodlad spökhistoria. Snarare är det en psykologisk bok, med spökliga inslag. Det händer ibland väldigt lite, det finns väldigt mycket dialog i boken, ibland störde jag mig på det men märkte att jag var väldigt intresserad ändå. Karaktärerna, de övriga, är nämligen också intressanta, deras samspel och hur de alla påverkas av huset. Jackson serverar inte läsaren på det självklara, man får själv märka förändringen i deras personligheter.

Detta är en bok jag aldrig glömmer och kommer fundera på länge. Troligen läsa om. Jag gav den först fyra stjärnor av fem i betyg eftersom jag tyckte de spökliga inslagen var för få och dialogerna tog för mycket plats. Vid närmare eftertanke så har boken inte lämnat mitt minne alls och den känns bara bättre och mer genial ju mer jag tänker på den. Inte så ofta jag ändrar mig, men ja, denna är nog värd fullt betyg trots allt. Den är genialisk och väcker tankar, inte lättuggad. Läs denna långsamt och njut av varje stund.