Titel: Eld

Handling: ”De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.”

 

Förväntningarna på första boken Cirkeln var ganska höga och jag blev en liten gnutta besviken, trots att det överlag var en riktigt bra bok. Uppföljaren Eld är dock betydligt bättre! Det bästa med bokserier är om det trappas upp istället för ned. Karaktärerna utvecklas, åt rätt håll, och det känns som om man börjar känna dem rätt så bra, trots att det är många huvudkaraktärer. Historien växer på mig! Texten är lättläst, så även om boken kändes tjock med sina 600+ sidor gick det fort fram.

 

I början var det lite långsamt men sedan fick berättelsen upp tempot rejält. Jag hade svårare att lägga ifrån mig boken ju längre framåt jag läste. Det jag ännu har lite problem med är själva apokalypsen det pratas om, den känns inte tillräckligt trovärdig och ibland blir det lite för flummigt. Jämfört med Cirkeln har Eld mindre av tonårsklyschor och lite mindre naivitet, vilket känns skönt. Det är något med berättartekniken som jag har lite svårt för, kan inte riktigt lägga fingret på vad det är. Rörelsen ”Positiva Engelsfors” var något jag tyckte var underhållande att läsa om, hur allt blev sektlikt och mer spårat hela tiden.

På det stora hela en actionpackad bok!