Handling: ”Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter.

Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske.

När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.”

 

Jag tyckte mycket om Erikssons föregående bok, De försvunna, och gjorde snabbt beslutet att tacka ja till att få läsa hennes senaste bok som är i samma anda. Hon som vakar är en psykologisk thriller om Elena, en författare som nyligen separerat och isolerar sig i en radshuslägenhet för att samla sig och kanske fokusera på sitt skrivande igen. Hennes grannar fångar snart hennes uppmärksamhet när hon sitter vid köksbordet och försöker skriva. Snart påbörjar hon ett manus om deras liv. Eller hittar hon på? Vad ser hon egentligen?

Det är ganska mycket stalker-varning över hela historien, men det var bara underhållande. Jag tyckte både synd om Elena samtidigt som jag irriterade mig på henne. En bok behöver dock inte ha älskvärda karaktärer för att vara bra. Berättelsen höll mig fången och var lagom lång med sina 239 sidor, Eriksson håller sig till saken och försöker inte fylla ut med komplicerade karaktärsuppbyggnader och långrandiga redogörelser.

 

Denna var inte riktigt lika fängslande som De försvunna, men en läsvärd bok, som inte lämnade några större spår efter sig hos mig. Det var några punkter i upplösningen av hela dramat jag inte riktigt köpte, lite kunde jag gissa mig till hur det skulle gå, men vägen dit var tillräckligt kvistig. Jag vill gärna läsa kommande böcker av författaren, jag gillar starkt hennes sätt att skriva.