Handling: ”Merry och Pippin blir tillfångatagna av orker, men lyckas fly in i Fangornskogen där de träffar enten Trädskägge. Aragorn, Gimli och Legolas får snart kontakt med Rohans ryttareoch rider med dem mot Sarumans ointagliga torn Orthanc.

Frodo och Sam har flytt från tumultet och stöter på Gollum. De lyckas nästan övervinna hans fiendskap och han hjälper dem att hitta en hemlig ingång till Mordor. Men den vaktas av den vederstyggliga jättespindeln Lockan.”

 

Äntligen tog Sagan om ringen lite bättre fart. Efter första boken var jag lite småbesviken, inte är jag riktigt nöjd nu heller. Men det blev bättre i alla fall. Denna bok hade lite mera tempo än första, även om det är ganska långsamt ännu. Första delen av boken handlar främst om orker av alla de slag, Merry, Pippin, Aragorn, Legolas och Gimli. Senare halvan av boken får man veta mera om Frodo och Sam. Jag skulle hellre sett kapitlen ”varvade” istället för uppdelade. Man saknade nog Frodo och Sam, tror de dök upp först efter halva boken. En kort kommentar om de två: är det bara jag som upplever att Sam är kär i Frodo? Eller överanalyserar jag språket. Kanske vänskap verkligen var mera ”intensivt” i Middle Earth. Vad vet jag.

 

Det var mysig läsning, om än långsamt. Det känns givet att jag skall läsa trilogin eftersom jag älskar filmerna. Böckerna ger lite mera djup, men kunde nog ha mått bra av att kortas av lite grann.