Titel: Öppnas i händelse av min död
Författare: Liane Moriarty

Handling: ”Cecilia Fitzpatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney i Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig…”

Boken handlar egentligen om tre olika personer, fast det från baksidetexten framgår att det bara handlar om Cecilia Fitzpatrick. Huvudkaraktärerna i boken är då Cecilia, Tess och Rachel. I boken får man ibland se saker ur varandras perspektiv, till exempel när de stöter på varandra, de befinner sig alla i samma stad. Boken utspelar sig i Australien, de firar påsk på deras höst. Därför var jag förbryllad en stund före jag kom på att årstiderna är tvärtom där.

Jag kan inte berätta så mycket om boken utan att spoila något, men det är en väldigt intressant historia, fast man snabbt kan lista ut saker. Cecilias mans innehåll i brevet var det som fick mig att sträckläsa i början. Tyvärr hade jag listat ut rätt om brevets innehåll. Trist. Jag tycker det fanns så stor potential att bli en sträckläsarbok rakt igenom, men tempot saktade av lite från mitten. Jag tycker själva temat var väldigt bra, vad skulle man själv göra om man hittade ett sådant brev? Jag skulle slita upp det genast för att jag är alldeles för nyfiken för sådant. Av huvudkaraktärerna gillar jag faktiskt Tess mest, ändå så känns hon lite utanför hela historien. Ibland funderar jag varför hon är med överhuvudtaget.

 

Moriarty skriver på ett sådant sätt som gör att man snabbt lever sig in i boken, och allt känns väldigt äkta. Bara historien skulle tagit en helt annan oväntad vändning med lite mera tempo skulle jag varit nöjd. Det var en helt okej, läsvärd bok iallafall.